Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långhalsarne (lepas), med aflång kropp fästad vid ett läderartadt skaft, samt
Haf’stulpanerna (Balanus), med kroppen innesluten i en uppåt smalare snäoka.
Fjerde (8:de) Klassen: Jfiastsnr (Fermes). Dessa tillhöra Leddjuren, ehuru
de i vissa fall hafva någon likhet med Blötdjuren. Kroppen består af särskilda
leder, och då käkar finnas likna de insekternas; men djuren sakna yttre lemmar
och hela kroppen är mjuk, äfvenäå hufvudet. Några äro till formen platta, andra
runda, och många hafva på kroppen styfva borst, som än äro längre, än kortare,
och stundom i beskrifningar kallas fötter. En stor del lefver i hafvet, några i
sött vatten, och blott daggmaskarne i jorden; de flesta arterna lefva i andra djurs
inelfvor, och dessa kallas Intestinalmaskar.
Mim har i senare tider fannit, att en stor del Intestinalmaskar undergå förvandlingar af
iiunu mer besynnerlig art än insekternas. Binnikemasken t. ex. lefver Bom larv i vissa
djurarter och kroppsdelar, såsom fisk, råttor m. II.. har då ett helt annat utseende, och kommer
derstädes aldrig till full utbildning. När djnr eller delar deraf, som innehålla dylika larver,
förtäras okokta af en menniska eller katt, hund o. s. v., stanna larverna qvar i dennas
tarmkanal, och utbildas snart till fullbildade djur, som då lägga ägg i mängd, hvilka likväl icke
der utvecklas utan afgå med exkrementen, hvarefter ofta några af dem inkomma nti ett djnr
som är tjenligt för deras första utveckling till larver, och vidare nti ett annat der de kunna
fullbildas. Stark värme dödar med säkerhet dessa parasiter lika väl som andra djur, och
väl kokad eller stekt fisk och köttmat kan utan fara för intestinaldjnr förtäras.
l:sta Ordningen: ltillgmaskar (Annulati). Kroppen öfverallt omgifven af
ringar eller små refflor, samt försedd med borst, hvilka ibland äro för korta för att
kunna synas utan förstoring. Deras blod är rödt, men kallt; något särskildt hjerta
finnes oj. Hit höra Sjöråttan (Aphrodite), slägtena Nereis och Serpula, hvilka alla
lefva i hafvet, samt Daggmaskarne (Lumbrieus), som uppehålla sig i jorden, m. fl.
Sjöråttan är tämligen tjock, har långs åt kroppen sköldar som betäcka gälarne, och vid
sidorna knippen af långa borst, som kunna utskjutas och indragas. En art (A. aeuleala), i
Atlantiska hafvet och Kattegat, är 3 till 4 tum lång, oval, långhårig; håren glänsa som guld och
ined alla regnbågens färger. — Nereis har lång smal kropp, med rörliga sidöborst, hvarigenom
djuret får en viss likhet med mångfotan; finnes vid bottnen i alla haf. — Serpula hafva
vackra, strutsfyäderlika och metallglänsandc gälar på hufvudet och korta borst på kroppeu; de
bo i kalkrör som äro krökta eller spiralformigt vridna, fastsittande på stenar, större sjödjur
o. s. v., t. ex. på ostron och hummer. S. spirorbis har rör som liknar en liten snäcka; finnes
i mängd på tång vid kusterna. — Daggmasken har så korta hår, att de ej synas, utan huden
blott kännes sträf deraf. L. terreatris och flere arter finnas öfverallt i jorden.
2:dra Ordningen: Iglar (Hirudinei). I livardera ändan af kroppen är en
sugskifva, med hvilken igeln kan fästa sig vid andra föremål; uti den främre
sitter munnen, som har tre mot hvarandra stående käkar, hvardera försedd med
tina tänder; med detta redskap gör igeln ett trekantigt sår, hvar ur han suger
blod. Blodigeln (Ilirudo medicinalis) är svartgrön med 6 gulaktiga streck långs
åt ryggen, h.ästigeln (II. sanguisuga) kallas en art som gör större och djupare
sår, äfvensom en annan grönaktig, utan gula linier, hvilken knappt kan bita hål
på menniskohuden. Många andra små arter finnas i sött vatten.
2:dje Ordningen: Trådmaskar (Nematoidei). Kroppen är slät eller otydligt
ringad, utan borst eller sugskifvor; liksom hos de föregående ordningame finnas
här tydliga inelfvor. De flesta äro intestinalmaskar; hit höra de hos menniskor
befintliga Tarmmaskarne (Ascaris), bland hvilka två arter äro allmänna, nemligen
Spolmasken (A. lumbricoides), som blir mer än qvarterslång och liknar något en
daggmask, samt Springmasken (A. vermicu/aris), en half tum lång, hvit, mycket
liflig, vanlig hos barn. En art, Filaria medinensis, förekommer i Levanten under
huden på menniskor; då han blir fullväxt kryper han ut, och är då tjock som en
vanlig tarmsträng och flera fot lång. Hit hör äfven Tageltnasken (Gordius
aqua-tieus), hvilken ser ut nästan som ett hästtagel, med klufven bakända, och ofta hos
oss träffas i sött vatten. Han har ansetts med sitt bett förorsaka s. k. fulslag
i fiDgrarne, och kallas derför Onda bettet; men denna förmodan eger ingen grund,
och detta onda uppkommer alltid af någon annan orsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
