Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje (ll:te) Klassen: TMttsslor {Conchifera). Dessa djur hafva intet
hufvud, men likväl mun, som utgöres af en öppning i sjelfva kroppen, ock de
flesta sakna alla yttre sinnesverktyg. Deras skal består af två mot hvarandra
hvälfda skålformiga kärl, i ena kanten förenade med en ledgång och sålunda
bildande ett slags dosa, i hvilken djuret lefver; genom särskilda muskler kan
djuret öppna eller tillsluta denna ask. De kallas allmänt Musslor, och af deras
skal fås så kalladt Perlemor, äfvensom hos vissa arter de dyrbara äkta perloma.
Några slägten träffas i sött vatten, äfven hos oss, men de flesta lefva i hafvet.
Både snäckors och musslors skal bestå af samma ämne, nemligen vanlig kalk, på
egendomligt sätt kristalliserad, och sådana äro äfven perlorna. Likasom snäckorna äro också
mnss-lorna mycket olika både till storlek, form och färg, samt skalens hårdhet och sammansättning.
Någrn hafva bägge skalen lika stora, andra hafva dem olika; somliga äro knpiga, undra mer
eller mindre platta; hos många slnta skalen tätt tillhopa, hos andra äro de öppna vid ändarna.
Sjelfva kroppen har hos de flesta på nndre sidan en köttig tillsats eller förlängning som kallas
fot, hvilken kan utsträckas och flytta musslan från stället, och derjemte kunna vissa äfven flytta
sig eller simma genom att klappa med skalet, det vill säga att skalet ömsom öppnas och
till-slutes; andra flytta sig icke, utan sitta orörligt fastväxta vid sjöbotten, någon klippa eller annat
föremål. En del arter utspinna från foten ett knippe af sega och silkeslika trådar, kalladt
byisus, hvarmed de fiista sig vid klippor, stenar och dylikt.
De mest bekanta af hithörande djurslägten äro: Ostronet {Ostrea),
Kam-musslan (Pecten), Österländska Perlmusslan {Avicula margaritifera), Flodmusslan
{Unio), Sidenmusslan {Pinna), Noalcs ark {Area Noæ), Jättemusslan {Tridacna
gigas), Borrmussloma {.Pholas), Skeppsmasken {Teredo navalis), m. fl.
Vauliga Ostronet (Ostrea edulis) finnes vid nästan alla hafskuster och på somliga ställen
Ull sådau mängd, att det bildar stora s. k. ostronbankar. Ostronens skal äro lösa och bladiga,
således föga användbara. — Kammusslornas skal hafva någon likhet med en utbredd solfjäder;
större arter deraf kallas Pilgrimsmusslor, emedan vandrande munkar plägat medföra sådana till
dryckeskärl. — Österländska Perlmusslan, från Indiska hafvet, är nästan rnnd eller fyrkantig,
5 till 6 tum i diameter; hon lemuur den bästa och vackraste perlemor samt de dyrbaraste (a. k.
orientaliska) perlorna. — Flodmusslan benämnes äfven Europeiska Perlmusslan; af denna
förekomma i våra åar vissn arter, uti hvilka stundom vackra äkta perlor påträffas. De kallas
vanligen Målaremusslor, emedan de brukas att hafva färg uti. — Sidenmusslan finnes i Medelhafvet
och har sitt namn af det hos henne befintliga rikhaltiga byssus, livarnf en sorts dyrbart silke
tillverkats. — Jättemusslan, i Indiska hafvet, är den störstn af alla kända skaldjur, stundom 4
fot lång och 300 skålp. tung. Köttet ätes; skalet är till formen likt ett suodt afskuret ägg,
till färgen hvitt och liksom vågigt böjdt i stora veck, samt begagnas till tvättfat och dylikt.
Den kraft, hvarmed djuret slår ihop sina skal, är så stor, att dervid en menniskas arm eller
ben kan sönderkrossas. — Borrmusslorna tränga sig in i nästan alla ämnen, till och med i
vanlig hård gråsten; en art (Pholas daetylus) finnes vid Europas kuster ända upp till Norge. —
Skeppsmasken är cylinderformig, 6 till 9 tum lång och tjock som en skrifpenna. Hans skal är
litet och betäcker endast framändan. Han borrar sig in i truvirkc af alla slag, och åstadkommer
derigenom stor skada på pålvirke och dylikt; skepp måsto för hans skull förhydas, d. v. s.
utvändigt öfverdragas med plåtar af koppar eller zink, emedan alla som sakna sådau betäckniug
kunna på ganska kort tid bli i grund förstörda. De slingrande gångar detta djur gör i virket
öfverdragas invändigt med en tunn kalkskorpa, som dä vedstycket sönderbrytes kan styckevis
uttagas i form af hvita kalkrör. Djuret är från varma zonens haf och trifves ej rätt väl i de
kallare, men trufläs dock stundom här och der vid Europas kuster, ’såsom i Engelska kanalen
och Venedigs laguner.
Fjerde (12:te) Klassen: MftnteleljtMr {Tunicata). Kroppsytan utgöres af
den mjuka mantoln, hvari kroppen ligger som i en säck; något skal finnes icke,
och. ej heller särskildt liufvud; organ finnes för näring och fortplantning, men
inga hittills upptäckta för högre sinnen. Manteldjuren finnas endast i hafvet;
många af dem äro sammansatta djur, så att flere individer äro ända från ägget
fastade tillsammans, och röra sig på en gång såsom om de utgjorde ett enda djur:
andra simma fritt omkring vid hafsytan, äro vattenklura och flytta sig derigenom,
att do intaga och åter utdrifva vatten i manteln, som är öppen i båda ändar.
En del sitter fast vid botten, hafsväxter och dylikt; af dessa äro somliga rörliga
som ungar men fastvuxne som äldre. Somliga lysa i mörkret ungefär som lys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
