Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ViixlB’iket (Botanik).
Då man faster en uppmärksam blick på de föremål, som naturon frambringar,
kan väl ingen med någon själskraft af Skaparen begåfvad varelse bli fullkomligt
känslolös för hvad som visar sig. Man ser t. ex. på en sommardag en yppig
äng af naturens Herre smyckad med tusentals i olika färgprakt skimrande
harmlösa väsenden, fastade vid jordens moderliga barm och omedvetet fröjdande sig
öfver sin tillvaro; man ser de gröna träden lyfta sina kronor mot de glänsande
skyarne, och i skogen bilda skuggrika salar, hvilkas golf är öfverklädt med mjuka
rosiga täcken, och pelarna behängda med prydliga figurer i mångfaldiga former.
Yid närmare aktgifvande finner man snart, att ej allenast de väldiga stammarna
och hvälfda taken utan äfvon de derpå befintliga prydnader, och sjelfva mattan
på hvilkon man står eller hvilar, utgöras af olika slags växter. Ovilkorligt uppstår
härvid den önskan, att något närmare lära känna allt detta. Äfven för den, som
genom strängt arbete och dagliga försakelser blifvit till stor del känslolös för sin
omgifning, måste kunskapen derom vara begärlig, ty den underlättar ofta sjelfva
arbetet och visar väg till hvad som för honom är mer eller mindre nyttigt eller
skadligt; vid de lediga stunder som gifvas kan ingen sysselsättning vara mer tjenlig,
ty den ej allenast underrättar om bästa sättet att fylla mcnniskans naturliga belxof
och tillfredsställa alla hennes sinnen, utan, livad mera är, höjer själen till
betraktande af Skaparens oändliga vishet och makt, hvarom kännedomen ökas för hvarje
iakttagelse, man gör, hvarför sådana alltid blifva nöjsamma och aldrig tröttande.
Emedan växterna liksom djuren äro organiska varelser, hafva båda äfven det
gemensamt, att de måste genom näring underhållas, om de ej skola förgås; mon
utom förmåga af fri rörelse, som växterna sakna, skilja de sig från djuren genom
olikheten i till näringen begagnade verktyg, hvilka dock till viss grad motsvara
djurens. En växts kropp består af tvänne hufvuddelar, af hvilka den ena rigtar
sig nedåt och kallas rot, den andra sträfvar uppåt och benämnes stam. Roten kan
på visst sätt anses motsvara djurens mun, emedan genom den tjenliga näringsämnen
intagas från jorden, hvilka direkte ingå i de fina blåsor och rör, som motsvara
djurens ådror, och så sprides till öfriga delar; bladen kunna betraktas som växternas
andedrägtsorgan, ty med dem insupa de för sitt underhåll behötliga ämnen ur luften.
Fortplantningen sker äfven här oftast genom ägg, som man kallar frö. Bland
växterna finnas stora olikheter, såväl till utseendet som öfriga förhållanden; mer
än 120,000 arter äro bekanta, hvilka, liksom djuren, för att igenkännas indelas
efter särskilda kännemärken i vissa Klasser och Ordningar eller Familjer.
Här förut (sid. 226) är omnämndt, att två system numera allmännare begagnas för växternas
beskrifning, neinligen Linnés artificiella system, som grundar sig på växternas könsorgan, samt
naturliga systemet, afseende växtperioderna, hvaraf hos oss Fries lemnat en i alla
bandböcker i Sveriges Flora följd bearbetning. För den som vill gå djupare i växternas studinm har
det senare företrädet, men för nybörjaren synas vissa sammanställningar svårfattligare. Vid
sexualsystemet deremot är skälet för klassernas indelning klart för hvar och en, som deråt vill egna den
minsta uppmärksamhet; härtill kommer, att kunskaperna häruti meddela en god förberedande
kännedom om alla slags växter, och är således till nytta äfven för den, som sedermera genom det
naturliga systemets studerande vill fullända sitt vetande. Af dessa skäl anföres här af det naturliga
systemet endast växternas indelning, men vid deras beskrifning följes Linnéiska sexualsystemet.
Växternas indelning efter det naturliga systemet hvilar på kännedomen om
växternas utveckling under deras olika lefnadsperioder. Hos alla högre växter
ligga de första bladen redan färdigbildade i sjelfva fröet och kallas hjertblad, samt
äro oftast helt olika de blad, som sedan utvecklas; dessa växter kallas deraf
Hjert-bladsväxter (Cotyledoneæ), hvilka skilja sig i två afdelningar; många uppkomma
ur fröet med tvänne hjertblad och kallas Tvåhjertbladiga (fDicotyledoneæ); andra
hafva blott ett sådant, Enhj crtbladige (Monocotyledonece). Hos de lägre växterna
varseblifvas inga dylika blad, och dessa kallar man Hjertblaclslösa (Acotyledoneæ)
eller Groddtrådsväxter (Nemecc). De tre sålunda uppkomna afdelningarne indelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
