Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i norden, der bon växer i långa refvar bland lingon och blåbär; blommorna äro hvita med svag
skiftning i rosenrödt, och sprida en stark men angenäm lnkt.
15:de Klassen: Fyrväldige (Tetradynamia), som hafva 4 långa och 2 korta
ståndare i tvåkönad blomma. Sådana äro: Krasse (Lepidium), Skedört {Cochlearut),
Nattfiol {Hesperis), Hofva ocli Kål (Brassica), Senap {Sinapis), Kättika {Raphanus),
Vejde {Isatis), Strandkål (Gr ambe) m. fl.
Krassen är en välbekant trädgårdsplanta, helsosam som sallat; många arter och afarter finnas,
äfveu vilda. — Skedörten har sitt namn af sina skedb’.adslika fröbaljor; äten som sallat skall
hon vara ett förträffligt botemedel inot skörbjngg, och växer allmännast vid nordligare
hafs-strunder, der denna sjnkdom stundom råder. En art af samma slägte är vår allmänna Pepparrot
(C. armorncia), hvars skarpa rot är en helsosam matkrydda. — Nattfiolen är bekant för sin sköna
lukt, helst nattetid; härstammar från Ungern. — Rofvan (B. rapa) är känd; en afart från
England kallas Turnips. Gottlandsrofvan (B. naput) kallas äfven Rapsat. odlas mycket för frö till
oljepressning. — Kål (B. oleracea) har många allmänt bekanta artförändringar, bland hvilka äro;
Hvitkål (B. o. capitata), röd Hnfvudkål {B. o. rubra), Grönkål (B. o. viridis), Blåkål (B. o.
querci-folia), Savojkål (B. o. bullata). Blomkål (B. o. botrytis), Kålrabi (B. o. caulorapa), Rotkål eller
Kålrot (B. napobrassicd). Alla kålsorter äro sund föda för kroppen; men hvad angår de
gamles sats, att deraf äfven skall komma stark tro samt gladt sinne och mod, torde sådant bero
på helt annat än kålätande. — Af Senap hafva vi svart eller s. k. Fransk (S. nigrd) och hvit
eller Engelsk (S. alba), båda brnkade på apotek och till matkrydda; Åkersenap (S. aivensis) är
ett besvärligt ogräs bland växande säd. — Rättikan är kommen till oss från Kina; Rädisan
är en varietet deraf. — Vejde är från sydliga länder, odlas hos oss och träffas äfven vild; af
dess blad fäs en blå färg, som i skönhet och brnkbarhet täfiar med indigo. — Strandkålen växer
vid hafsstränder, ätes som annan kål.
16:de Klassen: Saillkllllc {Monadelphia), hvilkas ståndare äro nedtill
hopväxta i en stam. Hit höra: Storknäbb {Geranium), Althé-ört {Altheea), Stockros
{Alcea), Kattost {Malva), Bomull {Gossypium), m. fl.
Storknäbben har sitt namn af det från frukten utskjutande stiftet, många arter växa vilda
hos oss. De krukväxter, som vi vanligen kalla Gersninm, tillhöra mest slägtet Pelargonium. —
Althé-örtcn växer i Tyskland; Stockrosen är bekant såsom en af våra prydligaste
trädgårdsblommor; Kattosten växer allmänt vid vägar, grnshögar och gärdesgårdar; alla dessa, särdeles deras
rötter, hafva slemaktiga och uppmjukande beståndsdelar, och begagnas derför på apotek. —
Bomullen fås ur vissa växters fröhus, der han omgifver fröen. Man käuuer af sådana växter
många arter, bland hvilka somliga äro ettåriga örter, andra mångåriga träd och buskar. Den
allmännaste och nyttigaste (G. herbaceum) är ettårig, tillväxer och dör på en sommar;
härstammar från Arabien, Persien och Ostindien, men odlas numera i de flesta varma länder. Ståndet
är 2 till 4 fot högt, med löf som likna lönnens och klockformiga blekgula blommor; frökapseln
är rund, och blir stor som ett medelmåttigt äple. Då han blir mogen spricker skalet och nn
insamlas frnkteu, hvarefter ullen rensas från skal och frö. Den trädartade bomullsväxten tfi.
arboreum) är hemma i Ostindien, och odlas likaledes; kan bli 14 till 18 fot hög. Hans nll är
icke så fin och mjnk som den förutnämndes.
17:de Klassen: T V åk lille {Diadelphia), hvilkas ståndare äro nertill hopväxta
i två stammar. Hit höra: Jordrök {Pumaria), Fogelört, {Pohjgala), Ginst {Genistd),
Störbönor {Phaseolus), Sojaböna {Dolichos), Ärter {.Pisum), Gökmat {Orobus), Vicker
(Vida), Lins {Ervum), Ärtträd {Robinia), Lakrits (Ghjcyrrhiza), Indigo {Indigoferä),
Klöfver {Trifolium), Lucern {Medicago), m. fl.
Jordröken och Fogelörten äro bägge apoteksväxter, som hos oss finnas vilda. — Af en art
Ginst (G. tinctoria), som i buskform växer på ängar och åkerrenar, fås den gula färg som kallas
schnttgelb. — Störbönor härstamma från Ostindien och äro af många arter, såsom Turkiska
bönor (Ph. vulgaris). Rosenbönor (Ph. coccineus), Sockerbönor (Ph. saccharatus), Krypbönor (Ph.
nanus), alla hos oss bekanta. — Sojabönan, hvaraf Soja beredes, växer i Kina och Japan. Af
Turkiska bönor tros samma slags sås kunna erhållas. — Arter (P. tativum) finnas hos oss icke
vilda; de olika sorterna, såsom Gula och Gröna ärter, Sockérärter, Kronärter m. fl. äro endast
varieteter af samma art. — Till samma slägte som Gökmat (0. tuberosus) höra äfven Kråkärter
(0. vernus) och Vippärter (0. niger), alla vildt växande pä våra ängar. — Vicker (K. saliva)
växer bland säden på våra åkrar, men odlas äfven särskildt såsom särdeles godt foder. Till samma
slägte höra Tranärter (V. sepium), som växa vilda, samt Välska bönor eller Bondbönor (V. faba),
som härstamma från Persien och Egypten. — Lins är inhemsk i. södra Europa, och användes
så väl för köket som till foderväxt. — Artträdet växer i Tutarict, är dels en baske, dels ett
större träd, och har namn af sin ärtlika frnkt. — Lakrits fäs genom kokning af den söta roten
till en bnskartad växt, som är inhemsk i Spanien och Italien. — Den sköna blå färgen Indigo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
