Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en grön agat, mycket värderad om lian är felfri och har ren färg. Heliotrop
är en liäligenomskinlig agat, till färgen mörkgrön med röda eller gula prickar.
Turmalin är genomskinlig, men sällan klar; finnes dols ofärgad, dels röd,
grön, blå och nästan svart, skiftar ofta i fiere färger och visar ej sällan olika
ljusbrytningsförmåga, hvarför han äfven begagnas i optiska instrument.
Alla de stenar, som begagnas till prydnader, iifven iidelstumirnc, kanna genom glnsflusscr
(sid. 219) med konst så väl efterapns, att de endast genom sin mindre hårdhet kunna skiljas
från de äkta. Sådana oäkta stenar eller ilusscr Unnas iifven i naturen, och erhålla namn efter
den ädelsten de till färgen likna, såsom Rubiniluss, Satirfluss, Topasfluss, o. s. v.
Glimmer är en stenart. som utgör en af bestundsdelarne i bergarterna granit
och gneis (sid. 174), men träffas äfven i särskilda samlingar. Han består af släta
och böjliga, metallglänsande och för känseln lena skifvor, som låta klyfva sig
ganska tunna; kallas efter sin färg kattguld eller kattsilfver; är utan nytta, men
tjenlig till lyktor och fönsterrutor, då större skifvor kunna erhållas. Begagnades
af katolikerna till prydnad på helgonbilder, och kallas deraf Marienglas.
Porfyr utgöres af en finkornig grundmassa med deri inbäddade korn eller
kristaller af den allmänna sten arten Kiltepat.
Flinta träffas mest i kritlager, och förekommer gul, grå, gråblå och svart.
Hörnsten benämnes en stenart, som har ett hornaktigt utseende, i kanterna
halfgenomskinlig, med matt färg, grå, gul, röd, brun eller grön.
Trippel och Smergel äro jordarter som lnifvudsakligastbegagnus till slipning
och polering af metaller och andra hårda ämnen.
Till de kiselhaltiga stenarterna höra äfven de olika slagen Sandsten, som
begagnas till qvamstenar och slipstenar, äfvenson de vulkaniska, såsom Lava,
Limsten, Hornblende och Basalt (se sid. 176). Pozzolanjord är söndervittrad lava.
Lerjox-d (Argilla) består af upplösta stenarter, och förekommer i mer eller
mindre rent tillstånd ganska allmänt öfver hela jordytan, samt ingår äfven som
beståndsdel i mänga mineralier, deribland vissa ädelstenar. Allmännast finnes hon
i löst tillstånd, oftast i vidlyftiga lager; som sådan sönderdelas hon af vatten, och
kännes med fingrarna mjuk och klibbig; utvidgas icke i eld, utan drar sig
tillsammans och hårdnar; i stark hetta smälta somliga arter. Bland de genom olika
ämnens inblandning uppkomna arterna af lös lerjord äro följande:
Eldfast Lera träffas uti stenkolsbäddar, är till färgen gråaktig, stötande än i
blått, än i gult eller rödt. I eld hårdnar hon utan att spricka, och motstår den
starkaste hetta utan att hvarken smälta eller sönderfalla. Begagnas till eldfast
tegel, smältdeglar och retorter, samt till förfärdigande af finare krukmakarekärl m. m.
SmaUbar Lera är den allmännaste, till färgen grå, än bläaktig (blålera), än
mera gul eller brun (vanlig lera, groflera); låter äfven forma sig till kärl o. d.,
blir vid bränningen rödaktig, men smälter vid stark hetta till slagg, sannolikt af
deri inblandade alkaliska ämnen. Begagnas till murtegel, taktegel, fat, krukor
och andra kärl, som dock blifva bräckligare än de förutnämnde.
Valhlera låter föga arbeta sig till kärl och dylikt, men fradgas i vatten som
såpa och drar ät sig feta ämnen, hvarför hon användes till valkning af kläde.
Porslinslera, hvaraf porslin tillverkas, är en fin och ljus lera, som genom
bränning blir rent hvit; är ännu ej påträffad i Sverige, men finnes i England,
Erankrike och Tyskland. Hit hör äfven den så kallade Pipleran.
Ockra är en fin lera, gul eller brunaktig, som begagnas till målarefärg.
Bolus, gul eller brun, är en mycket fin lera, som fordom begagnades såsom
läkemedel och fans i stämplade kakor, hvaraf den fick namnet Sigilljord.
Bland i naturen förekommande lera i fast form, eller med andra ord, de
stenarter, som hufvudsakligast innehålla lerjord, nämnas här blott följande:
Skiffer, till färgen grå, öfvergående ömsom i blått, rödt, grönt, brunt och
svart, låter klyfva sig i skifvor, hvilka begagnas till taktäckning, räknetaflor,
bordskitvor och mycket annat. Våra fina s. k Brynstenar bestå af samma slags
mineralie, och en särdeles lös art användes som ritfarg under namn af Svartkrita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>