- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
299

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Koksalt (Muria), består af klor och natrium; är både till utseende, smak och
egenskaper bättre kändt än det kan beskrifvas. Det erhålles på flera sätt, och
får doraf olika namn, såsom Bergsalt, som bry tes ur saltberg; Hafssalt, som fås
vid afdunstning af hafsvatten; Källsalt, som bekommes genom kokning af vattnet
ur saltkällor.

Fullkomligt rent koksalt är hvitt och så genomskinligt, att man kan se läsa genom två
tum tjocka stycken; oftast är det likväl bemäugdt med andra ämnen, som göra-det dels dunkelt,
dois förlänar det andra färger, så att man kan få se det grått, blått, rödt, gult och grönt.
Saltberg finnas på många ställen, ofta till stor mäktigbet, såsom i Polen, Österrike, flera
Tyska orter samt vid Liverpool i England. Saltsjöar finnas i sydöstra Ryssland. Saltkällor
finnas många i Tyskland, bland hvilka Luneburgs äro särdeles rikhaltiga; sådana källors salta
vatten kallas "Solan, genom hvars afdunstning och sjudning saltet erhiilles. Hafssalt fäs i de
heta länderna på det sätt, att hafsvatten inledes i dammar, der det af solvärmen bortdunstar,
hvarvid saltet stannar qvar.

Salmiak utgöres af klorammoniak, är genomskinlig, hvit, stötande på grått,
gul och brun, nästan mjuk, men seg, med skarp stickande lukt och smak; träffas
som ett mjöl- eller snölikt öfverdrag, eller ock droppstensformig, på lava och
andra stenarter i vulkantrakter, men beredes mest genom konst af djurämnen;
nyttjas i medicinen samt vid förtenning, lödning, fargning m. m.

Tredje Klassen: jfletnller [Metalla). De hittills omtalade mineralierna
äro (med undantag af diamanten) alla sammansatta, d. v. s. utgöra förening af
två eller flera olika ämnen, som genom kemien kunna åtskiljas. Metallerna
der-emot, då de äro rena, äro sjelfva element, som ej kunna i andra ämnen
upplösas. Uti naturen förekomma de flesta metaller uti s. k. Malmer. Metallernas
egenskaper äro: att i eld smälta, hvarvid dessa först brinna eller hvad man kallar
glöda, i vattnet hålla sig oförändrade, samt genom yttre åverkan, såsom hamring,
valsning, dragning m. m., låta förändra sig till form och hårdhet. Som dessa
allmänna egenskaper hos särskildta slag aro mycket olika, har man indelat
ifrågavarande naturkroppar i Adla Metaller, Oädla Metaller och Salfmetaller.

l)c natnrkroppar, som hänföras till de egentliga metallerna, äro till antalet minst 51, af
hvilka de förnämsta stå uppräknade å sid. 179. En del af dem är endast i kemiskt afseende
märkvärdig och deras närmare heskrifning här skulle således vara till ingen nytta, hvarför vi
endast vilja omniimnn sådana, som äro mera allmänt nnvändbara. Till vigten äro metallerna
tyngst af alla kroppar, ehuru sinscmellnn olika; deras specifika vigt uppgifves å sid. 207. Oen
hetta de behöfva för att smälta är iifven olika; vissas smältpunkt synes å sid. 195.

Adla Metaller äro sådana, som oförändrade bibehålla sig i både eld, vatten
och luft, i stark hetta väl kunna smälta, men dervid icke förlora i vigt eller
ändra sitt utseende, samt icke angripas af rost eller erg. Sådana äro följande tro:

Guld [Awrum), bekant för sin gula färg och vackra glans, är näst platina
den tyngsta och näst bly den mjukaste af alla metaller, samt så smidigt, att
| ort kan utdragas till en tråd som är nära en svensk mil lång, eller slås till
blad som kunna täcka 25 qvadratfots yta; devjomte är det så tätt, att en
förgyllning kan vara endast en 14 milliondelstum tjock utan att silfret lyser igenom.
Bent guld arbetas sällan, utan det legeras (sammansmältes) med silfver eller
koppar, hvarigenom det blir hårdare. Värdot beräknas efter karat: rent eller
som det benämnes bergfint guld sägos hålla 24 karat; 23 delar guld och en del
koppar, är 23 karat; 20 delar guld och 4 delar koppar 20 karat o. s. v. Vigten
boräknas efter dukat, 64 dukater kallas en mark, och är lika mod 16 lod v. v.
Guld fås dels i bergen, dels i lös jord, flodsand m. m., gediget i form af större
eller mindre korn, eller ook mossformiga trådar, men finnes äfven någon gång
inneslutet i malmer. Det träffas i alla länder, äfven i Sverige, fäst för litet att
löna bearbetningen; vid borget Ural i Byssland samt i Österrike förekommer det
ymnigare, men det mosta fås dock frän sydligaro länder, såsom Afrika, Peru i
södra och Kalifornien i norra Amerika, Nya Holland m. fl. st.

Redan från uråldriga tider har guldet spelat eD vigtig rol i mensklighetena historia, och
åstadkommit mycket både godt och ondt. I våra gamla sagor omtalas det ofta, och tyckes
varit deu enda metall, som i forntiden egde något synnerligt värde. Medelst tillblandningar at

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free