Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benen i en menniskokropp från 239 till 264. Tänderna äro på ytan öfVerdragna
med hård emalj, men de öfriga benen blott med en tunn hinna.
Anledningen till de olika uppgifterna om antalet af ben i en menniskokropp ur den, att
vissa ben, som äro starkt sammanväxta, af somliga antagas till blott ett, af andra anses vara
Ilera. Utom att ntgöra kroppens stomme äro benen afpassade att gifva nödigt skydd St
ömtåligare delar. Hufvudskålen (Cranium), inom hvilken hjernan förvaras, bestSr af 8 ben, af
hvilka 6 äro flata och knpiga, nemligen Pannbenet, Nackbenet, tv& Hjessben och två Tinningben,
som alla ligga ytterst och äro med kanterna fast förenade genom fogningar, som man kallar
sömmar; inre ben äro Kilbenet, som skiljer hjernan från halsen, samt Silbeuet, som ligger öfver
näsöppningen. Ansigtsbenen äro näsbenen, Osbenen, Gombenen, Käkbenen m. fl. Ryggradens
kotor äro icke sammanväxta, men icke heller ledade, utan hopfästade med brosk, hvarigenom
ryggen blir till en viss grad böjlig. De bågformigt framåt böjda refbenen bilda en större öppning,
som man kallar bröstkorg, i hvilken hjertat med flera ömtåligare delar hafva sin plats; de öfre
refbenen äro icke sammanväxta med bröstbenet, ntan dervid fastade med brosk, hvarigenom
bröstet blir rörligt, så att det vid andedrägten kan utvidgas. Nederst vid ryggradens slut äro
kors-kotorna sammanväxta till ett ben, som man kallar Korsbenet; på ömse sidor om detta sitta
Höftbenen och bilda en öppning som kallas Bäckenet, hvari en del af nnderlifvets inelfvor hafva
stöd och skydd. De ben, som formera rigtiga leder, äro i ändan tjockare och öfverdragna med
ett glatt brosk, hvarjemte de alltid äro fuktiga af en vätska, kallad Ledvatten, som afsöndras nr
omgifvande hinnor, för att nnderlätta rörelserna.
Såsom icke ämnad att synas obetäckt har benstommen för ögat ingenting behagligt, ntan
snarare motbjudande; tänderna äro de enda ben som stundom visa sig blottade.
Muskel-systemet. De mjukare delarne i kroppen, som vanligen kallas kött,
bestå af trådar, som här och der i större eller mindre knippen fasta sig vid benen
och benämnas muskler. 3Ian räknar i en menniskokropp 470 sådana knippen;
trådarna eller fibrerna äro vid ändarna genom senor fastade vid hvar sin sida om
benens leder, och då de utvidga eller sammandraga sig röras de i lederna
sammanträffande benen; några muskler äro icke fastade vid ben utan blott vid huden,
t. ex. de som ligga kring munnen, med hvilka läpparne kunna röras. Alla de
muskler, som ligga närmare ytan, äro beroende af viljan, och röra sig efter
dennas inflytelse; men inuti kroppen finnas vissa som röra sig alltjemt, så länge
lifvet finnes qvar, oberoende af viljan; sådana äro de som tillhöra blod-omloppet
samt andedrugts- och matsmältnings-organen.
Ett exempel på musklernas verksamhet kun man finna på armarne; nedanför armvecket uro
med eua äudnn fastade de muskler, som strucka sig genom handen och med andra ändan räcka
till lingerspetsarnc. Om man böjer och åter utsträcker fingrarne kan man med andra handen på
underarmen kunna, huru musklernu ömsom hopdraga eller likasom knyta sig, och derpå åter
slappas. Likartadt verku hvur på sitt ställe alla de i kroppen befintliga af viljan beroende
musklerna. Vid långvarig och stark rörelse blifva de trötta och behöfva hvila, hvilken de bäst
erhålla under sömnen. Genom overksamhet blifva musklerna förslappade, hvilket äfven kan ske
vid öfveransträngning, genom tjenlig verksamhet kunna de deremot uppöfvas till en hög grad aj
styrka och färdighet. — De af viljan oberoende musklerna fortfara i sin verksamhet utan att deraf
hvarken tröttus eller förslappas.
Ncrv-systciliet. Hjernan, som har sin plats i hufvudet, består afen mjuk
hvit och grå märglik massa, som är rikt försedd med blodkärl; hon är delad i
två delar, nämligen stora hjernan, som har sin plats högst upp i hufvudet, samt
lilla hjernan, hvilken ligger nederst vid nackbenet. Från hjernan utgår genom
ett hål i hufvudskålens botten den del af nervsystemet, som benämnes
ryggmärgen, hvilken går långs genom ryggraden i en kanal, bildad af hål i ryggkotorna.
Uti hjernan liar själen eller medvetandet sitt säte, och dels direkt från hufvudet,
dels från ryggmärgen utgå parvis fina trådar som kallas nerver, hvilka utgrena
sig till de flesta punkter af hela kroppen, med undantag af vissa delar, såsom
ytterhud, ben, naglar och hår, i hvilka nervtrådarna icke intränga, och som
derfor äro utan känsel. Genom nerverna mottager medvetandet upplysning om
yttre verlden, och genom nerverna sänder viljan befallning till musklerna att
göra så eller så beskaffade rörelser.
Att själen med sina egenskaper, medvetande, vilja, tanke- och beräkningsförmåga m. m.,
har sitt säte i hjernan bevisas deraf, att hvad som mer eller mindre verkar på hjernan visa
inflytande äfven på själens egenskaper: ett starkt slag på hufvudet förorsakar medvetslöshet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
