Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man Gamla verlden, emedan menskliga vetenskaperna har hafVa börjat och
fortgått mer än på de öfriga tvänne, hvilka benämnas Nya verlden, derför att deras
tillvaro först på senare tider blifvit bekant. — Stora verldshafvet indelas äfven i
fem hufvuddelar, hvilka äro: 1) Norra Jshafvet, rundtomkring norra polen, stöter till
Europa, Asien och Amerika, anses till vidden innehålla 210,000 qv. mil; 2)
/Södra Iskafvet, rundtomkring södra polen, har intet säkert kändt land, är större
än det norra, och anses innehålla 360,000 qv. mil; 3) Vestra Oceanen, belägen
mellan Europa och Afrika i öster och Amerika i vester, kallas söder om eqvatorn
Etiopiska liafvet och norr derom Atlantiska hafvet, hvars norra del benämnes
Nordsjön, anses innehålla 1,650,000 qv. mil; 4) Östra eller Stora Oceanen, mellan
Amerika i öster och Asien i vester, kallas Stilla hafvet till den del deraf, som
ligger mellan vändkretsarne, är det största af alla och anses innehålla 3,340,000
qv. mil; 5) Indiska Oceanen, emellan Afrika i vester, Asien i norr och Australien
i öster, innehåller omkring 1,380,000 qv. mil. Emedan dessa haf sammanhänga
med hvarandra, kunna gränserna mellan dem icke strängt bestämmas. Alla hafva
en mängd vikar, bugter, sund o. s. v. hvaraf somliga för sin storlek äfven få
namn af haf; af dessa nämnes här endast Medelhafvet, som är en vik af
Atlantiska hafvet, hvilken intränger i östra kontinenten och skiljer Europa från Afrika;
af de öfriga skola de märkligaste i det följande på hvar sina ställen omnämnas.
Närmast polerna uti ishafveu har mau under snö och is äfven funnit fasta land af betydlig
vidsträckthet; men dessn äro alltför litet kiindn för att kunna närmare beskrifvas.
De sålunda af naturen danade länderna äro af menniskorna indelade uti
särskilda områden, kallade Riken eller Stater, hvar och en bebodd af ett större
antal familjer, förenade dels genom gemensamt språk, dels under gemensamma
lagar, styrelse och gudstjenst, alla dervid egande både rättigheter och skyldigheter.
Sådana stater äro af omvexlande storlek, och benämnas efter i dem rådande
styrelsesätt, hvilka hufvudsakligen skilja sig i två slag, nemligen Monarkier, då
en regerar, och Republiker, der dera gemensamt innehafva högsta makten.
Monarkier kalla9 allt efter rikets storlek och regentens der igenom egande makt och titel
ömsom Kejsaredömen, Konungariken, Hertigdömen o. s. v. Ar regentens mnkt icke bunden af
lagar, utan kan utöfvas efter godtycke, så benämnes den Despotism, och missbrukas denna till
menniskors skada, kallas detta Tyranni. Delas deremot högsta makten af folket eller dess
ombud, så kallar man regeringen Inskränkt monarki. — En republik, hvars styrelse består af de
förnämsta i riket, kallas Aristokratisk; ligger den i folkets händer heter den Demokratisk.
Då flera mindre stater förena sig till ett samfund, kalla9 ett sådant en Forbundsstat; om
Eter två eller flera sjelfatändiga stater ingå i förening till gemensamma fördelar uppkommer deraf
ett Statssamfund. De menniskor, som bygga och bo i en stat och tala samma språk, kallas med
gemensamt namn ett Folk eller en Nation, hvilken senare benämning äfven begagnas för dem,
som på något annat sätt äro med hvarandra befryndade.
Gudstjensten, eller sättet att dyrka det högsta väsendet, skiljer sig i många
hvarandra mer och mindre olika handlingssätt, hvilka vi längre fram under
Religionshistorien skola närmare betrakta: här nämnes blott, att man vanligen
räknar fyra hufvudsakligast skilda religioner, nemligen Kristna, Judiska,
Mohammedanska och Hedniska. Stats-religion kallas den, som i något rike är allmännast
antagen och bekänd af både regering och folk. Kristna religionen delar sig uti
fem hnfvudgrenar, hvilka alla utgöra statsreligioner i hvar sina stater, nemligen
Romersk-Katolska, Grekisk-Katolska, Evangelisk-Lutherska, Evangelisk-Reformerta och
Evangelisk-Engelska; de tre senare kallas gemensamt Protestantiska. Judiska
religionen är numera icke allmän i någon stat, men utöfvas af Judarna i alla
länder. Mohammedanska är statsreligion i vissa länder; med Hednisk religion
förstår man alla dem, som icke tillhöra någondera af de här förut omnämnda.
På jorden finnas ställen, som äunu äro befolkade med vilda menniskor, hvilka 9akna alla
tecken till bildning och följaktligen ickc ega hvarken statsskick eller religiou; andra landsträckor
upptagas af kringvandrande nomader, hvilka stå ett trappsteg högre i menskligheten, merendels
ega ett slags gudstjenst, men sakna ordnade samhällslagar och regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
