Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgöra den vigtigaste utförselsvaran. Rumänien innefattar: a) VaUakiet, norr
om Bulgarien, med 3 mili. inb., är blott vid vestra gränsen bergigt, för öfrigt
en nästan vågrätt slätt, mycket skogbeväxt; städer: Buhuresjt, 180,000,
hufvud-stad; Brdila, ‘28,000, befäst; Plojeyi, 33,000. b) Moldau, nordost om VaUakiet.
med 2 mill. inb.; städer: Jasji, 90,000, erkebiskopsäte; Galtds, 80,000, handelsstad
vid Donau; Botösjani, 40,000, i norra delen af landet.
Konungariket Serbien, ett vildt bergland, med 1A mill. inb.; städer: Belgrad,
30,000, hufvudstad, medelpunkt för handeln, har af gammalt varit en vigtig
Donaufästning; Semmdria, 10,000, säte för en erkebiskop.
Furstendömet Moilteiiegro, ett litet bergland, med 200,000 inb., beläget i
ett hörn mellan Bosnien, Albanien och Dalmatien. Turkarne bafva gjort anspråk
härpå, men aldrig kunnat bemäktiga sig detsamma, emedan invåname med
tapperhet försvarat sitt oberoende. Detta land gränsar icke tiU hafvet och har
ingen stad: hufvudorten heter Tjettinje.
Moutenegrinerua äro ett halfvildt folk, af slaviska stammen, som bekänner sig till Grekiska
kyrkan. De hnfva inga skrifna lagar och välja sjelfva sin regent; denne har förr kallats »Vladika»
(domare och biskop) men numera antagit furstetiteln.
De turkiska länderna äro mycket frnktbara, men dåligt odlade; alla syd-europeiska välter
trifvas här väl, och i bergstrakterna finnas stora skogar; men oaktadt rikedom på råämnen, är
indastrien hur, jemförd med det öfriga Europas, högst ringa. Att skicklighet icke saknas, bevisas
emellertid af vissa tillverkningar, såsom t. ex. sidentyger, mattor, färgerier m. m., och skälet måste
således sökas i den klena upplysning, som har sin grund i här rådande regeringssätt och religioner.
Befolkuiugen är här af många slag, med olika språk och gudstjenst; så räknas omkring 2 mill.
Turkar, 2 mill. Slaver (Bulgarer, Serbier, Bosnier), 6 mill. Kumaner (Vallaker, Moldauer), 4 mill.
Greker, 1 V mill. Albaneser o. s. v., för öfrigt Judar, Armenier m. fl. Turkarne och en del Slaver
äro Mohammedaner, de öfriga (utom JudarneJ bekänna Grekiska religionen. Numera hafva alla
religionsbekännare lika medborgerliga rättigheter. Regeringen är till namnet iuskränkt monarkisk.
Kejsaren, som kallas Sultan, Stor-Sultan eller Storherre, råder likväl oinskränkt; dock är han
förbunden att i sin regering följa Koran, en bok, hvars lära kallas Islam, och som utgör alla
Mo-hammedaners så väl bibel som lagbok. De, som förklara Koranens mening, kallas Ulemas, och
ett af en sådan fäldt yttrande är en i’etva, som ej får ändras. Ulemas hafva oinskränkt
förvaltning af alla fromma stiftelser, som utgöra 3 af all fast egeudom inom hela riket; i spetsen för
dem står Sjejk-ul-Jslam eller Stormufti. Domarne kallas i de större städerna Molla, i de mindre
Kadi. Mohammedanska tempel kallas Moskéer; gudstjensten förrättas af Imamer, som delas i Sjejker.
hvilka predika, och Chatibs, som hvarje fredag läsa bönen för Sultanen. Minareter äro omkring
moskéerna stående höga tom, från hvilka Muezzins fem gånger om dagen utropa bönestunderna.
De, som bekänna Islamismen, eller Mohammedanska religionen, kallas Moslemin, hvilket ord hos
oss blifvit oriktigt förändradt till »Muselmun». Muftis äro embetsmän, som i provinserna stå
mellan domarne och imamerna och blott ega svara enligt Koran på förelagda frågor. Dervisjer
äro ett slags munkar, som dels bo i kloster, duls vandra omkring nti landet. Sultanen är både
andlig och verldslig öfverherre. Den verldsliga makten utöfvar han genom Storvesiren, och hans
rådgifvare benämnas gemensamt Divan. Stor-Amiralen kallas Kapudan Pasja, en landshöfding
Pasja. Turkiska hofvet, och stundom hela riket, kallas Ottomaniska Porten eller endast Porten,
en benämning, uppkommen deraf, att Sultanen fordom hållit statsråd i porteu af sitt palats och
från detta ställe daterat sina beslut. Benämningen Osmaner eller Osmaniska riket hafva Turkarne
från sin första Sultan, som hette Osmnu. Staten uppstod i Mindre Asien omkring år 1300, och
i medlet af 1400-talet eröfrades de Europeiska länder, som ännu tillhöra detta rike.
Staden Konstantinopel, som på turkiska kallas Stambul (Istanbul), i den grekiska forntiden
Pyzantium, har ett af de skönaste lägen, vid sundet Bosporen, men är till sitt inre ful, trång,
smutsig och osund, de flesta husen bygda af trä; följden häraf är ofta uppkommande pestartade
sjukdomar samt härjande eldsvådor, och mot intetdera vidtagas några åtgärder, emedan Turkarne
anse sådana vara ej eudast onyttiga, utun gudlösa, stridande mot Guds skickelse. Sultanens
palats utgör liksom en stad for sig, kullad Seraljen, har en half svensk mils omkrets och behos
af 10,000 menniskor. Sofia-kyrkan, fordom ett kristet tempel, är nu hufvudmoské, i storlek och
prakt täflande med Peterskyrkan i Rom, I sjelfva staden fä inga kristna bo, utan blott i de
efter europeiska mönster bygda vidsträckta förstäderna, bland hvilka Pera, Galata och den midt
öfver sundet på Asiens kust belägna Skutari.
Asicu. Detta är den största af de s. k. verldsdelarne; dess fastland
sträcker sig från 1 till 7b gr. nordlig bredd, och från 44 till 208 gr. östlig längd,
samt uppnår i längd från SV till NO 1,500 och i bredd från SO till NV 1,200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
