Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som uppkommit af sådana blandningar, kallas gemensamt kulörta, och uti Vestindien,
Central-Amerika och Mejiko begagnas ordet Kreoler, hvarmed förstås sådana, som
äro födda i landet, men af oblandad race, företrädesvis den hvita.
Ehuru Amerika föret för ännu icke fullt 400 Hr ecdnn blcf kändt, finnas dock bevis att
dess tillvaro långt tidigare varit bekant. De nordiska fornsngorna äro fulla af berättelser om
de långa och djerfva sjöresor, som verkstäldes af vå^a förfäder, de skandinaviska vikingnrnn;
sedan Island i slutet af 800-talet blifvit på sådant sätt "upptäckt och af Nordmän befolkadt,
påträffades äfven långt vesterut ett land, som för Bin rika växtlighet kallades “Vinland det Godn“.
Den förste från Europa, som omtnlas varit der, var en Isländarc vid namn Bjarne Herjulfsson,
som år 986 landade på Nordamerikas kust; derefter skoln (lera af hans landsmän seglat öfver
dit med boskap och bohag och försökt der kolonisera sig. Då kristendomen snart derpå började’
sprida sig och det vilda vikingalifvot upphörde, föllo äfven dessa upptäckter i glömskn, helst
kunskapen om dem icke hunnit komma söderut; i Ilera århundraden fortforo dessa länders
tillvaro att vara okäud, och på den tidens verldskarlor teeknades vester om Azoriska öarnn, ett
ändlöst haf, öfver hvilket stod en svart hand (sntans hand), hotande att draga ned i djupet alla
skepp, som vågade sig dit. Eu skicklig sjöman vid namn Kustoffer Columbus, född i Geuuit
omkring år 1437, som tillika inhemtat för sin tid stora kunskaper uti geometri, astronomi,
geografi och ritkonst, beslöt trotsa fördomarnas makt, och våga försöket att vester ut finna en väg
till det bekanta Indien. Efter många fruktlösa försök lick han slutligen af Spanska
regeringen till sin disposition tre skepp, med hvilka hnn afseglnde den 3 Augusti 1492, och oaktadt
alla svårigheter, bland hvilka skeppsfolkets af fördomar och vidskepelse alstrade missnöje var den
största, landade han den 12 Oktober på Vestindiska ön Gunnahani, som han kallade San Salvador,
bvarefter de öfriga länderna småningom blefvo kiindn. Likt andra stora förmågor blef emellertid
Columbus klent belönad för sina mödor och förtjänster: en regent, som af brist på egen
omdömesförmåga sätter mera värde på tisslares och bakdantares tassel än reela förtjenster, är
någonting alltför vanligt, för att någon förundran knn uppstå öfver Ferdinand den Katolske, som efter
sin gemål Isnbcllas död fråntog Columbus alla honom förut tilldelade privilegier. Om Columbi
egna sätt att bemöta nfund och förtal hafvn vi en berättelse: Uti ett större sällskap funnos
några, som påstodo, att uran af Amerikas upptäckande vsr ingen, ty denna upptäckt kunde
hvilken sjöfarande som helst hafva gjort. Columbus, som vur närvarande, tog då ett ägg och bad
dem ställa detta på ena ändan på bordet; sedun de alla förgäfves försökt detta, tog han sjelf
ägget, stötte det så hårdt mot bordskifvan, att skalet på ändan krossades och det blef stående.
“Ja, det tror jag, sii kunde jag också gjort!" ntropade de alla. “Alldeles, sedan iag visat det“,
svarade Columbus; “när man vet, att land finnes der, kan också hvem som helst segla dit". Beviset
var träffande; men det satiriska deruti återfaller till en del på honom sjelf: förrän han började
fundera på sin resa åt vesterbafvet, hade han vid sina Färder åt norden äfven besökt Island och
der möjligen fått upplysning om Vinland det Goda. Förtjensten af att hafva besegrat uråldriga
fördomar tillhör likväl alltid Columbus, som dog i Valladolid uti Spanien den 20 Maj 1506.
Märkvärdigt nog fick endast en jemförelsevis liten del af dessa länder namn efter deras förste
upptäckare, hvaremot hela verldsdelen kallades efter eu Köpman och Sjöfarande Amerign
Ves-pucci, född i Florens 1451, hvilken dels för Spanska konungen Ferdinands, dels Portugisiska
konungen Emanuels räkning företog flere resor till den nya verlden och gjorde der stora och
vigtiga upptäckter. Han dog i Sevilla 1512.
Vid upptäckandet beboddes hela Amerika af den menniskostam, som man kallat Indianska
eller Röda racen; i nordligaste länderna funno9 dock äfven Grönländare eller Eskimåer.
Indianerna voro till största delen halfvilda krigare eller jägare, delade i flere hundrade olika nationer,
som aldrig umgingos med hvarandra eller träffades annorlunda än som fiender och icke förstodo
hvarandras språk. På några ställen hade de dock höjt sig till en viss grad af bildning, så att
de hade ordnad styrelse, bodde i städer och byar, idkade handtverk samt till. och med kände
teckenskrift. Det påstås, att der ännu skall blnnd indianerna talas flera hundrade språk, mer
olika hvarandra än Svenskan och Latinet.
Amerika utgöres, som förut är nämndt af två stora delar, förenade genom
ett smalt näs; dessa äro Norra eller Nord-Amerika, kvartill räknas Vestindien och
Central-Amerika, samt Södra eller Sj/d-Amerika.
Norra Amerika. Tillsammans med de omkringliggande öarna beräknas
denna del till 420,0<X) qv. mils vidd, med 55 millioner invånare. Bästa
öfver-sigten häraf torde fås genom följande indelning:
UrÖIllaild, en stor ö, hvars norra del omgifves af Ishafvet och är föga
bekant; invåname, 10,500, äro af Polarstammen, men landet är för öfrigt ett
tillhåll för hvita björnar, räfvar och renar; ön hetes tillhöra Danmark, som dock
blott har några kolonier på södra ändan och vestra kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
