Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrbottens Län, norra delai’ne af Vesterbotten jemte största delen af
Lappland, eller Pite-, Lule- och Tome-Lappmarker; ytan upptar 751 qv. mil, med
90,800 inb. Detta län indelas i 4 fögderier, 14 tingslag, som utgöra 4 dmnsagor,
samt 23 socknar. I hela svenska Lappland finnes ingen stad, endast
marknadsplatser, äfvensom då folket församlas vid kyrkorna handel eller varubyten ega
rum. De i Vesterbotten liggande städer, som tillhöra detta län, äro: Luleå, 3,200,
Landshöfdingeresidens; Piteå, 2,350; Haparanda, 1,050, lyder under landsrätt.
Luleå anlades först 1621 vid Luleå sockenkyrka, men flyttades 1648 till Sandön, duss
nuvarande plats; plundrades af ryssarne 1716 och förstördes af vådeld 1762. — Piteå anlades
1620, der den nu s. k. Gammelstaden ligger, flyttades 1668 till sin nuvarande plats på
Hägg-holmen-, blef af ryssarne plundradt 1716 och nedbrändt 1721.— Haparanda (egeutl. Haaparanta,
på svenska Aspstrand), Sveriges nordligaste stad, belägen nära 117 mil NNO från Stockholm,
aulades 1812, kallades en tid Karl-./ohans-Stad, var köping till 1842 och fick då stapelrätt. —
Betydligare handelsplatser inom länet äro: Neder-Kalix, kyrkby, och Öfver-Torneå, marknadsplats,
båda med postkontor, och den förre äfven telegrafstation.
Lappland har ett hårdt klimat, men skäl tinnes till den förmodan, att detta kan genom
odling betydligt förmildras och marken bli fruktbar. Af mineralier hafva här träffats silfver,
koppar och bly, men mest jern, hvarpå i synnerhet bergen i Gellivara socken ega oerhörd
rikedom, hvilken dock är af föga nytta, innan det på 1860-talet påbörjade, men öfvergifna arbetet
att kanalisera Lule-elf och från Storbacken bygga en jernväg dit upp fullföljes.
Rikets kyrkliga indelning är något olika med den verldsliga; de 12
Biskopsstiften innehålla följande landskapsdelar: Erkestiftet, eller Upsala stift: Upland,
Gestrikland och Helsingland. Linköpings Stift: Östergötland och norra Småland.
Skara Stift: Skaraborgs län, största delen af Elfsborgs län samt 2 pastorat af
Jönköpings län. Stretignäs Stift: Södermanland och Nerike. Vesterås Stift:
Vest-manland, Dalarne (utom Loos pastorat) samt ett härad och 4 bergslager af Örebro
län. Vexiö Stift: Smålands sydvestra del. Lunds Stift: Skåne och Blekinge.
Kalmar Stift: östra delen af Småland samt ön Öland. Göteborgs Stift: Halland
och Bohus län samt 3 prosterier af Elfsborgs län. Karlstads Stift: Vermland och
Dalsland. Hemösands Stift: Xorrbottens, Yesturbottens och Vestemorrlands län
samt Jemtlands län (utom Öfver-Hogdal). Visby Stift: ön Gotland jemte
deromkring liggande öar.
Biskopsembetena, en qvarlefva från katolska tiden, bafva hittills bibehållits, emedan de
ansetts behöfliga för nödig ordning, så väl i hvad som rör gndsljenst och andra
religionsförrättnin-gar, som äfven vid läroverken. De af katolikerna bildade äldsta biskopsstiften voro 7, hvartill
sedan kommit de öfriga 5; tiden för deras inrättande uppgifves sålunda: Skara, det äldsta,
grundlädes år 1015, Vexiö 1030, Lunds 1065, Linköpings och Vesterås 1080, Upsala och Strengnäs
1100, Gotlands 1512, Karlstad 1586, Kalmar 1607, Göteborgs 1620 och Hernösands 1647.
Sveriges Regering är inskränkt monarkisk, d. v. s. att riket styres af en
Konung, hvars makt är begränsad af lagen. Statsmakterna äro två: den ena är
Konungen, den andra är Riksdagen, och båda maste godkänna hvarje förordning,
som skall gälla såsom allmän lag. Konungen eger i regeringsärenden att rådgöra
med Statsrådet, som består af 10 ledamöter, af livilka 7 äro Chefer för hvar sitt
af regeringens förvaltande verk, eller s. k. departement. Då statsrådets mening
är inhemtad, fattar konungen beslut, hvilket undertecknas af en statsrådsledamot,
som derför är ansvarig, ty konungen är för alla sina gerningar fri från åtal.
Riksdagen består af två kamrar, den första och den andra, bägge med lika
behörighet och myndighet i alla frågor, och den 15 Jan. hvarje år sammanträdande
till lagtima riksdag, men till urtima, då konungen så nödigt finner. Vid riksdagen
öfverlägga och besluta dessa tvänne kamrar hvar för sig uti de frågor, som
antingen ingått från konungen eller blifvit af enskild riksdagsman väckta.
Rikadagsfrågors behandling tillgår på följande sätt: vid riksdagens början tillsättas s. k.
Utskott, som bestå af ett lika antal ledamöter från hvarje kammare; sådana utskott äro flera,
efter olika frågors natur, såsom ett Konstitutions-Utskott (20 ledamöter), för hvad som direkte
rör grnndlagsärenden; Stats-Utskott (24 led.) för rikshnshållningen; Lag-Utskott (16 led.) för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
