- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
386

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



innehåller historia, men deraf föga annat än fabler om föregifna kejsare i Kina; här kallas den
första menniskan Pan-ku. Buddhisterna benämna den först skapade Maha-Samvat. I nordiska
gudasagorna kallas våra första föräldrar Ask och Embla.

De första menniskorna som i de gamla religionsnrknnderna omtalas hade redan en betydlig
grad af bildning. Så framställes af Adams söner en såsom åkerbrukare, en annan som
fåraherde, ocb endast få led derefter omtalas metallers bearbetning, musikaliska instruments
förfärdigande, byggda städer o. s. v. Kör öfrigt äro inga skilda folkslag eller märkligare tilldragelser
omtalade från dessa äldsta tider, och den första vigtiga händelse man af skrifterna känner är den ofvan
(sid. 165) omnämnda Syndafloden, hvilken fördränkte alla då lefvande menniskor, blott några
få undantagna. Enligt Moses utgjorde de räddades antal åtta personer, nämligen Noah och hans
tre söner Sem, Cham och Japhet, jemte deras hustrur. Andra folkslags urkunder omtala äfven
denna flod, oeh den dervid räddade kallas hos Hinduerna Satyavrata, hos Kineserna Folii, hos
Kaldeerna Xisuthros, hos Grekerna Ogyges och Deukalion, samt i nordiska fornsagorna Bergelmer,
allt namn som motsvara Mosaiska historiens Noah.

Efter syndafloden förökades menndskorna hastigt, och alla bodde uti samma
trakt, uti mellersta Asien, til) dess de enligt Mose böcker vid en företagen
tornbyggnad blefvo skingrade och måste söka sig andra boställen: detta säges
hafva inträffat omkring 100 år efter floden. Man antager att slägterna då skilt
sig åt, ocb att Sems afkomlingar stannat qvar samt utbredt sig i Asien, Japhets
utvandrat till Europa och Chams kommit öfver till och utbredt sig i Afrika.

Menniskoslägtets första spridning omkring jorden, och de landsträckor, som först blifvit
befolkade, kan föga annat än gissningsvis uppgifvas, helst åtskilliga af de äldst kända folken, t.
ex. Kineserna, redan vid sitt första uppträdande funno andra menniskostammar före sig. Af
de första bekanta rikena på jorden skola vi här anföra de mest framstående; i intet af dessa
framstå bilder af råhet och djurisk förnedring; tvärtom möta oss föreställningarna om en högt
drifven förfining, om ett mäktigt skapande konstsinne, om industri och handel, om ädelhet i
tänkesätt och om djuptänkta och betydelsefulla religionsläror.

Inderna. De vidsträckta länder i södra Asien, som ännu kallas Indien
eller Ostindien, antagas vara bland de först befolkade, ocb disf bär bosatte
Inderna lefde ett fridsamt lif, helst naturens rikedom i öfverflöd frambragte
allt, som hörer till lifvets uppehälle och njutning. Snart uppkommo här flera
samhällen, och den bildning här uppstod hade ett märkligt inflytande på
andra folkslag, med hvilka de genom vidsträckta handelsförbindelser kommo i
beröring.

Indernas äldsta sagor omtala väl hjelten Ramas tåg till Taprobane (Sejlon) och strider
emellan Kurus och Pandus, två beslägtade folk; men dessa hjcltedikter äro ganska dunkla och
vidunderliga. Om deras fredliga storverk vittna deremot än i dag de märkvärdiga terapelgrottor
och andra bygguader, ofta helt och hållet, med bildhuggerier och andra prydnader, uthuggna i
sjelfva bergen, som man finner i dessa länder. Deras kastindelning (sid. 346) var helgad af
religionen, hvilken lärde att Brahma (högsta guden) hade skapat Brahminerna ur sitt hufvud,
Kshe-tryas ur sin arm, Vaisyas ur sin mage och Sudras ur sina fötter.

Kineserna. Omkring 600 år efter syndafloden tog detta folk, likt alla
andra en från mellersta Asien utvandrad stam, denna verldsdels östra
kustländer i besittning. Eörut fans här ett vildt folk, hvaraf några qvarlefvor, kallade
Miaot-se, ännu lefva i södra Kinas bergstrakter.

Kinesernas äldsta historia, Schu-King, som iunehåller en mängd namn på forntida kejsare,
är alltför fabelaktig att kunna väcka något förtroende. Vigtigare är framställningen om den
tidigare odling och utmärkta konstfärdighet (se sid. 349), som detta folk redan i forntiden
uppnått; men, i följd af Kinesernas afsondring från öfriga verlden och förakt för andra nationer och
deras inrättningar, är deras historia af föga vigt för allmänna verldshistorien.

Zendfolket. Med detta namn betecknas de i den höga fornåldern lefvande
folk, som bebodde det vidsträckta landet mellan floderna Indus och Tigris; af
detta folks olilca grenar framträdde först Badrianema, derefter Mederna och
slutligen Perserna såsom de herskande.

Sånger och sagor förvara väl vissa hjeltenamn från dessa urgamla folk; men deras största
namnkunnighet kommer af deras religionslära, hvilken orduades_ och upptecknades af en vis man
vid namn Zoroaster, som lefde omkring 660 år före Kr. Äfven här delade sig folket i fyra
kaster, uemligen prester, krigare, åkerbrukare och handtverkare. Prestkasten kallades Mager
(vise)-och hade tre grader: Herbeds (lärjungar), Mobeds (raäBtare) och Destur Mobeds (fulländade må-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free