Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hvarandra valde till Folktribuner, och sökte försvara folkets rättigheter.
De uppträden, som härvid framstodo, hafva kallats Gracchiska oväsendet.
Tiberins Gracchus, densamme som ingått fördrag i kriget vid Numantia i Spanien, fann sig
djnpt sirad af att senaten ogillat hans åtgöranden härvid och fattade det beslnt, att från de
mäktiga återtaga åt folket dess beröfvade rättigheter. En mängd lagar voro numera helt och
hållet förgätna, och bland dessa den s. k. Akerlagen (lex agraria), enligt hvilken ingen fick
innehafva mer än 500 plogland jord. Denna lag hade 250 år förut, under striden mellan
patricier och plebejer, af folktribunen Licinins blifvit satt i gällande kraft, men nu återfallit i glömska.
Med några af tidens fordringar föranledda jemkningar påyrkade nn Gracchus att denna lag borde
gälla i sin fulla kraft. Detta yrkande satte de rika och mäktiga familjerna i raseri; de bestnck»
först den jemte Gracchus varande tribnnen Octavius, meo då denne blef afsatt, tillsläldes ett
upplopp, hvarvid Tiberins Gracchus jemte 300 af hans anhängare blefvo mördade, 131 f. Kr.
Folket knotade och Cajns Gracchus, lifvad af hämndbegär, sökte och erhöll tribunatet och yrkade
ännu ifrigare än brodern på åkerlagarnas helgd, samt fordrade att Roms bundsförvandter i Italien
skulle erhålla Romersk medborgarerätt. Senaten afböjde stormen gonom att öfversända Gracchus
till Kartagos återuppbyggande, och då han kom tillbaka, delade han sin broders öde, 121 f. Kr.
Mer än 3,000 Romerska borgare blefvo dödade i denna strid. Folket firade Gracchernas minne
med ärestoder. Akerlagen blef icke antagen, men bundsförvandternas fordran om medborgarerätt
måste af Rom beviljas. Vid denna tid gjorde äfven slafvarne uppror, hvarvid mer än en million
af dessa olycklige omkommo.
Genom de missbruk, som tid efter annan uppstått i det fria regeringssättet,
hade slutligen Rom sjunkit så djupt, att endast envåldsmakt syntes kunna rädda
riket från fullkomlig upplösning. Sederna voro förderfvade, lagarna utan kraft,
patriotismen ingenting annat än blind tillgifvenhet för något parti. Folket
förstörde nu sig sjelft med samma vildhet, med hvilken det förut underkufvat den
öfriga verlden. Tre särskilda gånger upphofvo sig tre mäktige och ärelystne
män, som täflade att åtkomma högsta väldet. Dessa mellan tre personer dels i
förening, dels mot hvarandra, uppkomna försök att erhålla envåldsmakten hafva
uti Romerska historien fått namnet Triumvirat. Det första Triumviratet bildades
af Marius, Sulla och Cinna.
Marina var af obekant härkomst, först anstäld som underbefälhafvare vid en här, som under
konsul Metellus afgick till Afrika för att tukta den orolige kouung JvgurtHb i Numidien, men
blef sedan anförare för samma här. Sulla var af hög börd, först Qusestor (skattmästare) under
Marius, men för sin Blughet och sitt mod sedan krigsbefälhafvare. Ciuna var en af folket utvald
konsul, som regerade i Rom under det Marius och Sulla förde krig.
Sedan Marius med Sullas tillhjelp besegrat Jngurtha och sändt honom fången till Rom, der
han dog nf hunger, inbröto norr ifrån nya fiender, Cimbrerna, uti Italien, sedan de först
öfver-svämmat Gallien och en stor del af Germanien, snmt förenat sig med många andra folkslag,
såsom Teutoner, Tiguriner och Ambroner. Dessa vilda folks jättelika skapnad och vilda
krigs-lynne försatte hela Italien i förskräckelse, men efter flere blodiga drabbningar segrade likväl
Komarnes öfverlugsna krigskonst, under anförande af den oförskräckte Marius. Den uti Pontus
i Asien regerande konungen Mithridates hade föresatt sig att krossa hela det Romerska
verlds-väldet och för detta ändamål bilda en stat, som skulle förena alla folkslag från Svarta hafvet
nnda till Italiens öch Germaniens (Tysklands) gränser. Med tillhjelp af nordligare nomadiska
folk, dem han förstod att leda, intog han hela Mindre Asien och öfvergiek till Grekland, samt
vann öfverallt tnlrika anhängare uti de med de Romerska höfdingarnas skamlösa prejerier missnöjda
folken. Då Marins öfvervunnit Cimbrerna, ville han tåga mot Mithridates, men senaten utsåg
härtill Snlla, hvarför den harmsne Marius tillstälde ett upplopp, hvilket Sulla med sina krigare
öfvervann och Marins måste fly. Sulla drog mot Mithridates, öfvervann honom i flera träffningar,
återtog de af honom inkräktade länderna och beviljade honom bibehållande af endast sitt nrfrike,
med förklaring, att »Mithridates borde skatta sig lycklig att få behålla sin högra hand, med
hvilken han undertecknat 80,000 Romares död». Emellertid hade Marius återkommit till Rom
och i förening med Cinna, hvilken liksom han sjelf var af folkets parti, låtit anställa förfärliga
blodbad på alla Snllas vänner, samt förklara Sulla fogelfri. Marius dog kort derefter, 86 f. Kr.
Cinna blef mördad af sina egna soldater. När Sulla straffat de Greker och Asiater, som affallit
till Mithridates, återvände han till Rom i spetsen för sina tillgifna krigare, öfvervann de af
motpartiet mot honom utsända härarna och tog en gruflig hämnd på alla sina motståndare. Nu
npprättades för första gången 9å kallade proskriptionslistor, på hvilka de anklagades namn
antecknades-, den, hvars namn stod på en sådan anslagen lista, var hemfallen åt döden och hans
egendom tillföll staten-, den som dödade en sådan erhöll rik belöning. Mer än 100,000 Romerska
medborgare och 2,000 riddare föllo offer för Sullas hämd, dels i fältslag, dels under bödelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
