Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yxa. Han lät derpå af folket förklara sig för ständig Diktator, och blef sålnnda Roms förste
en-väldsherrc. 81 f. Kr. Sedan han gjort åtskilliga förändringar i styrelsesättet, nedlade han frivilligt
sitt envälde och dog året derpå af en förfarlig sjnkdom, nppfrätt af insekter, 78 f. Kr.
En af Sullas mäktigaste anhängare, Pompejus, blef nu hufvudman for de
förnämas parti; men en af Marii anhängare, Sertorius, som dragit sig undan för
Sullas makt, hade i Spanien samlat en här, med hvilken han kämpade för Boms
frihet. Mot honom utsända Romerska härar kunde föga uträtta. I Asien hade
Mithridates ånyo börjat sina eröfringsplaner och erbjudit Sertorius förbund till
gemensamt anfall på Rom, hvilket denne dock vägrade, emedan han ej ville
strida mot sitt fosterland. Måhända hade det verldsslukande Rom aldrig sväfvat
i sådan fara, som vid denna tid; utom nämnde fiender i öster och vester, hade
i Medelhafvet samlats en mängd sjöröfvare, som slutligen egde mer än 1,000
skepp och gjorde all sjöfart osäker. På landsbygden uppreste sig slafvarne,
anförde af gladiatorn Spartacus, och blefvo ganska fruktansvärda. Inom sjelfva Rom
bildade sig en farlig sammansvärjning; en hop utarmade och liderliga personer,
till en del ur förnäma familjer, hade förenat sig under Catilina, en af Sullas
anhängare; deras plan var att sätta eld på staden Rom, mörda senaten och
konsulerna äamt omstörta hela den bestående ordningen och rikta sig med rof. Från
alla dessa faror blef likväl staden räddad, hvartill, utom Pompejus, i hvar sin
mån bidrogo prætorn (öfverdomaren) Crassus, feltherren Lucullus och den’ såsom
vis och vältalare så mycket berömde konsuln Marcus Tulltus Cicero.
Sertorius hade lofvat nedlägga vapen och återgå till privatlifvet hos sin moder i Italien,
om han hlott erhölle amnesti för det förflutna; men senaten vägrade detta, satte ett pris pä
hans hufvnd och sände mot honom tvänne härar, den ena under Pompejus; han försvarade sig
med mycken skicklighet genom sina honom tillgifna krigare, men blef 72 f. Kr. mördad af en
bland sina underbefälhafvare, hvilken trodde sig erhålla befälet, men öfvergafs af de Spanska
bundsförvandterna, blef slagen och råkade i händerna på Pompejns, som lät halshugga honom,
hvarmed detta krig var slutadt. Under tiden hade slafvarne under Spartacus öfvervunnit fyra
Romerska fältherrar, men slutligen blifvit besegrade af Crassus, hvarefter 6,000 af dem blefvo
korsfäste; återstoden, 5,000, flydde norrut, men möttes af Pompejus, då han återkom från
Spanieu, och blefvo af honom tagne och straffade. Pompejns och Crassus blefvo nu konsuler.
Pompejus erhöll befäl öfver den flotta, som utsändes mot sjöröfvarne, och på den korta tiden
af 49 dagar lyckades han besegra dem alla och göra hela Medelhafvet rent. Mot den orolige
Mithridates, som förlitade sig på sin efter Romerskt mönster bildade krigskonst, hade Romarne
utsändt en krigshär under Lucnllns, som besegrade både bonom och hans måg, den mäktige
Tigranes, konung öfver Armenien och Syrien, som lät kalla sig Konungars Konung. Lucullus
försökte sätta en gräns för de Romerska ockrare, som utsögo det af krig förhurjade mindre
Asien, och härigenom skaffade han sig en mängd fiender i Rom. Den stränga disciplin han
höll bland sina krigare retade dessa till uppror. Lucullus beskyldes att hafva under kriget
samlat så stor rikedom, att han kunde föra det mest slösande lefnadssätt, hvaraf uppkommit
ordspråket: »Lukullisk yppighet». Han blef hemkallad till Rom och befälet öfver den upproriska
hären öfvertogs af Pompejus, som återstälde ordningen, öfvervann ånyo både Mithridates och
Tigranes, intog riket Pontus och tvingade den store Romhataren Mithridates att fly till andra
sidan af Svarta hafvet, der han förråddes af sin egeu son och dödades af en Gallier, 63 f. Kr.
Tigranes fick behålla Armeniens tron mot en summa af 6,000 talenter; Pontus, Syrien och
Penicien gjordes till Romerska provinser. Den under tiden i Rom bildade sammansvärjningen
upptäcktes och tillintetgjordes af Cicero; då Catilina såg sin skändliga plan tillintetgjord, stälde
han sig i spetsen för en här af 3,000 man, som han samlat i Etrurien, och stupade der med
vapen i hand.
Pompejus hade nu så utvidgat rikets gränser, att staden Rom låg i dess
medelpunkt, fördubblat statsinkomsterna, nedgjort eller tillfångatagit två millioner
menniskor samt eröfrat 2,000 städer. På grund af dessa bragder trodde han sig
säker om främsta rummet i staten, men fann vid sin återkomst från Asien att
han fått en svår medtäflare uti Cajus Julius Cæsar, härstammande från en gammal
men föga rik familj. Redan som yngling, hade han af Sulla fått det omdöme,
att i honom fans mer än en Marius, Begåfvad med ett fördelaktigt majestätiskt
yttre och lysande talanger, var han stor som hjelte, statsman, språkkännare,
historieskrifvare och vältalare, samt hade i högsta grad tillvunnit sig folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
