- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
405

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Antonius, jemte underbefälhafvaren Lepidus, nu hufvudmän för partiet, försökte
grundlägga ett eget herravälde. Antonius förkunnade, att Cæsar i sitt testamente
anslagit en penningegåfva åt livarje Romersk medborgare, samt utnämnt sin
systerdotters son, den adertonårige Octavius, till sin arfvinge. Nu förbittrades
folket öfver Caesars mördare. Octavius vann på sin sida ett större parti, och
blef, oaktadt sin ungdom, vald till konsul. Efter åtskilliga oroligheter bildades
derefter, 43 f. Kr., det tredje Triumviratet af Octavius, Antonius och Lepidus.

Dessa tre mäktiga mun togo med våld de högsta embetenu till sig, delade sig emellan
provinserna och .förklarade sig för republikens öfvcrherrar på fem år. För sin gemensamma
säkerhet beBlöto de undanrödja alla älskare af republikansk frihet, och nu upplifvades
skräckscener, måhända ohyggligare än sjelfva Sullas; alla Komare, som misstänktes för minsta
frihetskänsla, blefvo allifvade, deras egendom indrogs och deras barn förklarades ovärdiga att bekläda
offentliga embeten. Icke mindre än 300 senatorer, bland dem den aktningsvärde Cicero, blefvo
härvid mördade och hela Rom flöt i blod. Många flydde till Brutus och Cassius, som ännu
innehade orientaliska provinserna och hvardera samlat betydliga härar; men Octavius och Antonius
drogo dem till mötes med Romerska härar, och i Makedonien kom det till afgörande fältslag
42 f. Kr., dervid Brutus och Cassius blefvo slagna; bägge dessa, som blifvit kallade »de sista
Romarne», gåfvo sig sjelfva döden. Snart derpå upplöstes likväl triumviratet. Antonius drog åt
Asien, der han utpressade skatter och lät hylla sig. Drottning Kleopatra lockade honom till
Egypten, der han med henne försjönk i yppighet och nöjen. Octavius, som vistades i Rom,
förmådde Lepidus uedläggn sin del i regeringen och afstå åt honom både här och provins.
Emellertid hade Pompeji son Sextus samlat en betydlig sjömakt, med hvilken hnn hindrat
tillförseln till Kom och gjort sig till herre öfver Sicilien, Sardinien och Korsika. Octavius utsände
mot honom sin skicklige fältherre Agrippa, af hvilken Sextus, 36 f. Kr., blef besegrad samt
flydde till Asien, der hnn fann sin död. Antonius,’ som var gift med Octavii syster Octavia,
försköt denna, samt bortskänkte flera Romerska provinser åt den lättsinniga Kleopatra och hennes
barn. Detta gaf Octavius en önskad anledning att mot Antonius utbryta i öppet krig. Den
senare gick öfver till- Grekland med en i Orienten samlad har af 112,000 man och en flotta af
500 skepp, hvilka till en stor del tillhörde Kleopatra, som åtföljde honom med ett helt lustläger
af danserskor, gycklare och koustmnkarc. Octavius drog sin motståndare till mötes med
vester-landets härar, 92,000 mnn och 250 skepp. Vid udden Actium kom det till en sjödrabbning den
2 Sept. 31 f. Kr. Segren var ännu oafgjord, då Kleopatra med sina skepp flydde; Antonius
följde henne, hvarpå hären gaf sig åt Agrippa, Octavii fältherre. Nu seglade Octavius öfver till
Egypten, hvarvid Antonius, som fruktade att bli till honom ntlemnad, dödade sig sjelf. Kleopatra
försökte att med sina behag äfven intaga Octavius, men då han förblef kallsinnig för hennes
konster, lät hon bita sig af en giftig orm och ådroggsig sålnnda döden. Egypten förklarades nu
för en Romersk provins; Octavius återvände derpå till Rom, och då numera ingen fans, som
kunde bestrida honom ensam herraväldet, lät han kalla sig Imperator eller Kejsare med namnet
Augustas.

Romerska folkets frihet, som under tidernas lopp sålunda urartat till
tygellöst sjelfsvåld, var nu för alltid1 förlorad och riket satt under enväldig styrelse
méd titel af Kejsardöme. Octavius, den forste som lät kalla sig Kejsare, fick af
den smickrande senaten det sedermera begagnade namnet Augustus, som på deras
språk betyder ”invigd” eller ”helig”. Som triumvir hade han, likt alla de andra,
utöfvat kallblodig grymhet, då hans egna fördelar så fordrat; men sedan han, 29
f. Kr., blifvit enväldig regent, sökte han genom en vis och mild styrelse utplåna
minnet deraf. Provinserna njöto ett mångårigt lugn och allt för folkets behof
nödvändigt återkom i öfverflöd; disciplinen bland legionerna återstäldes; utlagorna
reglerades på en mera bestämd fot, och medel härtill anskaffades genom en allmän
beskattning, under hvilket påbuds kungörande i Asiatiska länderna Frälsaren
Jesus Kristus der föddes, hvarför årtalen hädanefter räknas efter Kristi födelse.
Mest och fördelaktigast utmärkte sig Augustus genom det skydd han gaf konster
och vetenskaper, häruti biträdd af sin gunstling Mæcenas, hvars namn öfvergått
till efterveriden såsom beteckning för gynnare och befordrare af lärda yrken.
Han utvidgade äfven rikets gränser genom krig, särdeles mot Germanien, hvarvid
hans stjufsöner liberius och Drusus utmärkte sig; men en ditsänd här af 40,000
man under ståthållaren Varus blef år 9 i grund förstörd af de frihetsälskande
Germanerna under deras anförare Hermann. Augustus dog år 14. Hans
efterträdare på kejserliga tronen voro följande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free