Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den förste utländing på Romerska kejsartronen. Då folket skulle svära
honom trohet, aflade han sjelf först sin ed, samt räckte ett svärd åt öfverste
krigsbefälhafvaren med de orden: ”torer jag det väl, så använd det för mig;
regerar jag illa, så nyttja det emot mig!” Han blef en i alla afseenden stor
regent, bland hvars andra ädla handlingar var, att han skänkte lagens skydd åt
de kristna, hvilka man hittills ansett sig efter behag kunna misshandla. Trajani
goda egenskaper föste sig hos Romerska folket i så tacksamt minne, att senatens
lyckönskan åt hvarje ny kejsare sedan blef: ”Blif lyckligare än Augustus, ädlare
än Trajanus!” Såsom skicklig fältherre utvidgade han äfven rikets gränser och
värjde det med kraft mot främmande folkslags intrång; han dog år 117. — Adrianus,
en slägting till Trajani gemål, blef hans efterträdare, och utmärkte sig isynnerhet
såsom bildningens och lärdomens beskyddare, emedan han sjelf var kännare af
konster och vetenskaper. För att afväija godtycke vid lagskipningen i provinserna
lät han juristen Salvius Julianus utarbeta en lagsamling med titel ”Edictum
Perpetuum”, som härvid skulle tjena till rättesnöre. Under Adriani tid gjorde
Judarna, anförde af Bar-Cochba, ännu ett försök att återvinna sitt land, men
blefvo slagne och skingrade. På ålderdomen blef Adrianus nyckfull, orättvis och
grym, hvaraf hans i öfrigt för riket välgörande regering fördunklades. Han dog
år 138. — Antoninus Pius beträdde nu tronen och blef en verklig folkets fader,
samt en af de ädlaste menniskor, som innehaft en tron. Sparsam utan att vara
njugg eller girig, rättvis och i allt mån om det allmänna bästa, beredde han riket
en tid af lugn och välstånd; han dog 161. - Marcus Aurelius, lians efterträdare,
utmärkte sig både som regent och vetenskapsman, men hans mesta tid upptogs af
krig mot de främmande folkslag, som nu allt mer började oroa rikets gränser;
äfven inträffade under hans tid i åtskilliga delar af riket hvarjehanda olyckor,
såsom pest, hungersnöd och öfversvämningar. Marcus Aurelius dog 180.
Dessa efter hvarandra följande förträffliga regenter bade för RomersKa riket bildat en gyllene
tid, men nn var denna slut; Commodus, son och efterträdare till Marens Anrelius, begick
offentligen de onaturligasté ntsvafningar, stympade oskyldiga menniskor af blott kittsligbet, förviste
eller lät aflifva sin gemål, syster och gunstlingar, stätbållarne styrde efter godtycke och allt var
i oreda. Slutligen mördades han, 192, pä tillställning af en hans frilla, som fruktade sjelf bli
offer för hans grymhet. — Pertinax, hans efterträdare, mördades 193. - - Den rike Didius Julianus
bjöd nu hvar och en af gardessoldnterna 25,000 sestertier och blef derför af dem satt på tronen,
men sedan öfvergifven och på senatens beslut aflifvnd. Emellertid hade de i provinserna varande
trupperna utropat hvar sin bcfälhafvnre till kejsare, och således funnos tre på en gång, af hvilka
Septimius Severus öfvervann de andra och regerade till 211, då han afled. Hans son Caracalla
mördade sin bror Geta i sin egeu moders famn, lät i Alexandria nedhugga största delen af desa
talrika invånare och upphäfva det sällskap af lärda, som staden underhöll i det s. k. Museum,
utan annan orsak, äD att han hört någon skämta öfver hans försök att i klädedrägt och seder
vilja likna Alexander den Store. Lik andra tyranner var äfveii Caracalla slösare, och hans
rof-lystnad framkallade de rysligaste grymheter. Han mördades 216. — Härefter till och afsatte
soldaterna kejsare efter godtycke. Macrinus, som först upphöjdes, störtades samma år. Jleliogabalus,
som derefter fick spiran, var den mest slösaktige dåre; hnns maträtter bestodo i påfogelhjernor
och lärktungor; guldkärl, på hvilka han en gång ätit, bortskänktes sedan; då han skulle åka ut,
beströddes gången mellan hans rum och vagnen med guldstoft; hästarne föddes med russin och
hade saffran till strö under sig; hundarne föddes med gåslefver o. s. v. Soldaterna mördade
honom, 222. — Alexander Severus, slägting till den föregående, utöfvade sträng rättvisa, sörjde
för sedernas tukt och sökte på allt sätt bota statens refvor, samt beskyddade äfven de kristna.
För hans försök att återföra krigstukten blef han jemte sin moder af soldnterna mördad 235. —
Maximinus, af götisk härkomst, var en vild krigare, som oupphörligt låg i fält, mördades 238,
och samma år uppsattes och mördades Balbinus, Maximus, Gordianus 1 och hans son Gordianus IP
En 14-årig yngling, Gordianus III, mördades 244. — Philippus Arabs, son till en Arabisk
röfvare-anförare, firade 247 det tusende året efter Roms grundläggning; stupade i ett fältslag 249. —
Decius stupade också i fält 251. — Gallus blef i fälf öfvervunnen och dödad af Æmilianus, som
dä blef kejsare, men mördades af sina soldater efter tre mannders regering. — Valerianus, en
gammal rättskaffens man, blef 259 tillfångatagen i ett krig mot Perserns, och slutade der sitt
lif-Hans son och efterträdare Gallienus blef mördad 268.
De oredor i all slags förvaltning, som måste uppstå i ett rike utan ordnad styrelse, der
soldaterna efter godtycke tillsatte och mördade kejsare och desso till största delen voro rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
