Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkslagens allmänna föreningspunkt, der en nationalförsamling hölls hvart sjunde är, vid hvilken
skalder täflade nti att besjunga fädernas bedrifter och kärlekens nöjen.
Af detta stolta, frihetsälgkande, krigiska och snillrika folk utgick den man, som var bestämd
att ombilda en del af den d& kända menskligheten. Mohammed var af naturen begåfvad med
en glödande inbillningskraft, en flytande vältalighet samt styrka och ihärdighet i sina företag.
Dä han betraktade sina landsmäns råa afgudadyrkan och dermed jemförde de af honom väl
kända judiska och kristna trossatserna, kom han till den åsigt, att alla de ursprungligt rena
gudalärorna voro förfalskade. När han genom sitt giftermäl blifvit rik och således kommit i
tillfälle att bekymmerslöst egna sig åt sina fantasier, föresatte han sig att återställa de gamla
patriarkernas religion i dess första renhet. Liksom alla andra religioner måste äfven denna i
sin början grunda sig på något öfvernaturligt och orimligt, om den af obildade naturmenniskor
skulle antagas; detta insåg Mohammed väl, och derför framkom han bland annat med följande
påståenden; “I Guds rådsluts natt hade engelen Gabriel uppenbarat sig för honom, att inviga
honom till den siste och högste profeten, som på Guds befallning skulle visa sig på jorden, att
fullkomna de lagar Gud förnt uppenbarat. Mose och Kristus voro väl de förnämsta af de 124,000
profeter, hvilka framstått såsom Guds sändebud; men dels voro deras lagar alltför svåra för
inenskliga svagheten, dels hade deras anhängare förfalskat dem. Nu hade Gud sändt honom för
att stifta en lag, bättre passande för menniskonaturen“. För att åskådligt styrka sin gemenskap
med himmelens invånare hade han inöfvat en dufva att sätta sig på hans axel och plocka risgryn
ur hans öra; denna inbillade han folket vara engelen Gabriel, som på himmelens språk
tillhviskade honom Guds befallning. Den lära han nu stiftade blef en sammanflickning af
arabiska, judiska och kristna trossatser. Dess grundspråk blef: “Det finnes blott en Gud, och
Mohammed är hans profet". Då han flydde från Mekka, åtföljd af sin kusin Ali, måste de
gömma sig i en jordkula, “Här äro vi blott två“, sade Ali; “Gnd är den tredje", svarade
Mohammed. Då deras förföljare framkommu hade en spindel satt sitt nät öfver ingången, hvarför
de trodde ingen funnes derinne. I Medina samlades omkring honom en massa stråtröfvare och
annat slödder, begärliga efter uyhetsmakeri och äfventyr; dessa uppeldade han med anförande af
stycken af sin ura lära. Paradiset, de saligas lott efter döden, afmålades med de, bjertaste
färger af alla slags sinnliga njutningar, såsom de dyrbaraste skatter, de herrligaste
blomsterparker med klara vattenkällor, rik tillgång på Houris (undersköna och kärlekslågande flickor)
m. m. d., beräknadt på att uppelda fantnsien hos de vid torra och ödsliga sandfält vana Araberna;
allt detta och mycket mera skulle få njutas i evighet och af alla, som omfattade hans lära och
stridde för dess utbredande. På sådant sätt såe han sig snart i spetsen för en sådan styrka, att
han kunde trotsa sina motståndare, och nu började hau utveckla alla en fullkomnad eröfrares och
statsmans egenskaper, användande ömsom list, våld, mutor, belöningar o. a. v., för att vinna de
i ödemarkerna kringströfvande horderna och fängsla de en gång vuuna nnhäugarne vid sin sak.
Efter fleråriga strider måste äfven Mekka öppna sina portar för Mohammed, hvilken ädelmodigt
förlät alla sina forna fiender, sä framt de ville antaga hans lära; hvnremot de, som satte sig
deremot, behandlades med den största grymhet; detta drabbade isynnerhet en del i Arabien
bosatte judar, hvilka icke, enligt hans beräkning, ville anse houom såsom deras väntade Messias.
Slutligen, då hela Arabien bekände hans religion, egde han en krigshär af 30,000 man, fantastiskt
önskande att genom strider förtjena den nya lärans paradis. Härmed hotade han både Persiens
och Syriens gränser, då han dog, som man tror förgiftad genom en lamstek, den en judinna, för
att hämnas hans grymhet mot hennes folk, tillagat.
För att göra Mohammeds föregifna gudomliga sändning mera sannolik, berättas åtskilliga
underverk, som han skall hafva gjort; så säges han endast genom vattens påsprntning med
munnen hafva söndersprängt en ganska hård klippa, Bom låg i vägen vid gräfningen af en
löp-graf vid Medina; med sin blotta välsignelse förökat en gång några dadlar och en annan gång
ett stekt lam, så att många personer deraf kunnat äta sig mätta; med endast befallning afhållit
en mängd giftiga ormar från att bitas, m. m. d. En af hans religionsläror var, att en man fick
hafva fyra hnstrur, men ej flere; men för honom sjelf var ett undantag gjordt, och genom
engelen Gabriel hade han fått tillåtelse att taga till och med femton hustrur. Hans enskildta
lefnadssätt var för öfrigt högst enkelt: med egen hand.lagade han sina kläder och mjölkade
sina getter. — De uppenbarelser, som Mohammed föregaf sig tid efter annan haft under 23 år,
utgörande hans trosläror, hude blifvit antecknade på spridda ställen; men efter hans död
samlades dessa i en bok kallad Koran eller Alkoran (skrift, samling), hvilken kan anses motsvara vår
bibel, men utgör tillika Mohummedanernas lagbok.
Den nya religionen gaf ny kraft åt Arabiska folkets krigslystnad. Den, som
såväl i egenskap af högste religionsvårdare som krigshöfding efterträdde Mohammed,
kallades Kalif. Mohammed efterlemnade ingen son, utan endast en dotter, Fatima,
gift med hans barndomsvän Ali. De första Kalif erna voro alla af Mohammeds
närmaste anforvandter: först en svärfäder, Äbu Bebr, död 634; derefter en annan
svärfader, Omar, död 644; sedan tvenne svärsöner, Othman, död 656 och Ali,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
