Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och först i sintet af 1100-talet förmåddes kejserlige ståthållaren i Rom att svärja påfven trohet;
härigenom grundlädes påfvarnas verldsliga välde, och såväl staden Rom som mellersta Italien,
som nnmera kallades Kyrkostaten, lydde från denna tid under påfvens omedelbara styrelse.
Neapel och Sicilien lydde onder Normandiska regenter till 1189, då regeringen öfvergick till det
tyska Hokenstaufiskn huset. _ Påfven, häröfver missnöjd, emedan han fruktade denna ätt, lät efter
flere oroligheter inkalla en Fransk prins, Karl af Anjou, som kröntes till konung 1266, men
hlef en grym och samvetslös despot, under hvilken folket på alla sätt förtrycktes af de sjelfsvåldiga
Fransmännen. Siciliens invånare beslöto då att afskudda sig detta förtryck, och en
samman-svärjning bildades som beslöt mörda alla Fransmän; utbrottet skulle ske på en gång öfver hela
ön, och tecknet dertill skulle vara ringningen till aftonsången Annandag Påsk 1282. Om detta
blodbads ntbrott berättas följande: Siciliens invånare hade blifvit förbjudna att bära vapen, och
öfverallt gjordes efterforskningar för att borttaga fördolda sådana. Då folket i Palermo nämnde
dag begaf sig på väg till kyrkan, fick en fransman se en ung och skön flicka, hvilken han började
skändligen förolämpa, under förevändning att söka undangömda vapen; hennes föräldrar och
fästman, som voro närvarande, föllo då i raseri och dödade fransmannen med hans eget svärd. I
detsamma hördes klockorna ringa, och nu började det förfärligaste blodbad: allt hvad franskt
hette nedgjordes; hvarken kön eller ålder skonades, ej en gång barnen i moderlifvet. Detta vilda
ntbrott af folkhämden har fått namn af “Sicilianska Aftonsången". Såsom ett vackert bevis på,
att äfven vid det bittraste utbrott af ovilja, hos folket rättvisa utöfvas, omtalas en provenqalisk
ädling vid namn Vilhelm Porcellet, hvilken alltid visat ett värdigt uppförande och ogillat sina
landsmäns öfverdåd; denne blef nu skonad, jemte allt hans folk. Regeringen uppdrogs derefter
åt konung Peter af Aragonien, som ofördröjligen kröntes till konung öfver Sicilien, der han# ätt
sedan bibehöll sig i fyrahundra år. Karls försök att återtaga Sicilien misslyckades och huset
Anjou måste nöja sig med Neapel, der det regerade i nära tvåhundra år. Derefter uppstodo
nya hväifningar, hvarunder Neapel dels var förenadt med Sicilien, dels skildt derifrån; slutligen
öfverenskommo Franske konnngen Ludvig XII och Spanske konungen Ferdinand den Katolske
att intaga Neapel; då detta skett, blefvo fransmännen derifrån utdrifna af spanske generalen
Gonsalvo af Cordova 1603, och då både Neapel och Sicilien förblefvo nnder Spaniens välde och
styrdes af vicekonungar.
Spanien. Den stora landtunga, som nu kallas Pyreneiska halfön, benämndes i forntiden
Hispania, hvaraf namnet Spanien är ett sammandrag. Detta land beboddes i äldsta tider af
folkslagen Kelter och Iberer, hvilka knfvades af Kartagerna, hvarefter hela landet kom under
Roms välde. Då detta sönderföll inträngde, omkring 409, Vandaler, Svever och Alaner i landet,
men några år derefter inkommo Vestgöterna, då Alanerna förenade sig med Vandalerna, hvilka
drogo öfver till Afrika och upprättade ett eget rike af det forna Kartago. Sveverna
undanträngdes till nordve8tra delen af halfön, men slutligen intogs, 586, äfven denna del, så att
Vest-. göterna, som antagit kristna läran, nu beherskade hela landet. Då Araberna intagit norra Afrika
kommo~ de öfver till Spanien, der Vestgöternas siste konung Roderik i ett 711 mot dem hållet
slag stupade, hvarpå den ena staden efter den andra intogs af Araberna eller, som de nn kallades
Morerna. Det af prins Abderrahman 756 här stiftade rike blef snart en af de mest blomstrande
stater på jorden. Man räknade der öfver 380 folkrika städer; hufvudstaden Cordova hafle mer
än 200,000 hus, öfver 80 offentliga skolor och 900 bad; på Guadalqvivirs stränder befnnnos
öfver 12,000 blomstrande byar o. s. v. Manufakturer och handel funno här en fristad, och hos
folket utvecklade sig en ridderlig anda, som i artighet mot fruntimmer, i fina seder samt
ädel-mod i krig nu blef ett mönster till och med för de Europeiska staterna. .Den ifver och
framgång hvarroed konster och vetenskaper här idkades, blefvo ej heller utan inflytande på det kristna
Enropa. Detta blomstrande tillstånd räckte i 284 år; omkring 1030 utslocknade den regerande
familjen, hvarpå de Moriska ståthållarne gjorde sig till sjelfständiga regenter i hvar sina provinser.
Hela Spanien kom dock icke i Morernas våld; då dessa inkommo, drogo sig de kristna upp åt
_Gn]iciens och Astnriens bergstrakter, der de aldrig blefvo underkufvade; här bildade de egna
stater, hvilka småningom utvidgades, och sedan Morernas kraft genom deras rikes styckning
blifvit försvagad, började de kristna återtaga det ena landstycket efter det andra. Striderna
mellan dessa bägge partier varade mer.än 500 år, och denna tid utgjorde Spaniens hjelteålder,
som blifvit besjungen i folkets sagor och sånger. Orsaken till dessa striders långvarighet var
dels att de kristna icke ntgjorde en stat utan flere, ofta sinsemellan oeniga; dels erhöllo Morerna
åtskilliga gånger hjelp af sina troBförvandter i Afrika. De förnämsta kristna staterna voro
konungarikena Castilien, Aragonien, Navarra och Catalonien. — Castiliens konung Alphons VI
upplät 1095 såsom län åt grefve Henrik af Burgnnd det vid Atlantiska hafvet varande kustland,
som låg mellan floderna Minho och Dnero, jemte hvad han vidare kunde eröfra från Morerna,
Henriks son höll 1139 ett fältslag, der han på en gång besegrade fem Moriska konungar,
hvar-vid han på sjelfva slagfältet lät med en af sina fångars gyllene halskedja kröna sig till konung
med namnet Alphons I, och sålunda uppstod konungariket Portugal, som fick sin författning på
en riksdag i Lamego 1143. 1147 eröfrades Lissabon, som sedan blef hufvudstad; 1217 intogs
Algarvc, och omkring 1250 hade riket sitt ännu varande omfång. — Konungarne af Castilien,
Aragonien oeh Navarra förenade sig och vunno, biträdde af flera kristna stater, ett afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
