- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
428

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu ankomna fiendtliga hären. Nu blef nöden och eländet större än förut, så att
många flydde öfver till turkarne och antogo deras tro. Då uppträdde en prest
och förklarade sig hafva fått den uppenbarelsen, att i en viss kyrka låge den
lans nedgräfd, med hvilken Kristi sida blef genomstungen på korset, och att
denna skulle medföra otvifvelaktig seger. Man gräfde i kyrkan och fann der en
lans, som ansågs för den rätta. Nu tändes nytt mod och hopp hos korsfararne;
fastän de icke hade qvar mer än 300 hästar och sjelfva anförarne måste låna
sig sådana, gjorde de dock samma dag, 1098, ett utfall och drefvo Kerbogas
talrika skaror på flykten. Efter ännu flere mödor och motgångar hanns ändtligen
Jerusalem, i slutet af Maj 1099. Hela hären utgjorde nu endast 20,000 man;
dessa företogo sig i sin hänryckning att belägra en stad, som räknade sin
besättning till 40,000 man. Kort förut, 1096, hade Jerusalem blifvit återtaget af
Fatimiderna; dessa skickade nu sändebud till de belägrandes anförare, med
förklaring, att som landet nu mer tillfallit ett bildadt folk, så skulle de kristna hafva
ostördt tillträde till Kristi graf, och att då krigsorsaken sålunda vore undanröjd,
alla vidare fiendtligheter ock vore utan ändamål. Men korstågets anförare
svarade, att de ej ditkommit för att -underhandla med sin religions fiender, utan
för att intaga det heliga landet eller ock dö derför. Nu företogs belägringen
med eftertryck och räckte i fem veckor, från den 6 Juni till den 15 Juli, då
staden intogs med storm och ett förfärligt blodbad anstäldes; hvarken ålder eller
kön skonades. Derefter bildades af de vunna länderna ett rike efter Europeiskt
mönster, med benämningen ”Konungariket Jerusalem”. Dess förste konung blef
Gottfried af Bouillon, men han förklarade sig icke vilja bära en guldkrona i den
stad, der Frälsaren burit en törnekrona, hvarför han icke heller antog
konunga-titel, utan blott kallade sig den Heliga Grafvens Beskyddare. De öfriga
befäl-hafvarne erhöllo delar af det intagna landet såsom län under Jerusalem; så blef
Balduin befälhafvare i Edessa, Bohemund i Antiochia, Baymond i Laodicea,
Tancred i Tiberias. Det nya riket hotades emellertid i norr och öster af
Seld-schukerna och från Egypten af Fatimiderna; strax efter Jerusalems intagande
ankom en egyptisk här af 140,000 man för att fördrifva de kristna; Gottfried,
som hade endast sjundedelen att ställa deremot, erhöll likväl, genom sin klokhet
och tapperhet, en lysande seger vid Askalon. Denne af vän och fiende vördade
hjelte dog året derpå, 1100, hvarefter hans bror blef konung.

Jerusalems rike fortvarade i 88 Sr, och hade inalles 9 kristna konungar. I början var det
en lycka att de söndrade och sinsemellan oeniga Seldschnkiska furstarna icke kunde förena sig
till något gemensamt företag; likväl nedgjorde de en ny här af korsfarare, som 1101 kom öfver
till Mindre Asien och skall hafva stigit till 100,000 man. Svårigheten att landvägen erhålla
förstärkning sknlle dock sannolikt medfört de kristnas snara undergång, om icke de Italienska
sjöstäderna Pisa, Genua och Venedig, lockade af den fördelaktiga handeln på Levanten, nu börjat
taga en liflig del i de österländska kristnas öde. Med deras bistånd eröfrades de Asiatiska
kuststäderna Akra (Ptolemais), Tripolis, Beirut, Sidon och slutligen, 1124, äfven Tyrns. Vid början
af 1130-talet stod riket på sin höjd, och sträckte sig frän Taurus och Eufrat ända till Egyptens
gräns. Vigtiga stöd för Jerusalems tron blefvo’ de andliga Riddare-ordnar, som vid denna tid
bildades i Palestina, bland hvilka de vigtigaste voro Johanniter-ordea och Tempelherrame. Dessa
ordnar utgjorde en slags förening af mnnklifvet och riddarelifvet; jemte löften om fattigdom,
kyskhet och lydnad, utföste de sig äfven att skydda vallfärdande pilgrimer och strida mot de
otrogna. Hvarje sådan riddare erhöll rika inkomster och derigenom betydliga krafter att använda
till den heliga grafvens försvar.

Andra Korståget. De vid orientens blida luft och yppiga natur ovana
ve-sterländingarne hade i sina afkomlingar urartat till ett vekligt, fegt och trolöst
slägte. Deremot hade i Mosul bildat sig en stark och mäktig Seldschukstat,
hvars anförare Zenghi begagnade sig af de kristnas sorglöshet och oenighet, samt
1144 eröfrade Edessa, hvilket ansågs som konungariket Jerusalems förmur. Denna
händelse väckte en obeskriflig oro i kristenheten, och från Jerusalem ankommo
enträgna bref|om snar hjelp. Presterna, dertill uppmanade af påfven, framstälde
nödvändigheten af att bibehålla och försvara de heliga orterna, hvilket förmådde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free