- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
430

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utmärkte sig, särdeles genom hjeltebragder, framstår i ett af de främsta rummen konungeu i
England Richard Lejonhjerta. Det personliga mod, som förvärfvade honom hans tillnamn, gjorde
honom af sina landsmän älskad och af alla fiender fruktad. Ehuru han, till följd af do öfriga
befälhafvarnes tvehågsenhet, ej fick deltaga i ens ett försök att eröfra Jerusalem, hade dock
genom flera träffniugar mot Saracenerne hans namn för dem blifvit en sädan skräck, att läng tid
derefter, dä nägon häst skyggade, dess ryttare plägade fräga honom om konung Richard var i
busken. En dag läg han jemte uägra följeslagare lägrad utanför Joppe, då en fiendtlig här
öfver-rasknde honom. Full af vrede fattade han sin lans, kastade sig på sin häst och red framför

den Saracenske härens front. Ingen nf dem vågade lyfta sitt vapen mot den fruktade hjelten.

På sin återresa blef han väderdrifven till Venetianska viken, derifrån han ämnade, förklädd till
pilgrim, taga vägen genom Tyskland, men blef igenkänd och tillfångatagen samt endast mot en
ofantligt hög lösesumma åter försatt i frihet.

De Öfriga Korstågen. Ehuru ingen allmän förening i ändamål att intaga de religiöst
historiska orterna mera inträffade, var hågen för korsfärder långt ifrån utsläckt: många enskilda
sådana företogos, äfven utan anförare, och det berättades att ett sådant sällskap, som skall
uppgått till 300,000 personer, på vägen anträffats af slafhandlare, som lofvat föra dem till Palestina,
men i stället fört dem till Åfrika och der sålt dem till slafvar. En sådan bär intog
Konstan-tinopel (se sid. 418) och stannade qvar der; andra togo vägen åt Spanien, för att strida mot de
der varande Morerna. Till och med en mängd barn begåfvo sig, omkring 1212, på väg till
Jerusalem, men omkommo till störstB delen af hunger och brist. Konnng Andreas i Ungarn
företog 1217 ett mera ordnadt korståg, som dock ej hade några vidare följder, än hemförandet
af några reliker. Kejsar Fredrik II, sonson till den drunknade Fredrik I, innehade utom
Tyskland äfven Neapel och Sicilien; påfveu, som hyste fruktan för hans makt, påminte honom ofta

om ett tidigare löfte att göra ett nytt korståg; men dä han dröjde dermed i flera år, blef han
slutligen bannlyst. Nu afreste han, 1228, likväl utan föregången aflösning. Anländ till Palestina
förenade sig genast med honom dervarande kristna riddare-ordnar, men drogo sig åter tillbaka,
då bannlysningeu blef känd; den af de andligaB illvilja födda oenigheten var nära att göra hela
företaget om intet, då Tyska Ordens härrnästare Herman von Salza, gjorde det förslag gällande
att alla ordres rörande fälttåget kunde utfärdas i den kristna republikens namn. Två af Saladins
brorsöner, Malek el Kamel, Sultun nf Egypten och hans bror, SultaD af Damaskus, förde krig
mot hvarandra, och med anledning häraf lyckades det Fredrik II att 1229 sluta en traktat med
Malek el Kamel, hvarigenora Jerusalem, Betlehem och andra heliga orter blefvo öfverlemnade
åt de kristna på tio är. Såsom bannlyst ville ingen biskop kröna Fredrik, hvarför han i den
heliga grafvens kyrka sjelf påsatte sig kronan såsom Jerusalems konung. Så stort var påfvens
inflytande, att Fredrik förföljdes af de kristnas hat och var nära att af dem bli förrådd åt den
mohammedanske sultanen. Hemkommen invecklades han i nya oroligheter, särdeles af presterna,
hvarigenom han hindTades att försvara sina eröfringar, hvilka också inom några år återföllo till
egyptiska sultanens välde. Ar 1248 företog Frankrikes konung Lxidvig IX, kallad den Helige,
ett nytt korståg; i tanke att lättare vinna ändamålet genom anfall från Egypten vände han kosan
dit och intog staden Damiette, men Nilflodens öfversvämning hindrade deras vidare framtågande
ända till November; under tiden hade Saracenerna samlat sig till sådan mängd, att franska
krigshären 1250 blef kringränd och nästan helt och hållet förstörd, samt konungen sjelf fången.
Fred blef derefter afsluten och Ludvig uppehöll sig sedan fyra år uti de kristna ännn tillhörande
sjöstäderna, hvilkas befästande han befordrade under planer att förnya kriget. Återvänd till
Frankrike 1254- företog han 16 år derefter ett krig mot de otrogna i Tunis, der han dog af
sjukdom. Efter denna tid verkstäldes inga större expeditioner från Europa till Palestina.
Saladins efterkommande blefvo 1250 bortstötta från Egyptens tron af sitt utländska lifgarde, de s. k.
Mameluckema, och dessas sultaner togo efter hand från de kristna de platser, som de ännu hade
qvar vid kusten. Antiochia föll 1268 och den sista tillflyktsorten Ptolemais (nuvarande S:t Jean
d’Acre) i Maj 1291, sedan dessa krig fortvarat i närmare 200 år och omkring 7,000,000 Europeer
dervid omkommit.

Krigstågen till det heliga landet, i början föranledda af religionsfanatism i förening med
fruktan för Saracenernas Europa hotande makt, öfvergick sedan till föremål för intriger och
politik; men de voro icke utan betydliga följder för Europas odling. En stor mängd adel sålde
eller förpantade sina gods, eller afträdde många af sina tryckande öfverherre-rättigheter mot
kontant betalning, hvarigenom grundval lades till ofrälse ståndens frihet och anseende;-genom
gemenskapen med Orienten kom handeln i nytt flor, sederna förmildrades, vetenskaper och
konster utbreddes och berättelserna om riddarnes under dessa tåg utförda bedrifter gåfvo nytt lif
åt riddarepoesien och de romaner, som den tiden utgjorde de bildade klassernas nöje.
Skuggsidan af korstågens följder var den förfärliga makt, som påfvarne och deras kreatur, prester och
munkar, härvid förstodo tillskansa sig, hvilken ej allenast förorsakade det i sig sjelf vackra ocb
ädla hufvodföremålets slutliga misslyckande, ntan derjemte lång tid efteråt i hela Europa hindrade
vetenskaper och bildning att slå rot och uppblomstra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free