- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
435

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redan i sina stater tvungit iuvånarne att antingen erkänna katolska religionen
eller lemna riket. Han kröntes till kejsare den 15 Okt. 1619; Böhmarna hade
redan förut afsatt honom oeh till sin konung den 17 Aug. valt kurfursten
Fredrik af Ffalz. Denne var en fåfiing slösare, som snart förlorade sina
undersåters tillgifvenhet. i följd hvar af han redan den 30 Okt. 1620 blef utanför Prags
murar slagen af kejserliga trupper, hvarefter han förklarades i akt (fridlös) med
förlust af alla sina länder. Böhmen blef nu hårdt straffadt för sitt uppror; af
bufvudmännen nfrättades 27 och mer än 700 adelsmän måste plikta med -nästan
allt hvad de egde; hela landet tvangs att underkasta sig österrikiska
herraväldet och antaga kristna religionen. Ehuru numera ingen fiende fans, bibehöll
sig likväl krigshären, under befal af katolska ligans general Tilly, ögonskenligen
var meningen att behandla hela Tyskland lika med Böhmen, d. v. s. att krossa
alla protestanter och ånya göra katolicismen till ensam religion. De
protestantiska furstarna grepo till vapen, men blefvo slagna, och snart var hela södra
Tyskland i Tillys våld, och de stater, som biträdt unionen,,blefvo på det rysligaste
härjade. De norra staterna, som med skäl fruktade ett lika öde, slöto sig
närmare tillsammans och sågo sig om efter främmande hjelp. Konungen i Danmark
Kristian IV kom först öfver, 1625, med en ansenlig här och mottog
öfver-befälet öfver de allierade, men förmådde icke motstå den förfärlige Tilly, utan
blef tillbakadrifven. Kejsaren var likväl mindre nöjd med Tilly, hvars framgång
och eröfringar skedde till katolska ligans förmån och önskade sig en armé som
verkstälde eröfringar för hans egen räkning och kunde göra honom enväldig i
hela Tyskland. Härtill anmälde sig Wallmstein, en Böhmisk adelsman, som för
sitt vilda lynne i ungdomen ej kunnat trifvas vid något universitet, men redan
gjort åtskilliga framsteg på krigets bana. Denne värfvade i hast en af kejsare n
besoldad här af 50,000 man, ty i dessa nödens tider fans det godt om menniskor,
färdige att följa den högstbjudande. Protestantiska länderna hotades nu af tvä
härar, hvardera för sig oemotståndlig, ehuru anförarna voro oense. Konungen
af Danmark blef slagen af Tilly den 14 Aug. 1626, hvarefter de med honom
förbundna tyska furstarna hvar efter annan ingingo förlikning med kejsaren) så
att Kristian måste återvända till Danmark. Wallenstein härjade alla länder vid
Östersjön’ inträngde i Holstein, Slesvig och Jutland, samt fördref hertigarne af
Mecklenburg och erhöll 1628 detta hertigdöme till skänks af kejsaren. I
Pommerns och Brandenburgs städer förläde han kejserlig besättning; endast Stralsund
gjorde motstånd och kunde icke af honom intagas. Med danska konungen slöts
fred i Liibeck d. 2 Maj 1629, hvarvid denne återfick alla från honom inkräktade
länder, mot löfte att ej vidare blanda sig i Tysklands angelägenheter. På höjden
af sin makt tänkte nu kejsaren gifva dödshugget åt protestanterna genom det
d. 24 Febr. 1629 utfärdade Itestitutions-Ediktet, enligt hvilket lutheranerna borde
återgifva alla de kyrko- och klostergods, som de tillegnat sig, reformerta religionen
alldeles icke tålas i riket och af lutherska icke mer än Augsburgiska Bekännelsen.
Jesuiterna jublade och utropade, att nu eller aldrig skulle protestantiska religionen
falla. Wallenstein hade emellertid, genom sin förstörelselust och sina omenskliga
plundringar i de land han genomtågat, gjort sig förhatlig äfven hos katolikerna,
och vid en af Ferdinand i Juli 1630 sammankallad furstedag i Kegensburg
in-kommo så många klagomål, att kejsaren fann sig nödsakad att afekeda honom.
Wallenstein lät blott säga kejsaren, att han på detta sätt gjort Sig af med den
ädlaste stenen i sin krona, drog sig tillbaka till sina gods i Böhmen och afvaktade
der tillfälle att få hämnas. Härigenom var likväl protestanternas sak icke
förbättrad, ty Bestitutions-Ediktet qvarstod i sin fulla kraft och hade i Tilly en
både ifrig oCh kraftfull verkställare. I sin nöd vände sig nu de protestantiska
furstame till konungen af Sverige, Gustaf II Adolf, med begäran om hjelp.
Denne hade nyss på ett ärofullt sätt slutat ett krig mot Polen, hvarunder lian
af tyske kejsaren blifvit skvmfligt förolämpad, hvarjemte han erfarit Ferdinands

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free