Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska rörelserna och återställa konungens och adelns välde. Katarina II af
Ryssland skickade ambassadörer till Koblenz att försäkra de franska prinsarne
om sin vänskap ocb sitt skydd, och Gustaf III i Sverige beslöt att tillvägabringa
ett förbund mellan Europas makter ocb sjelf ställa sig i spetsen för ett tåg mot
Frankrike. Österrike ocb Preussen förklarade äfven Ludvig XVI:s sak såsom sin
egen och gemensam för alla konungar. Härpå förlitade sig konung Ludvig, men
följden blef helt annan, än den som var beräknad. I Augusti 1792 inbröto de
förenade Österrikiska ocb Preussiska härarne i Frankrike ocb vunno först några
fördelar, men blefvo derefter slagna ocb inom kort jagade tillbaka öfver gränsen;
men emellertid hade detta utländingarnes inträngande i landet väckt de retliga
fransmännens barm, hvaraf första följden blef konungens arrestering ocb rikets
förklarande för republik. Kort derpå började i konventet en vild strid mellan
Jakobinerna, kallade Berget, ocb Girondisterna, benämnda Dalen. De förra, med
Marat, Robespiorre ocb Danton i spetsen, fordrade, till republikens betryggande,
bland annat konung Ludvigs död; Girondisterna ville väl hafva republik, men
påstodo, att konungen skulle skonas till lifvet och endast landsförvisas.
Jakobinerna segrade slutligen ocb efter en för syns skull anstäld rättegång, dervid
Ludvig med frimodighet ocb kraft försvarade alla sina åtgärder, genomdrefs
dock uti konventet den redan i förväg beslutna dödsdomen, ocb den 21 Januari
1793 utfördes Frankrikes förr enväldige konung såsom en gemen förbrytare till
afrättsplatsen ocb halshöggs. Denna förfärliga gerning följdes derefter af de
mest ohyggliga mordscener, bvilka historien blott med afsky omnämner. De
numera allsmäktiga Jakobinerna formerade först ett Revolutions-Tribunal, som skulle
■afdöma och med döden straffa alla försök emot republiken, samt derefter ett
s. k. Välfärds-Utskott af 9 personer ocb ett Säkerhets-Utskott af 12 ledamöter, alla
valda bland de slugaste af detta parti, såsom Robespierre, Danton, Marat m. fl.
Äfven bildades ett parisiskt borgareråd, med de vildaste af septembermördame i
spetsen. Sjelfva nationalkonventet tvangs nu att bifalla Jakobinernas
raord-lystna planer ocb sålunda började en skräckregering, hvartill få motstycken kunna
i historien uppvisas. Nation al-församlingen bade i Januari 1790 godkänt en af en
läkare vid namn Guillotin konstruerad balsbuggningsmaskin, som efter uppfinnaren
blef kallad Guillotinen; denna kom nu i full gång; först afrättades alla, som på
något sätt visat sig såsom hatare af republiken, dernäst Girondisterna ocli de
deputerade, som visade tecken till menskligbet. Många erhöllo nu sin förtjenta
lön: hertigen af Orleans som bortkastat ofantliga summor till folket för att få
Ludvig XVI störtad, blef sjelf aflifvad; Péthion, anstiftaren af så mycket
ondt ocb konungamaktens svurne fiende, fans ihjälliungrad i en ödemark;
Ludvig XY:s forna mätress, madame du Barry, blef halshuggen. Frankrikes
forna drottning, Marie Antoinette, fick efter ett långvarigt fängelses qval
emot-taga det välkomna dödshugget den 16 Oktober 1793; kort derpå aflifvades äfven
Ludvig XVI:s syster, prinsessan Elisabet. Det mördade konungaparets son,
Ludvig XVII, misshandlades så i fängelset, att han dog inom ett par år. Men
bödelsyxan rasade icke ensamt i Paris, utan i hela Frankrike; det blodtörstiga
Välfårds-utskottet hade upprättat ej mindre än 20,000 revolutionsdomstolar, och
i alla städer voro guillotiner i verksamhet. Alla adliga personer, utan afseende
på ålder och kön, voro utan skonsmål bestämda åt guillotinen; dernäst kommo
alla rika och lärda, emedan sådana ansågos vara dåliga patrioter. En anständig
klädning var ofta tillräcklig att föra en person i fängelse och under bilan, ty
kännemärket på de sanna republikanerna var en dålig klädsel, hvarför de ock
kallades Sansculotter (byxlösa). Ingen natt vågade man i något hus inom
Frankrike öfverlemna sig åt lugnet, ty ingen var ett enda ögonblick säker för att ej
blifva uppväckt och släpad i fängelse af revolutionsdomstolens bödlar. Don
allmänna osäkerheten om sitt lif förorsakade att fransmännen med sin lyckliga
lättsinnighet började sätta en ära uti att gå till döden under skämt och löje, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>