- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
473

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dråpare). För det erhållna biståndet skickade sedan Egil hvart ur rika skänker
till Danmark. Egil blef på en jagt ihjälstångad af en folkilsken tjur.

20. Ottar, Egils son, upphörde att skicka skänker till Danmark, hvaraf
uppkom ett krig, hvari Ottar först härjade den del af Danmark söm kallades
Ven-delsbygden, men blef sedan öfvermannad och stupade. Hans lik utkastades för
korpar och rofdjur, och danskarna skickade till Sverige en tfäkråka, med yttrande
att svenska kungen nu ej vore mer värd. Deraf blef Ottar kallad Vendelkråka.

21. Adils, Ottars son och efterträdare, var rik, mäktig och tapper. På en af
sina härfärder kom han till- Sachsen och plpndrade der en drottning Alofs
kungsgård samt förde boskap och trälar ombord på sin flotta. Bland trälinnorna var
en som het Yrsa af så underbar skönhet, att konungen gjorde henne till
drottning, hvilken plats hon äfven väl beklädde. Adils red en gång omkring templet,,
då hans häst snafvade och afkastade konungen, som föll framstupa på marken,
hvarvid han stötte hufvudet så hårdt mot en sten, att han dog.

Drottning Alof linde i yngre dagar såsom friare fått besök af danska konungen Helge,
hvilken hon vänligt emottog och tillstälde ett gästabud; men då han väl plägad insomnade afklippte

hon hans hår, satte på honom en beckhnfva och lät bära honom såsom skänk till hans eget

skepp. Fnll af blygsel seglade lian sin väg, men någon tid derefter kom han tillbaka förklädd
till tiggare och sade sig i skogen fnnnit en skatt, den han ville npptäcka ensamt för drottningen;
då han sålnndn narrat henne ut, grep han henne och förde henne till sitt skepp, der han en tid
qvnrhöll henne fången och lät henne sedan gå vanhedrad hem igen. Följden hiirnf blef Yrsas
födelse. Samme llelgc kom en dag så oförmodadt till Svitiod, att konung Adils måste draga,
sig undan, då Helge plundrade hans gård och tog drottning Yrsa till fånga och seglade med
henne till Seeland, der han, äfven betagen af hennes skönhet, tog henne till geinål och tick med
henne en son, som blef kallad Rolf Krake. Då detta blef bekant i Sachsen, reste drottning Alof
till Helge och upptäckte för honom, att Yrsa var hans egen dotter. Bedröfvad liäröfver återsände
Helge henne till Adils, af hvilken hon med oförändrad kärlek och välvilja blef emottagen samt
födde honom sedan sonen Osten. En lång tid derefter blef Adils af en norsk konung Ale stämd
till fältslag på Venerns is, hvarvid Adils af Rolf Krake, som nu blifvit konung i Danmark,
begärde hjelp och erhöll tolf berserkar. Ale stupade i striden och Adils vaon rikt byte; men då de

danska berserkarnn begärde tre marker gnid hvardera samt för sin konung en gyllne hjelm och

brynja jemte ringen Svingris, ett dyrbart arf inom Ynglingaättcn, blef Adils förtörnad och
bortskickade dem utan både sold och skänker. Rolf Krake kom då sjelf, lemnnde sina skepp vid
Fyrisån och red, åtföljd af tolf kämpar, till Upsala för att besöka sin moder Yrsa. Drottningen
mottog dem vänligt, men deras stolta uppförande förtretade Adils och hans män, så att då
danskarna ingått i salen, lät Adils afhuggn svansar och manar på derna hästar, samt inbära så mycket
ved på härden i gäststugan, att främlingarna börjnde tro meningen vara att brunna dem inne,
hvarför de kastade svennerna i elden och begåfvo sig ut; Rolf kastade siu sköld på brasan, satte
foten derpå och sprang genom elden, sägande: »den flyr ej för elden, som går igenom den».
Yrsa gaf nu friska hästar, jemte ett horn fnllt med smycken, till afskedsgåfva ät sin son och
hans kämpar, samt rådde dem att icke dröja, emedan Adils vore i antågande med heln sin här.
Danskarna redo nu utåt Fyrisvall; men då Rolf snart märkte Adils och hans folk komma i fyr- .
spring efter dem, tog han en hand full sinycken och strödde på vägen. När sveusknrnn kommo
fram till dyrbarheterna, stannade de för att plocka upp dem. Förgäfres bannades Adils; Rolf
uppehöll på detta sätt sina förföljare, ända tills han var nära skeppet, då han utkastade ringen
Sviagris, som låg på bottnen i hornet. Adils stannade då sjelf och tog upp ringen med
spjutskaftet, hvarvid Rolf ropade: »nedböjt har jag nu den mäktigaste af alla Svear!» hvnrpå Rolf
af-seglade. Häraf blef guld sedan kalladt »Fyrisvalls säd» eller »Rolf Krakes utsäde».

22. Östen, Adils son, fick riket efter fadern. Under hans tid härjade
-vikingar och sjökonungar öfverallt i norden med eld och svärd. En dylik norsk
äfveutyrare vid namn Sölve lyckades inkräkta en del af Jutland och blef deraf
kallad Jute. Denne öfverföll en natt konung Östen, som du vistades i en
kungsgård på Lofön, och brände honom inne jemte hela hans hof.

23. Sölve Jute lyckades efter on skarp strid bomäktiga sig tronen, den han
en tid innehade, men blef slutligen af Svearna öfverfallen och dödad.

24. Ingvar, Östens son, som då blef konung, återgaf riket makt och anseende
genom sin klokhet och tapperhet, hvaraf han fick tillnamnet Harra (höge, store,
förträfflige). Han bilade de långvariga stridigheterna med Danmark, men drog
i stället i vikingafärder österut. Då han på en sådan landstigit i Estland, blef
han anfallen af en öfverlägsen styrka, hvarvid han stupade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:34:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rcskol3/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free