Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radbard. Då detta kom tor Ivar, beslöt han att hämnas på Radbard och intaga
äfvcn hans rike, samlade en stor krigsmakt och seglade öster ut till Gardarike.
I Kyrialbotten (Finska viken) blef han af sin fosterfader Horder, som stod på
en klippa ett stycke från hans skepp, i skarpa ord förebrådd för sin omättliga
cröfringslystnad; i vredesmod sprang då Ivar i sjön, för att simmande uppnå
klippan och humnas på Horder, men sjönk till botten och syntes ej mera.
’28. llarald, som då var femton år gammal, erhöll af sin styffader skopp och
folk, med hvil ka han for öfver till sin morfaders riken och blef der erkänd som
konung. Han blef en stor härförare och fick deraf tillnamnet HHdetand (krigets
tand). Han sades aldrig hafva blifvit sårad, men han föll dock i Bråvalla slag,
der Odon sjelf skall hafva uppenbarat sig och dödat honom med en klubba.
Berättelsen om (let mycket omtalade Biåvalla slag lyder i korthet sålunda: Drottning Öda
hade i sitt senare gifte med Radbard en son som het Rondver, hvijken blef af sin halfbrodcr
Harald gjord till underkonung och gift med en Norsk konungadotter Asa, med hvilken han hade
en son, Sigurd Ring. Kandver stupade i elt krigståg mot England, då Sigurd Ring fick ärfva
hans tron. Då konung Harald uppnått hög ålder beslöto några maktiga män att låta qvufva
honom i ett kar, dit lmn gått för att bada. Då han märkte deras afsigt bad han dem upphöra,
sägande: »jag vet alt I anscn mig lastgammal, likväl vill jag ej dö som en hnnd, utan som en
konung». Han kom då upp, men sände strax bnd till Sigurd Ring och stämde honom till strids.
Nu började öfver hela norden en ullmän rustning, liksom dess riken velat mäta sina krafter med
hvarandra och på en gång afgöru tvisten om öfverväldet. Harald samlade folk från Danmark,
Tyskland, Skåne och England samt hndo en flotta så stor, att man på den kunde gå som på en
bro från Seeland till Skåne. Hans fältöfverste hette Brun och bland hans krigare nämnas
sköld-raörnn Urina, Heider och Vebiorg. Sigurd Ring samlade sin här från Svitiod. Vestergötland och
Norge; lians flotta bestod af 2500 skepp och bland hans kämpar var Starkad den förnämste.
Efter aftal möttes båda härarna på Bråvalla hed, och här stod nu det största fältslag, de
nordiska sagorna reta alt omtala. Uti Haralds här sägas ej mindre än 15 konungar och 30,000
man och i Sigurd Rings 12,000 man vid detta tillfälle blifvit på platsen. Harald stupade
slutligen för ett klubbslag, honom tilldeladt af hans egen fältöfverste Brun. Så snart Sigurd Ring
märkte att Harald saknades, lät han blåsa i lurarnc, till tecken att striden skulle upphöra, samt
tillbjöd danska hären fred, hvilken antogs. Harald blef med stor högtidlighet bränd och höglagd
på den plats, der han fallit.
29. Sigurd Ring blef nu ensam herre öfver alla Harald Hildetands land, men
tillät Haralds son Östen Beli såsom underkonung intaga Upsala tron, medan han
sjelf bodde i Danmark. Sigurd Rings gemål hette Alfhild, med hvilken han
hade sonen Ragnar. Då Alfhild var död och Sigurd Ring redan till åren,
träffade han på en af sina härfärder åt Norge tvänne underkonungar, Alf och Inge,
som voro bröder och hadc en syster, hvilken för sin utomordentliga skönhet
kallades Jlfsol. Henne begärde den gamle konungen till äkta, men bröderna nekade
sitt bifall, hvarför det kom till ett fältslag, deri de bägge stupade; men
dessförinnan hade de genom gift afdagatagit sin syster. Då ville Sigurd ej lefva
längre, utan lastade ett skepp med de dödas kroppar, satte sig sjelf vid styret
med den älskades lik i sin famn, seglet hissades och skeppet sattes i brand och
gick ut åt hafvet. Konungen stötte dervid svärdet i sitt hjerta och nedföll död.
Sigurd Rings son Ragnar hadc under tiden blifvit cn beryktad kämpe, bland hvars bedrifrer
isynnerhet omtalas följande: konung Herröd i Östergötland hade till gemål en Bjarmländsk
konungadotter, vid namn Hleidur, och med henne eu dotter, som hette Tora, den han mycket
älskade och skänkte en väl befästad borg, der hon bodde och hvaraf hon blef kallad Tora
Borgarhjort (hinden i borgen). Sagan berättar att hon af sin moder fått ett trollägg från Bjarmlaud,
hvarur kora en lindorm, hvilken växte så stor, att han omslöt hela borgen, och ingen annan än
den, som bar mat åt ormen, vågade besöka Tora. (Uttydningen är, att borgen var så väl
bevakad af kämpar, att ingen vågade storma den). Då gjorde Herröd det löfte, att den, som
dödade ormen (intog borgen), skulle få Tora till äkta. Då detta kom för Ragnar, som då var
blott femton år gammal, lät han göra sig en klädning af ludna skinn, dem han kokade i beck
och rullade i sand, hvarpå han, med sina skepp lade till i en aflägsen vik och begaf sig en
morgon i gryningen till Toras borg. Ormens etter (kämparnas pilar och spjut) förmådde ej
genomtränga den besynnerliga klädnaden, utan Ragnar dödade ormen (kämparna) och intog borgen
samt blef förmäld med Tora. Af denna bedrift fick Ragnar namnet Lodbrok (ludenklädd).
Ragnars och Toras äktenskap blef det lyckligaste, och de erhöllo två söner, Erik och Agnar,
hvar-efter Tora sjuknade och dog. Ragnar drog då nt i vikingafärder, för att skingra sin sorg. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
