Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konimo i förvirring ock. förlorade modet. Drottning Aslög uppmanade sina söner
att hämnas deras kalfbröders död, och dessa, som länge tvekade, emedan de kände
Osten Belis makt, drogo omsider med ansenligt följo till Svitiod. Östen Beli
mötte dem med en väldig här, som vanligt åtföljd af Sebelja; en skarp strid
be-gynte, deruti Svearna hadc öfverhanden, men Ivar Benlös, som var en god skytt,
lyckades med sina pilar fälla den rumande kon, hvarefter manfallet vändo sig
på konungens sida, så att hans här skingrades och han sjelf stupade.
1 Följande saga om Osten Belis dutter Ingeborg hänföres af några till Alf och Yngves tid,
af andra till Ane den gamles regering: Bland konungens kiiinpnr var en, som hette Hjalmar,
hvilken genom väldiga bedrifter förskaffat sig tillnamnet den Hugfulle. PS en af sina härfärder
hadc han träffat en beryktad viking vid namn Orvar Odd, med hvilken han kämpat tvS hela
dagar, utan att nSgondera vunnit; derpä slutade de fred och ingingo fosterbrödralag, hvarvid
följande ceremoni var vanlig: tre breda jordtorfvor lösskuros och uppsattes med ena ändan pä
spjut, medan den andra satt fast vid marken; derpä trädde bägge derunder, sårade sig med
svärden och läto blodet flyta tillsammans i mullen; derpä knäböjde de och svuro att alltid dela ljuft
och ledt samt hämnas såsom bröder, om endera skulle stupa: ett handslng beseglade den
högtidliga akten, hvilken betraktades som den heligaste förbindelse någon kunde ingå. — Orvar Odd
hadc en gång tillfångatagit en Irländsk konungadotter Olvör och af henne i lösen för hennes
frihet erhållit en silkesskjorta sömmad med guld, hvilken hade den egenskapen, att den, som bar
henne på sig, aldrig kunde besväras af köld, aldrig mattas af simmande, aldrig skadas af eld,
aldrig känna hunger och törst och aldrig såras af jern, om han ej försökte att fly. Denna skjorta
bar Orvar beständigt och var i följd deraf oöfvervinnelig. Vid denua tid bodde på Bolmsö en
kämpe, vid namn Augrim, som hade tolf söner, alla starka och djerfva krigsmän. Angantyr, den
äldste, hade två mans styrka samt ett slagsvärd, kalladt Tirflng, härdadt i etter och som alltid
gjorde dödliga sår. Hjorvard, Angantyrs broder, gjorde vid ett julöl löfte, att antingen ega
prinsessan Ingeborg till äkta eller dö deröfver. Följande vår drogo bröderna till Upsala och
framförde för konungen sitt ärende. Då frnmsteg Hjalmar, som länge älskat Ingeborg, och
begärde henne, åberopande de långvariga tjeuster, han gjort konungen och riket. Konungen
häu-sköt saken till Ingeborgs afgörandc, och hon valde Hjalmar. Förbittrad häröfver stämde
Hjorvard Hjalmar till envig på Samsö. På utsatt tid anlände Hjalmar, åtföljd af Orvar Odd och alla
sina kampar, till Samsö; de bägge höfdingarna gingo i land och inåt skogen, der Orvar Odd.
som var obeväpnad, högg sig en stor klubba. Angrims söuer, som då anlände och fingo 9e de
främmande skeppen, föllo i berserkaraseri, rusade dit och dödade alla män ombord. Då Hjalmar
och Orvar Odd återkommo och sågo hvad som händt, gingo de mot de tolf berserkarnc. Först
öfverenskoms, att den som föll ej skulle plundras, utan högläggas med vapen och allt hvad han
b&r på sig. Augantvr med svärdet Tirflng ansågs farligare än alla de öfriga tillsammans,
hvar-för Hjalmar ville strida mot honom, oaktadt hans stallbroder sökte afråda honom derifrån. Nu
började kampen och Orvar Odd nedlade med sin klubba först Hjorvard och 9edan de öfriga tio,
den ene efter den andre, utan att sjelf hafva fått ett enda sår, tack vare hans silkesskjorta. Då
den siste stupat, gick hau att se, huru det stod till med Hjalmar. Angantyr var då död, men
Hjalmar linde erhållit så djupa sår, att han kände sig ej kanna lefva länge. Sittande på en
tufvn, der ban neddignat, qvad han en sång om sina bedrifter och sin kärlek, bad Orvar Odd åt
Ingeborg öfverlemna sin ring jemte hans sista helsning, hvarpå han dog. Orvar Odd höglade
alla de fallne, tog Hjalmars kropp med sig på skeppet, hissade seglet och kom tillbaka till
Upsala. Då han kom till Ingeborg, satt hon i sin stol och sömmade på en mantel åt Hjalmar.
Då han framförde Hjalmars helsning och lemnade henne ringen, tog hon den, såg derpå, men
sade ingenting, utan signade ned af stolen och dog. Begrafna tillsammans, blefvo de först på
detta sätt förenade.
31. Ragnar lodbrok erhöll Upsala tron efter Östen Beli, men ditsatte sin son,
Björn Jemsida, till underkonung och drog sjelf ut på härfärder. Efter många
bragder befann han sig utanför kusten af Xorthumberland i England, då en sä
häftig storm uppstod, att hans två skepp sönderslogos mot klipporna och han med
sina män med möda kunde rädda sig. Den derstädes då regerande konungen Ella
sände sina krigare mot de ovälkomna gästerna; de blefvo snart öfvermannade, de
flesta föllo och Ragnar sjelf blef inklämd mellan sköldar och tillfångatagen. Da
han vägrade säga sitt namn blef han kastad i en grop full med ormar, livarvid
han yttrade: “grymta månde grisame, om de visste galtens nöd och hvad den
gamle lider!“ Derpå började han besjunga sin bragdrika lefhad, hvilken sång,
benämnd BjarkomSl, ännu finnes; derefter dog han af de giftiga ormarnas bett.
Att Ragnar Lodbrok omkom i England på våldsamt sätt. derom äro alla ense; men om
sjelfva sättet äro meningarna delade. Emellertid fortsätter sagan sålunda: Ragnars söner sutto
en aftou hemma i sin borg och samtalade om 9in fader, från hvilken de på länge ej fått någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
