Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidning, då ett skepp från England lade till vid deras strand ocb dess befälhafvare med sitt
sällskap begärde företräde. När dessa inträdde satt Ivar Benlös i bögsätet, Björn Jernsida stod på
golfvet och fejade ett spjut, Hvitserk och Sigurd Ormöga spelade bräde. Engelsmännen sade sig
vara utskickade från konung Ella att förkunna Ragnar Lodbroks död, ty af hans sista sång hade
Ella förstått hvem ban var. Ivar utfrågade noga alia omständigheter, och under berättelsen
härom vbade han ingen annan rörelse, än att han skiftade färg. Björn deremot skakade spjutet
så häftigt, att det gick i stycken; Hvitserk kramade en spelbricka sä hårdt, att blodet sprack ut
under nnglarno, och Sigurd skar med en knif på nageln ända intill benet, utan att känna det.
Då berättelsen var slut, ville Hvitserk genast börja hämnas fadern med att döda Elias utskickade,
men Ivar förbjöd detta och lät dem draga hem i frid. Xär de för Ella berättade huru sändningen
afiupit, yttrade ban: »Antingen ha vi att frukta för Ivar eller för ingen; för de andra behålla
vi nog riket.» Då bröderna derefter drogo i fejd mot Ella blefvo de slngna på flykten, men
Ivar, som ej deltagit i striden, begaf sig till Ella ocb begärde i lösen för sin fader så stort
stycke land, som han kunde innesluta i en oibud. Ella, som faun denna begäran billig, sam-
tyckte dertill mot vilkor, att Ivar aldrig skulle strida inot honom, hvarpå Ivar ingick. Nu lät
Ivar skära en oibud i smala remmar, hvilka han utlade kring en slätt, på hvilken han sedan
bygde en stark borg, Genom sin frikostighet lyckades ban vinna en stor del af Elias förnämsta
män på sin sida, ocb egde snart långt större makt än konuDgen. Derpå sände han bud till sina
bröder, att nu var tid att angripa Ella. Dessa, som nu funno att Ivars uppförande blott varit
en krigslist, kommo oförtöfvadt med en väldig här och en flotta af 400 skepp. Ella drog emot
dem, men då Ivar hvarken ville bryta sitt löfte till Ella eller strida mot sina bröder, höll han
sig stilla med alla sina tillgifna, hvarigenom Elias här var så försvagad, att den snart blef slagen
och Ella sjelf fången. Nu beslöts att blodörn skulle ristas på Elias rygg; detta förfärliga
dödsstraff bestod deruti, att allt kött bortskärs från offrets rygg och salt ströddes i de blödande såren;
derpå blefvo refbenen böjda utåt att de skulle bilda liksom örnvingar, och genom den sålunda
uppkomna öppningen utslets lungorna. Ivar blef sedan konung i England och Sigurd i Danmark;
Hvitserk blef fåugeB- på ett krigståg ocb valde det dödssätt, att brännas på ett bål gjordt af
slagna kämpars hufvuden.
32. Björn Jernsida fick efter fadern behålla Xlpsala tron; lian var en väldig
sjöhöfding, men har blifvit mindre beryktad i norden, ty hans förnämsta bedrifter
utfördes i sydligare land, såsom i Frankrike, Spanien, på Afrikas norra kust
samt andra land vid Medelhafvet, der han hade för afsigt att intaga Italien
och göra sig till Romersk kejsare. Hans dödssiitt är obekant.
Tiden frän Ragnar Lodbroks död till Olof Skölkonung» anträde till regeringen, utgörande historiens
gryning eller, med andra ord, brytningen emellan hedeudoni ocb kristendom, är den minst tydliga i liela
Svenska historien. JJe gamla kämpasagorna fördunklas alltmera; legenderna (helgonsagorna) t’rada I dera»
ställe, utan att ännu Innebära för historien tillräckligt ljus. Följden häraf är, att konungarna endast
nämnas vid namn, utan att man känner hvarken deran bedrifter eller dödssätt, ej ens deras rätta ordningsföljd,
hvilken uppgifves olika af särskilda författare. Ilen härefter anförda anses likväl för den sannolikaste.
33. Erik och Refil, Björn Jernsidas söner, blefvo samkonungar. Det enda,
man om dem känner, är att Erik snart dog, hvarefter Refil regerade ensam.
34. Erik Årsäll, Refils son, erhöll sitt på den tiden utmärkt hedrande
tillnamn af den goda årsväxt, hvarmed landet under hans regering hugnades.
35. Björn, Eriks son, lemnade riket ut sina söner och samkonungar
36. Erik och Björn på Håga, så kallad af sin gård Håga i Upland. Erik
lefde endast en kort tid, och Björn var ensam regerande, då en från konung
Ludvig den Fromme utsänd andlig, vid namn Ansgar, föreståndare för Corbeys
klosterkyrka i Yestfulen, hit anlände och med konungens tillåtelse här första
gången predikade kristna läran, hvilket skedde i staden Birka år 829 efter Kr.
Om rätta stället för denna tilldragelse uro meningarne delade, men nyare fornforskare
anse icke utan skäl att de gamles Birka bar varit beläget på Björkön i Mälaren, der fynd vid
företagna utgräfningar utvisa att en stad varit bygd.
Från denna tid begynna årtal uppgifvas för de i historien mest framstående händelser.
37. Emund, Eriks son, emottog regeringen efter Björn på Håga.
38. Olof, Emunds son och efterträdare. Under hans regering kom Ansgar
för andra gängen hit 853, för att här återupplifva den vacklande kristendomen.
39. Erik Väderhatt, Emunds son, efterträdde sin bror Olof. Han omtalas
såsom en stor och lyckosam sjöhjelte, som fick sitt tillnamn deraf, att folket
trodde honom få hvilken vind han önskade, derigenom att han hviftade med sin
hatt. Han dog 884 och är den förste svenske konung, hvars dödsår nämnes.
40. Björn, Erik Väderhatts son, innehade tronen efter sin fader i femtio år,
och riket stod väl under hans regering. Han dog 935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
