Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41. Olof och Erik Segersäll, Björns söner, togo riket efter fadern. Olof dog
hastigt vid en middagsmåltid, som det troddes af forgift, och efterlemnade en
son rid namn Styrbjörn, hvilken redan som gosse for sin storväxthet och
ovanliga kroppsstyrka blef kallad Styrbjörn Starke, samt hade ett vildt och obändigt
sinne. Denne försökte sedan störta sin farbror, för att erhålla Upsala tron, men
blef öfvervunnen, livaraf Erik erhöll namnet Segersäll. Erik a-ar först förmäld
med Sigrid Storråda och hade med henne sonen Olof; men för hennes stolta och
högdragna sinnelag blef hon sedan förskjuten, hvarefter Erik tog en annan gemål.
Han regerade med ära och anseende, var en stor sjöhöfding, förde många
lyckliga krig och ej allenast underlade sig hela Sverige, utan intog äfven, efter
Styrbjörns besegrande, hela Danmark jemte flere andra land omkring Östersjön.
Han tillträdde regeringen 964 och dog 994.
Den äregirige Styrbjörn begärde redan vid 12 års ålder att få dela regeringen med sin
farbror; då denna dåraktiga fordran afslogs, satte han sig gråtande på sin faders grafhög, i tanke
att väcka folkets medlidande, men då detta ej lyckades, infann han sig vid tinget och fordrade
pockande sin förmenta rät’, då till svar menigheten började kasta stenar efter honom. En gäng
nedhögg han för en ringa tvist en af konnngens hofmän; och ehuru Erik betalade de stadgade
böterna och bilade saken, ökades dock folkets ovilja så, att Erik slutligen utrustade sextio goda
och väl bemannade skepp, dem han gaf åt Styrbjörn, för att sjelf på’andra håll söka lycka och
ära. Efter att hafva gjort sig fruktad på östra kusterna, der hun vunnit rikt byte ooh tillökning
i sin makt, kom han till Vendens knst, der på ön Wollin låg ett vikingosäte kulladt ./omsioiv/,
hvars iuvånare, de mycket beryktade Jomscikingarne, utgjorde en stat för sig, med egua lagar oeh
voro öfverallt fruktade för sin kraft och tapperhet. Den oförvägne Styrbjörn lyckades att intagn
den väl befästade borgen och göra sig till Jomsvikingarnas höfding. Derefter anföll han danska
konungen Harald Blåtand, tog honom till fånga och tvang honom att gifva sig sin sköna dotter
Tyri till äkta samt efter bröllopet förena sin flotta med hans, för att öfverfalla sin farbroder Erik
i Sverige. Med 1200 skepp seglade han in i Mälaren och lät der, i fast beslut att segra eller
dö, tända eld på sin flotta, hvarvid dock konung Harald lyckades undkomma med de danska
skeppen och sin dotter. Styrbjörn tågade med sin här mot Upsala och stiildc sig i slagtordning
på Fyrisvalls sliitt. Konung Erik hade emellertid samlat Svea-hären och en af hans män, lagman
Torgny, hade tillredt ett eget slags vapen; en mängd vilda hästar och tjurar hade blifvit okade
tillsammans och oken besatta med långa spjut, jernspetsar, liar m. m.; dessa djur drefvos under
väldiga härskri mot fienden och förorsakade stort nederlag. Styrbjörn ordnade doek åter sina
brutna led och striden fortfor med vildt raseri i två hela dagar; på tredje dagen, då en stor
mängd af Styrbjörns folk stupat för Svearnes sukra pilar och han såg att han skulle förlora, stötte
han sitt banér i marken och föll sjelf dervid jemte största delen af sina män, sista återstoden af
den väldiga krigshär, som kort förut kommit hela norden att darra. Detta fältslag har blifvit
kalladt Fyris-ältan och är, näst Bråvallaslaget, det största, som hållits i norden, samt prisades
länge af sagan och sången. Det stod år 984; vid samma tillfälle frambars af lagman Torgny
Eriks och äigrid Storrådas unga son Olof och utropades af hela hären till konung efter fadern,
hvaraf han, såsom vid- detta tillfälle sittande på armen, fick tillnamnet Skötkonung.
Drottning Sigrid med tillnamnet Storråda var dotter till en luäktig odalman, Skoglar Toste.
Sedan hon af konnng Erik blifvit förskjuten, lefde hon som en sjelfrådande drottning på sina
gods, hvarest hon hade många friare, bland hvilka två underkonungar, Harald Gränske från Norge
och Yisavalder från Gårdarike, af henne blefvo innebrände, i det hon yttrade sig »så vilja lära
småkonungar att resa från andra land och fria till henne». Norska konungen Olaf Trvggvesson,
som var en stor hjelte och i sitt land infört kristendomen, blef sedan hennes friare och hon
samtyckte att bli hans gemål; men då han fordrade, att hon skulle låta döpa 6ig och antaga
kristendomen, svarade hon, att hon ej ville öfvergifva sina föders tro, men att Olaf kunde vara kristen
bäst han behagade. Eörtörnad öfver detta svar, slog Olaf henne i ansigtet med sin handske,
sägande: hvi skulle jag hafva till hustru dig, hundhedning! hvarpå han sprang upp och reste sin
väg. Att en sådan skvmf ej skulle tålas af en Sigrid Storråda var naturligt, och i hopp om
tillfälle att hämnas förmälde hon sig sedan med danska konungen Svend Tjufvuskägg.
MMistarinkn Titlen. Denna indelas vanligen i tvänne tidehvarf,
nämligen det Katolska, från år 1000 till 1521, samt Lutherska tidehvarfvet, från
sistnämnde till närvarande tid. Samma indelning följes här, ehuru under det
förra några hedniska konungar regerade och under det senare den katolska
trosläran några gånger lyckades åter bemäktiga sig den svenska tronen.
Katolska ticlellTarfvet. Trettiosju regenter innehade under detta
tidehvarf rikets styrelse; några af dessa voro likväl icke konungar, utan
riksföreståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
