Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva få regenter erfarit så stora lyckans omskiftningar, som lian. Redan som
barn konung öfver tyå riken, kort derpå ansenligt förökade, blef mest hela hans
lefnad en kedja af oroligheter, olyckor och eländen. Ett krig, som år 1348
företogs mot hedningarna i Ryssland, misslyckades. Magnus hade med sin gemål
tyå söner, Erik och Håkan, hvilka 1350 blefvo af adeln utnämnde till faderns
medregenter, Erik i Sverige och Håkan i Norge. Samma år, 1350, utbröt här
i riket den farsot, som redan ett par år for ut härjat i andra land och här blifvit
kallad digerdöden (stora döden), som rasade med sådan våldsamhet, att stora
landsträckor blefvo öde, emedan alla menniskor dogo. — På våren 1359 inbröt
danska konungen Valdemar Atterdag i Blekinge och Skåne, men Erik samlade
en här af bönder, beväpnade med klubbor, deraf kallad Klubbehären, af hvilken
danskarna blefvo bortdrifna. Snart derefter afledo både Erik och hans unga
gemål samt två späda barn, sannolikt uti en farsot, kallad barndöden, ehuru det
trötts att de blefvo förgiftade af Eriks moder Blanka. Magnus, som nu ensam
återfick styrelsen öfver Sverige, trodde sig kunna förbättra sin makt genom att
ingå förbund med konung Valdemar i Danmark. Denne svekfulle granne
begagnade sig af tillfället, och dels med hot, dels med öfvertalningar fick han
Magnus att till sig afträda de nyförvärfvadé provinserna Skåne, Halland och
Blekinge, hvilkas lösen Sverige dock måste betala. Detta i förening med den
lättsinnighet. som rådde vid hans hof, föranledde till det föga hedrande
tillnamnet Smek (den dålige), honom tillagdt af hans ovänner, ehuru måhända
oför-tjent. Den rofgirige Valdemar visade sin tacksamhet genom att år 1361 härja
Öland och Gotland samt i slutet af Juli samma år i grund utplundra den rika
liansestaden Visby, hvars invånare han tvang att åt sig fylla tre stora ölkar
med guld och silfver. Han fick ingen nytta af detta dåd, ty det skepp, på
hvilket de fiesta dyrbarheterna blefvo lastade, gick på hemresan totalt förloradt,
och invånarne på både Öland och Gotland dödade kort derpå alla ditsatta danska
fogdar och gåfvo sig åter under Sverige. Emellertid kunde Visby aldrig mera
återvinna sitt välstånd och upphörde att tillhöra lianseförbundet. Dessa och
andra olyckor, till hvilka de andliga och verldsliga herrarne genom sin
uppstudsighet voro förnämsta skulden, lades af dessa konung Magnus till last, och
konung Håkan öfvertalades af dem att (1361) i Kalmar fängsla sin fader,
hvar-efter han påföljande vår hyllades som Sveriges konung; men deras beräkning
misslyckades, ty Håkan förlikte sig snart med Magnus och bistod honom mot
lians fiender. De svenska rådsherrarne förbittrades då äfven på Håkan, hvilket
steg till sin liöjd då han ej efter deras önskan ville förmäla sig med en
hol-steinsk grefvedotter, utan i stället förmälde sig med danska konungeir Valdemars
dotter, den blott 11 år gamla prinsessan Margareta. Eyra och tjugu svenska
herrar, som tillställt ordentliga uppror, blefvo nu landsförvista; dessa begåfvo
sig till hertig Albrekt af Mecklenburg, konung Magnus Smeks systerson, och
erbjödo honom svenska kronan. För honom öppnade Stockholm sina portar 1363,
och han hyllades vid Mora stenar andra söndagen i fastan följande år. Magnus
och Håkan, som emellertid uppehållit sig i Götaland, samlade sina krigare och
tågade mot Stockholm, men blefvo öfverrumplade och slagne på Gutaskogen och
Tillingeslätten nära Enköping 1365, då Magnus blef fången och satt derefter
fängslad på slottet Tre Kronor i Stockholm till 1371, då han. af sonen Håkan
utlöstes mot 12,000 marker silfver, jemte det han afsade sig svenska kronan,
men fick behålla inkomsterna af Vestergötland för sin öfriga lifstid. Han
vistades sedan alltjemt i Norge, der han var mycket älskad och kallades Magnus den
Gode, ett namn som han under andra förhållanden säkert skulle fått äfven i
Sverige. Han drunknade nära Bergen 1374.
25. Erik XII, var väl, enligt det föregående, endast en tid faderns
med-regeut och dog långt före denne, men upptages likväl bland svenska konungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
