Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasa, som önskade bli konung, fortfor att jemte erkebiskopen tillställa
orolig-lieter. De blefvo öfvervunna af Sturarne och Tottarne, och några dagar före
jul 1467 afled den orolige Jöns Bengtsson. En månad förut hade Karl
Knutsson blifvit återkallad af sina segrande anhängare och för tredje gången bestigit
tronen. Konung Kristian fortfor att med både fiendtliga anfall och hemliga
stämplingar oroa riket, och Erik Karlsson Yasa anstälde ett större uppror, men
både yttre och inre fiender öfvervunnos genom de tappra Sturarne, så att riket
slutligen fick lugn, hvaraf konung Karl Knutsson dock ej länge fick njuta, ty
han afled i maj 1470, 61 år gammal.
32. Kristian I af Oldenburg anföres som den bästa bland de främmande
regenter, som under Kalmar-unionen styrde Sverige. Förståndig, mild och
rättvis uppfylde han till alla delar sin konungaförsäkran, att styra landet efter
dess gamla lagar. Under de fem första åren af hans regering åtnjöt riket
fullkomligt lugn, och liere nyttiga åtgärder vidtogos, bland annat tiil jordbrukets
och bergsbrukets fromma. Kristian har blifvit beskylld för girighet och af sina
ovänner fått spenamnet “en bottenlös taska“, men opartisk granskning af
bestämda uppgifter -susa, att denna beskyllning är grundlös. Tvungen att straffa
den sjelfmyndige erkebiskopen Jöns Bengtsson, uppväcktes härigenom uppror,
hvilket tvang Kristian att 1464 lemna Sverige; i Danmark och Korge regerade
han till sin död 1481. Hans gemål var konung Kristoffers unga enka, den sköna
Dorotea af Brandenburg; deras son Johan blef i sina späda år hyllad såsom
tronföljare i Sverige.
33. Sten Sture var systerson till Karl Knutsson och emottog vid dennes
sotsäng riksstyrelsen med den faderliga förmaningen, att aldrig eftersträfva kronan.
“Den ärelystnaden har bräckt min lycka och kostat mitt lif,“ klagade den döende
konungen. I början ville de myndiga svenska herrame icke erkänna Sten Stures
makt, utan tillstälde flere oroligheter, dels för egna, dels for konung Kristians
räkning. Landets allmoge, hvars sjelfständighetskänsla sedan Engelbrekts dagar
ej kunnat förqväfvas, och af hvilken Sten Sture var känd, beslöt att göra ett slut
på de förderfliga inbördes striderna. Tolf bönder från hvarje landskap
sammanträdde i Upsala och föreläde rikets der församlade råd att träffa någon bestämd
öfverenskommelse, “ty,“ sade de, “ingalunda ämna vi längre lida någon sådan
tvedrägt inom landet.“ Detta kraftfulla steg medförde önskad verkan: de
tvistande herrame måste gifva vika, och på ett nytt möte i Arboga blef Sten Sture
den 1 maj 1471 vald och erkänd som riksföreståndare. Konung Kristian, som
härigenom såg sina förhoppningar om återfående af Sveriges krona gå förlorade,
ville då med makt göra sina anspråk gällande, och kom med en ansenlig här till
Sverige samt började belägra Stockholm, der den tappre Knut Posse förde befälet.
Den käcke Kils Sture skyndade till Dalarne, för att uppbåda dess dannemän till
landets räddning; Sten Sture, som dragit omkring i Göta rike, der slagit flere
danska truppafdelningar och samlat en hop krigsfolk, kom på hösten till
Stockholm. Danskarna hade lägrat sig på den höga sandåsen Brunkeberg och det der
nedanför belägna S:t Klaras gärde. Den 10 oktober 1471, klockan 11
förmiddagen, stormade Sten Sture deras läger, på samma gång som Knut Posse med
1300 krigare utföll från staden. Efter tre timmars förtvifiad strid ankom Kils
Sture med dalknrlaine; nu blef danskarnes nederlag förfärligt, och fullständig
seger vanns; full af sorg och harm seglade konung Kristian tillbaka till
Danmark och vågade ej mera bära härsköld mot Sverige. Ku följde flera år af
ostördt lugn och ordning inom riket; med kraft och klokhet vakade Sten Sture
öfver rikets folk, förhindrade våldsamheter och orättvisor, samt straffade alla
begångna brott. # Flera författningar utgåfvos till förbättrande af allmogens
ställning; Dannemora jerngrufvor började bearbetas; Upsala högskola stiftades 1477;
det första boktryckeriet i Sverige anlades i Stockholm 1483 af en tysk vid
namn Johan Snell. Til] Danmark stod Sverige i ett besynnerligt förhållande;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
