Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då utsände; men i detsamma uppblåste en gynnande vind och genast lät Kristian
fängsla de svenska herrarne och afseglade med dem till Danmark. Denna
nedriga trolöshet väckte den största harm hos alla svenskar, och gjorde en
försoning med Kristian omöjlig. Denne åter, intagen af en ursinnig vrede,
använde det följande året till krigsrustningar, hvarjemte han förmådde
hansestä-derna att upphöra med handel på Sverige samt utverkade påfvens bannlysning
öfver så väl Sten Sture och hans medhållare, som interdikt öfver hela riket.
Strax efter trottondedagshelgens slut 1520 inbröt en förfärlig dansk härsmakt,
anförd af riksrådet Otte Krumpen, i Yestergötland; Sten Sture mötte honom vid
Bogesund (nu Ulricehamn), der han stälde sitt folk i slagordning på isen af sjön
Asunden. Ilinga aktade svenskarna både påfvens bannlysning och danska härens
talrikhet; med kraft hade de redan på flere ställen tillbakaslagit fiendens
anfall, då en kula dödade Sten Stures häst och illa sårade honom sjelf. Härvid
inträffade den största förvirring; folket tänkte blott på att rädda sin älskade
anförare, och drog sig i oordning tillbaka. Sten Sture fördes på en släda till
Stockholm, men dog på Mälarens is, nära Strengnäs, den 9 februari 1520.
Sten Stures den Yngre död lemnade riket helt och hållet redlöst i fiendens våld; den
frisinnade allmogen ville väl försvara sig, men saknade anförare, ty de flesta af herrarne
förklarade sig för konung Kristian. Endast en qvinna vågade sätta sig till motvärn. Så snart
Sten Stures unga maka, Kristina Gyllenstjerna, förnam sin gemåls död, öfvertog hon befälet
på Stockholms slott, iståndsatte fästningsverken och tillhakaslog med kraft och framgång alla
af danska partiet gjorda anfall. Detta lifvade åter de nedslagna svenskarne, och på flere 6tällen
hlefvo de danska hoparne jemte deras svenska medhållare af bönderna nedgjorda; men ett
styrande öfverhufvud fattades. I början af Maj kom Kristian sjelf med en flotta och inneslöt
Stockholm från sjösidan. Genom öppna bref, fulla af de herrligaste löften, sökte han vinna
svenskarna för sig, och genom skänker af sill och salt, hvarpå i följd af handelus afstannande
var brist i landet, lyckades han ufven vinna en och annans förtroende; men ingenting kunde
rubba den hjeltemodiga Kristina Gyllenstjernas misstankar om hans verkliga afsigter, och hon
fortfor med kraft att försvara sig och Stockholm, hvarjemte bönderna fortforo att, hvar de kunde
åtkomma, nedgöra danskarne, så att vid vinterns annalkande Kristians ställning blef alltmera
betänklig och han nästan började ångra hela företaget, då han ännu en gång ville försöka hvad
list och förställning kunde uträtta. Han sände till staden några svenska herrar, för att utverka
förlikning; bland dessa var Hemming Gad, en man som varit Sturarnes förnämsta vän och
med-hjelpare och all sin tid fiende till allt hvad danskt hette, samt nu sist en af de till Danmark
förrädiskt afförde ädlingarne. Förnämligast genom hans inverkan förmådde Stockholms högre
borgerskap och adel Kristina Gyllenstjerna att i början af september uppgifva staden och slottet.
Kristian utlofvade då glömska af allt hvad som skett, säkerhet för alla tiil lif, frihet och
egendom samt större förläningar åt Kristina Gyllenstjernu. Dessa löften beseglade han med de
dyraste eder och nattvardens annammande, hvarefter han tilläts intåga i Stockholm, der freden
under trumpeters klang afkunnades och Kristian förklarade sig vilja blifva ej allenast konung,
utan äfven en huld fader för sina svenska undersåter. Han reste derpå till Danmark, hvarifrån
han dock snart återkom.
37. Kristia^ II, kallad Tyrann, hyllades och kröntes till konung i »Sverige de
törsta dagarne i november 1520. Till dessa högtidligheter hade en stor mängd,
folk från hela riket infunnit sig, och på slottet anstäldes ett ståtligt
gästabud-som räckte i tre dagar. Härunder öfverlade konungen med sina närmaste lord
trogna om bästa sättet att försäkra sig om svenska tronens bibehållande. Bland
dessa förtrogna nämnas en tysk äfventyrare, förut konungens barberare, vid
namn Didrik Slagheck, af svenskarne spefullt kallad SlaghÖk; en dansk för detta
skomakarepojke, nu mera biskop, Johannes Andre«, för sin flintskallighet af folket
kallad Jens Beldenacke; den i sin värdighet nu åter insatte erkebiskopen Gustaf
Trolle samt biskopen i Yesterås Otto Svinhufvud. Besultatet af denna
rådplägning blef ett nidingsdåd, som utgör det hemskaste draget i våra häfder. Efter
kröningsliögtidligheternas slut blefvo alla i Stockholm varande höga herrar under
hvaijehanda förevändningar uppkallade till slottet, der de instängdes i en stor
sal, hvarefter Gustaf Trolle utförde prestväldets sista dåd inom vårt land, i det
han uppträdde och påyrkade att alla närvarande måtte såsom upprorsmän och
bannlysta kättare dömas till döden. Ett slags domstol tillsattes genast, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
