Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fessorn i TJpsala doktor Peder Galle. Bada utförde sin sak med skicklighet, men
följden häraf blef, att mången, som förut varit påfveläran tillgifven, nu fick en
annan öfvertygelse. Tredje dagen var ständernas sinnesstämning så hotande,
att de sammansvurna herrarne ej vågade göra vidare motstånd, och nu sändes
en deputation till konungen att å ständernas vägnar förklara honom fullkomlig
undergifvenliet samt ödmjukt bedja honom återtaga regeringen; men Gustaf
vägrade och svarade helt kort: “jag är trött vid att vara eder konung“.
Förnyade budskickningar hade samma påföljd, och först efter många böner, tårar
och knäfall lofvade han att ännu en gång infinna sig i ständernas sammankomst.
Då han följande dagen visade sig, emottogs han med den djupaste
undergifven-het, alla svuro honom ny trohet och på stället uppsattes de tvänne märkvärdiga
beslut, som äro kända under namn af Vesterås Kecess och Vesterås OrdinantiaT
hvilka af alla utan invändning underskrefvos. Hufvudinnehållet häraf var, att
påfvens makt öfver svenska kyrkan skulle upphöra och allt hvad som rörde
presterskapet, gudstjensten, kyrkor och kloster med mera dylikt underställas
konungens samt allmänna lagens pröfning och beslut; alla af presterskapet
inne-hafda slott, gods och gårdar skulle återställas till sina forna egare eller indragas
till kronan, och åt presterskapet anslås livad till dess anständiga underhåll var
nödigt; i kyrkor och skolor skulle föredragas Guds rena ord och evangelium,
“icke oviss järtecken, menniskodikt och fabel, som förut mycket skett“.
Härigenom var romerska väldet krossadt och fick sista stöten, då konungen vid sin
kröning i början af 1528 befalde, att de utsedde styresmännen för Skara,
Strengnäs och Abo stift skulle vigas till biskopar utan påfvens rådfrågande,
oaktadt de andliga deremot gjorde flere föreställningar. Ännu fortforo dock de
katolska kyrkobruken och endast predikan skulle hållas på svenska, efter bibelns
ord. Yid 1529 års början hölls ett möte i Örebro, der en af Olaus Petri
utarbetad Kyrkohandbok på svenska språket lades till grund för allmänna
guds-tjensten. Ännu bibeliöllos de flesta af hopen med helig vördnad ansedda
reli-gionsceremonierna, såsom vigvattnet, smörjelsen, klockringningen, bärandet af
vigda ljus, vallfarter, helgonbilder m. m., men förklarades såsom för saligheten
likgiltiga saker. Två år derefter utkom en svensk Messordning, hvarigenom de
flesta katolska bruken vid gudstjensten, såsom knäböjningar, korsningar, rökelser
m. m. afskaffades; midsommardagen samma år, 1531, uppsattes Jaurentius Petri
pä TJpsala erkebiskopsstol, hvilken stått ledig sedan Johannes Magni lemnade
riket. Bibeln, öfversatt af den nya erkebiskopen, utkom första gången på svenska
språket 1541, och samtidigt härmed afskaffades de flesta katolska
kyrkoceremonierna. Dessa vigtiga reformer kunde ej undgå att väcka missnöje här och
der inom riket; katolskt sinnade prester begagnade sig af den okunniga hopens
kärlek till sina fäders tro och religiösa ceremonier för att väcka knot mot “den
kätterska konungen“, hvartill kommo en del adelsmäns afundsjuka mot Gustaf
Vasa och några djerfva äfventyrare, som gjorde försök att tillskansa sig väldet.
Man räknar fyra sådana större oroligheter, nemligen Dal junkarens uppvigling,
Vest-götabullret, Klockkriget och Dackefejden. — Daljunkaren var en bonddräng vid namn
Jons, som af de fördrifna biskoparna Knut och Sunnanväder blifvit intalad att
utgifva sig för att vara den redan året förut aflidne Nils Sture, son af Sten
Sture den Yngre. Denne listige bedragare spelade i Dalarne samma roll, som
före honom Gustaf Eriksson; och oaktadt han af sin föregifna moder, den ädla
Kristina Gyllenstjerna, offentligen förnekades, lyckades han dock fa en del af de
för det kära Sturenamnet svärmiska dalkarlarne på sin sida; han drog äfven in
i Korge, blef der gift med en rik adlig jungfru och fick flera medhjelpare bland
Gustafs dervarande hemliga fiender. Detta uppror kom likväl icke till något
egentligt utbrott, ty dalkarlarne började tvifla på den föregifna Sturens äkthet,
och några veckor efter sin kröning sammandrog konungen sitt krigsfolk och
tågade till Dalarne, der han sammankallat allmogen till allmänt landsting på Tuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
