Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärde. Askemsdagen 1528 stod här den talrikt församlade menigheten, på alla
sidor omgifven af harneskklädda krigare. På konungens uppmaning utlemnades
då de prester och andra anhängare, som föranledt oroligheterna, hvilka efter en
kort ransakning lialshöggos; alla de öfriga benådades. Daljunkaren sjelf hade
flytt till Norge, hvarifrån han begaf sig till llostock, der han på konungens
tillsägelse blef gripen och ett par år derefter halshuggen. — Vestgötabullret
bestod i en sammansvärjning mellan adel och prester i Yestergötland, åsyftande
ingenting mindre än konung Gustafs afsättande. I spetsen härför stodo den
gamle, orolige rikshofmästaren och lagmannen i Yestergötland Ture Jönsson och
biskop Magnus i Skara. De sammansvurna korade om våren 1529 till rikets
regent Mäns Bryntesson LiljehÖÖk, sände upproriska skrifvelser till de öfriga
landskapen och satte vakt vid passen på skogen Tiveden, på det att konungen ej
skulle få veta deras förehafvande. När allt var forberedt, sammankallade de
allmogen på Larfs hed och framstälde saken, men fingo af bönderna det
oväntade svar, att de ville behålla den konung de hade och ej uppträda mot honom.
Härmed afstannade hela upproret; Ture Jönsson och biskop Magnus lemnade
riket, men de öfriga vände hem livar till sitt, öfvertygade att ej kunna
öfver-bevisas om någon brottslighet, men de bedrogo sig; flere af deras bref hade
blifvit uppsnappade och lemnade i konungens händer, i följd hvaraf flere af
dem, deribland den nygjorda konungen Måns Bryntesson, blefvo såsom
öfverbe-visade landsförrädare afrättade. — Klockkriget uppkom på det sätt, att för
anskaffande af medel till Lybeckska skuldens betalande rikets ständer på konungens
uppmaning beviljade att en klocka skulle lemnas från livar kyrka i riket, hvilket
utan afsaknad kunde ske, emedan de flesta hade tre till fyra sådana. Städerna
och de flesta landsorterna ingingo villigt härpå, men Dalarne samt några socknar
af Yestmanland, Nerike och Gestrikland satte sig till motvärn. De sjelfmyndiga
dalkarlarne gingo så långt, att de föreskrefvo, det konungen ej skulle få
inkomma i deras land utan lejd eller med större följe, än de sjelfva ville bestämma,
samt ej sätta öfver dem andra embetsmän, än dem de sjelfva utsågo. Konungen
låtsade ej bry sig om allt detta, liufvudsakligast derför, att den afsatte Kristian
Tyrann nu med en här af ända till 12,000 från olika land sammanrafsade
äfven-tyrare ville återtaga sina förlorade riken och, efter att på nytt hafva blifvit
hyllad i Norge, inföll i Sverige. Sedan den yttre faran upphört, stod konung
Gustaf, på nyåret 1533, innan nagon anade det minsta, med hela sin härsmakt
midt i Dalarne, der allmogen sammankallades till allmänt landsting, vid Stora
Kopparberget. Här förklarade dem den barske konungen, att detta var sista
gången lian med dem tänkte anställa nägon mönstring. Dalkarlarne skulle lära
sig att ej mera lägga råmärken för sin lagkrönte konung eller neka liouom att
inom sitt rike resa hvar han behagade; antingen skulle Dalbygden bli ett lydigt
land, eller ock så behandlas, att der livarken skulle höras hund eller hane.
Den förskräckta allmogen föll på knä och bad om nåd; fem af hufvudmäimen
för uppresningen blefvo på stället rådbråkade och halshuggna, de öfriga,
deribland flere prester, fördes till Stockholm, för att efter ransakning och dom lida
sitt straff; allmänheten benådades och vågade sedan aldrig mera visa någon
uppstudsighet. Nu inträdde flera års lugn, livarunder alla inre förhållanden
omskapades. De förändringar, som häruti vidtogos, uppväckte flere skakningar, af
hvilka Dackefejden blef den betydligaste. I det mer aflägsna landskapet
Småland hade i lång tid bönderna blifvit svårt förtryckta, så väl af der boende
adelsmän som af konungens fogdar; härtill kom förbudet att utan skatt använda
skogar, malmberg, fisken m. m., hvilka förklarades tillhöra kronan, äfvensom ett
påbud att de blott till krouans ombud fingo sälja oxar för ett bestämdt pris.
En djerf och förslagen bonde vid namn Nils Backe, som sedan Yestgötabullret
suttit fangen på Kalmar slott, lyckades rymma derifrån och satte sig i spetsen
för de missnöjda bönderna; nu begingos ohyggliga uppträden: konungens fogdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
