Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolf är den ende af alla Sveriges regenter, som fått tillnamnet »Den Store», och
att detta namn är välförtjent bevisas tillräckligt deraf, att ej en gång hans hätskaste tiender,
katolikerna, kunde vägra honom sin beundran och högsta vördnad; och sjelfva då regerande
påf-ven, Urban III, yttrade om honom: »Han är verldens största konung». Hans mildhet och men-
niskokärlek läkte många af de sår, som hans stränge fader utdelat, och många af de landsflyktiga
herrame återvände till riket. Den maktlystna adeln underlät icke att bevaka sina fördelar, på
både folkets och konungamaktens bekostnad; men konungens oskrymtade gudsfruktan och rena
seder verkade välgörande på hans omgifning och derifrån på allmänheten. Bönderna hade minst
skäl att vara belåtna med Gustaf Adolfs regering, och af dem var han mindre älskad än fadern,
ty hans stora planer kunde de ej fatta eller förstå, och mot adelns olagligheter och förtryck
tillät honom ej hans tid att skaffa dem någon verksam hjelp. — Gustaf Adolf var i sin ungdum
med kärlek tillgifven en sin barndomsvän, fröken Ebba Brahe, hvilken, under hans frånvaro i
ryska kriget, på hans moders, enkedrottning Kristinas föranstaltande blef gift med fältherren
Jakob de la Gardie. Med sin drottning Maria Eleonora var han äfven förenad genom kärlekens
band, och hon hyste för honom en så öm tillgifvenhet, att hon efter hans död af sorg blef
svårmodig och underlig till lynnet, framlefde sin återstående tid en plåga för andra och sjelf
aldrig njutande någon glad stund.
Redan före Gustaf Adolfs afresa till Tyskland hade ständerna fattat det
beslut, att om konungen afled utan manliga arfvingar, skulle hans dotter erhålla
kronan. Af de strax efter hans död sammanträdda ständerna blef hon också
hyllad som Sveriges regerande drottning; men som hon då var endast sex år
gammal tillsattes en förmyndare-regering, att sköta styrelsen under hennes
minderårighet. Till hufvudmän i denna regering utsågos de redan varande
inne-hafvarne af rikets högsta embeten, nemligen riksdrotsen Gabriel Oxenstjerna,
riks-marsken Jakob de la Gardie, riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhjelm, rikskansleren
Axel Oxenstjerna och riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstjerna; bland rådets
medlemmar nämnas en Per Brahe, en Sten Bjelke, en Klas Fleming och en Per
Banér. Dessa sannt adliga Svenska män, lifvade af Gustaf Adolfs anda, skötte
regeringen så, att Sverige under denna tid ej allenast till det inre uppblomstrade
i bildning och välstånd, utan derjemte i det yttre vann ett namn, som blef bäde
vördadt och fruktadt i hela den kända verlden. Tyska krigets angelägenheter
öfvertogos af Axel Oxenstjerna och bragtes af honom, med tillhjelp af de
odödliga svenska hjeltarne Gustaf Korn, Johan Banér, Lennart Torstensson, Karl Gustaf
Wrangél m. fl., till ett för Sverige, och den evangeliska läran fördelaktigt slut.
Vid en riksdag 1634 antogs rikets första Regeringsform, som nogare än förut
bestämde rikets inre styrelse. Hvad Gustaf Adolf börjat blef nu fortsatt eller
afslutadt: för undervisningsverket stiftades Abo akademi, gymnasier i Skara,
Vexiö och Viborg samt på Visingsö, jemte nya skolor i mänga städer;
bergs-handteringen förbättrades mycket och bergskollegiet inrättades, äfvensom
kommerskollegiet till förmån för handeln och tullväsendet ; skjutsinrättningen fick sin
slutliga fulländning, och regulier postgång ordnades nu för första gången. Flere
städer dels upphjelptes, dels nyanlades, såsom Linde, Kora, Askersund,
Kristinehamn, Amål, Venersborg och Helsingfors; den irreguliert bygda hufvudstaden
Stockholm blef af Klas Fleming betydligt förskönad och utvidgad. Ehuru
adelsväldet under denna tid var det egentliga herskande, strandade dock adelns flesta
försök att utvidga sina rättigheter mot riksstyrelsens och i synnerhet Axel
Oxen-stjernas oböjliga redlighet och sanna fosterlandskänsla, hvarför också denna tid
framstår såsom en af de mest lysande i våra häfder.
7. Kristina, Gustaf II Adolfs dotter, föddes 1626, uppsteg på tronen 1644
och hyllades då såsom “Svea Rikes Konung", men kröntes först under riksdagen
1650. Egentligen kan icke talas om någon “Kristinas regering", ty nästan allt,
som då gjordes för landets bästa, skedde utan hennes åtgärd, och hvad hon sjelf
uträttade var till större delen raka motsatsen af en god och förnuftig styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
