- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
522

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krig; turkarna ville bli honom qvitt, men han vägrade att afresa, och slutligen
uppstod, den 1 februari 1713, den namnkunniga “Kalabaliken (lejonjagten) i
Bender“, då Karl med blott 30 man blef anfallen af nära 10,000 man samt
försvarade sig i flere timmar, men slutligen gaf sig fången och blef förd till
slottet Timurtasz.

Sveriges fiender hade emellertid fått nytt lif, så snart nederlaget vid
Pul-tava" blifvit bekant. August återtog polska’ tronen, genom Stanislaus Leczinskys
fördrifvande. .Den vid sådana tillfällen alltid pjjpassliga danske konungen inföll
samma år, 1709, i Skåne med en liärsmakt af 17,000 man, men blef snart derpå
snöpligt afvisad. Dåvarande guvernören öfver Skåne, grefve Magnus Stenbock,
hade endast få svenska krigare, men hän hopsamlade en här af bonddrängar,
klädda i skinnpelsar och träskor, med hvilka han i februari 1710 från Småland
inföll i Skåne, jagande framför sig danskarne, som ingenstädes vågade hålla stånd;
den 28 februari kom det till ett fältslag vid Helsingborg, dervid Stenbocks
bonddrängar, af danskarna kallade “bockens getapojkar“, så illa handterade dessa
danskar, att 4000 döda och 3000 sårade lågo på slagfältet, 3000 gjordes till
krigsfångar och de öfriga funno för godt att genast utrymma Helsingborg och
hals öfver hufvud lemna Sverige, dit de sedan aldrig mer vågade återkomma.
Sveriges farligaste fiende var zar Peter, hvilken nästan utan motstånd inkräktat
Ingermanland, Estland, Livland, Kurland, Karelen och en stor del af Einland;
samtidigt hade äfven rikets flesta tyska orter gått förlorade.

Då Karl XII, efter att i mer än fem år hafva tillbragt ett overksamt lif i
Turkiet, slutligen fann att ingen hjelp der kunde erhållas, lät han tilldela sig
pass under namn af Kcvpten Peter Frisk, livarpå han mot slutet af oktober 1714
begaf sig å väg, åtföljd af endast en officer; efter att på fjorton dygn hafva till
häst tillryggalagt nära 200 svenska mil ankom han den 11 november klockan 1
på natten till den då ännu svenska staden Stralsund. Följande året, 1715,
ökades Sveriges fiender med 2 nya makter, Preussen och England; Stralsund
belägrades och måste efter 6 månader kapitulera; dessförinnen hade dock konungen
gifvit vika för sina undersåters böner och på en bräcklig farkost begifvit sig
öfver till Sverige, der han landsteg vid Trelleborg den 23 december 1715. Hans
närvaro lifvade åter svenskarnas sjunkna mod, och snart hade han samlat en ny
här, med hvilken han ämnade af det alltid trolösa Danmark uttaga ersättning
för gjorda förluster; härvid beslöt han börja med Korge och inföll 1718 med en
här af 22,000 man i detta lands södra del, under det en mindre styrka sändes
öfver Jemtland till dess norra del. Fästningen Fredrikshald belägrades och var
nära att intagas, då på aftonen den 30 november 1718 konungen fanns död i
en löpgraf, med spår af en kula genom hufvudet.

Karl XII förenade i sin person hela den gamla äkta svenskheten, med alla dess både
för-tjenster och fel; han var redlig, trofast, den samme i med- och motgång, mild och vänlig mot
alla, enkel i sitt lefnadssätt och kunde uthärda alla slags besvärligheter; fruktan kände han
knappt till nainnet och misströstan fanns ej i haus iratur. Hvad han en gång fattat, vidblef
han med oböjlig envishet; »han kunde icke vika, blott falla kunde han». Man har kallat honom
en utomordentlig krigare, men klen statsman; efter all sannolikhet skulle också allt gått
annorlunda, om han vid sin återkomst från Polen rensat sina östra land från de der huserande
rys-sarne och förjagat zar Peters byggmästare från Petersburg och Kronstadt, i stället för att
fördjupa sig i de öde stepperna, der ingenting var att hvarken vinna eller uppehålla sig med; meu
den lätthet, med hvilken han vann sina första segrar, hade hos honom grundlagt ett djupt förakt
för ryska krigsmakten, den han trodde sig när som helst kunna krossa, och begäret att komma
kossack-höfdingen Mazeppa till hjelp mot deras gemensamma fiende, jemte omöjligheten för Karl
att kunna tro på något förräderi, grundläde hans olycka. Då han återkom till fäderneslandet,
omgifven af fem mäktiga fiender, men ingen enda bundsförvandt, var penningebrist den största
svårigheten. En holsteinsk minister, Baron Görtz, hvars öfverlägsna skicklighet gjorde honom
enkom skapad Natt reda de mest invecklade förhållanden, antogs af konungen till förtrogen, men
fick beklagligen icke handla nog oberoende, hvarför hans flesta planer misslyckades. Vid denna
tid skulle allt mynt ega sitt motsvarande värde i metall; meu som hvarken guld, silfver eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free