Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som da befann sig i Skåne, samlade dervarande trupper för att belägra staden;
underrättelsen härom väckte bestörtning hos rådet, och medan detta ännu
tvekade hvilka åtgärder som borde vidtagas, tog konungen ny trohetsed af alla
både civila och militära invånare i Stockholm, hvarefter han inför ständerna
framlade en ny regeringsform, enligt hvilken konungamakten återstäldes ungefär
sådan den varit före 1680. Det nyss så myndiga rådet, öfverraskadt och
öfver-gifvet af alla sina anhängare, vågade icke göra något motstånd, utan hyllade
liksom ständerna den nya ordningen. Denna s. k. Gustaf III:s statshvälfning,
utförd på de tre dagarna den 19, 20 och 21 augusti 1772, kostade ingen enda
droppe blod och helsades af hela landet med bifall; från denna tid blef
begagnandet af partinamnen Hattar och Mössor strängt förbjudet. Nu följde ett
tidskifte af fulla sex år, som utgör ett af de ljusaste och lyckligaste våra liäfder
hafva att omförmäla: yttranderättens frihet skyddades genom en ny
tryckfrihetsförordning; lagskipningen förbättrades genom afskaffande af den hittills tillåtna
ohyggliga tortyren; handeln befrämjades genom återupplifvande af Ostindiska
kompaniet och stiftande af ett Vestindiskt kompani; försvarsverket styrktes genom
flottans nybyggande; bergshandteringen, landtbruket och alla andra näringar
förkofrades år från år och penningeväsendet kom hastigt i ett högst oväntadt
flor. Klarast lyste dock på denna tid den svenska vitterheten. Konung Gustaf,
sjelf ett lysande snille, illustrerade sitt hof med allt hvad fäderneslandet hade
snillrikt, och sådana prydnader som Kellgren, Leopold, Creutz, Gyllenborg,
Oxen-stjerna, Bellman, Lidner m. fl., hvilkas sånger utan öfverdrift kunna kallas
odödliga, gåfvo åt svenska namnet en ny, ovansklig glans. Denna klara dag skulle
likväl snart förmörkas. Den riksförderfliga bränvinsbränningen blef först öfver
hela riket förbjuden, men gjordes sedan medelst en kunglig kungörelse 1775
till en ensamt kronan tillhörande rättighet, och talrika kronobrännerier anlades
i rikets alla landskap. Den häraf åtnjutna inkomsten motsvarade likväl icke
på långt när dess olägenheter, och efter tolf års fortvaro blef kronobränningen
indragen, då genom en kunglig förordning 1787 bränvinsbränniug uppläts åt
allmänheten, mot en viss afgift till kronan under namn af arrende. Dessutom
började man allmänt klaga öfver konungens misshushållning och flärd. För att
återvinna sitt folks kärlek genom någon tapper bragd och möjligen afven för att
, afleda de hotande inhemska svårigheterna beslöt Gustaf ett krig mot Ryssland,
och inryckte i Finland med en här af 50,000 man; men bland finska adeln
funnos många med kriget missnöjda och snart visade sig följden i en mellan
härens officerare träffad öfverenskommelse, känd under namnet af Anjada förbund et,
enligt hvilken de vägrade att lyda, under förevändning att konungen, efter
den antagna regeringsformen, icke hade rätt att börja anfallskrig. Samtidigt
höll svenska flottan, under hertig Karls befäl, den 17 juli ett sjöslag mot en
ungefär lika stark rysk flotta, nära ön Högland, men hvilket icke blef
afgö-rande. Myteriet vid Anjala satte konungen i icke ringa bekymmer, men då
oredan var som störst, ankom underrättelse, att en dansk krigshär försåtligen
infallit i Bohuslän, intagit Uddevalla och Kongelf samt hotade Göteborg. Den
skarpsynte Gustaf utropade då glad: “Nu är jag frälst!“ Lemnande befälet
öfver den i Finland stående hären åt hertigen, reste han oförtöfvadt öfver till
Stockholm och derifrån upp åt Dalarne och genom Vermland, hvarest allmogen
på hans uppmaning väpnade sig. Den 3 oktober kom han till Göteborg,
hvilken stad då var på väg att öfverlemna sig åt fienden, men nu blef frälst, och
genom främmande makters bemedling tvangs Danmark att kort derpå utrymma
Sverige och sluta fred. Konungen vände derpå tillbaka till Stockholm, der
riksdag hölls i början af följande året. Den med adelns sjelfständighet missnöjde
konungen framlade härvid en tillökning af 1772 års regeringsform, hvilken han
kallade Förenings- och Säkerhets-akten. För att få denna antagen, begagnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
