Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men så vidt man för närvande känner linnes ingen pä jorden, som kan bestrida första platsen ät
de först på Hebreiska språket skrifna Mose-böckerna.
Så snart de från Asien ocli Afrika undan förtrycket flyktande folken
hunnit vinna fasta boningar i Grekland, började vitterheten att hos dem sia rot och
uppblomstrade sedan i jemnbredd med deras hjeltebedrifter. Illand de mest
framstående af det gamla Greklands vitterhetsidkare nämnas: Musatus, Linus m. fl.
från cn okänd fabelålder; Orpheus i Thracien, som lofdo omkring 1250 f. Kr.,
bidrog med sin skicklighet i musik att mildra sina landsmäns råhet, hvaraf sagan
uppkommit, att han kunde förtjusa bäde vilddjur och liflösa ting med ljudet af
sin lyra. — Homerus, lefde omkring 980 f. Kr., var af Ionernas stam: ej mindre
än sju städerpBmyrna, Rhodos, Colophon, Salamis, Cliios, Argos och Atlienæ, liafva
täflat om äran att anses som hans födelseort. Han anses som skaldekonstens
fader, och bland dem af hans verk, som öfvergått till odödligheten, äro två
isynnerhet namnkunniga, nemligen Iliaden, som beskrifver staden Troja med dess
borg Hion och dennes belägring, sanit Odysséen, innehållande berättelser om de
öden, som drabbade TJlysses (Odysseus) på hans hemfärd från Trojanska kriget.—
Ilesiodus, en Æolier, bosatt i Bæotien kort efter Homeri tid. — Sappho, skaldinna
från staden M i ty lene på ön Lesbos, 660 f. Kr.; efter henne liafva vi
benämningen “Saffisk versart" (se sid. 38). — Anakreon, född i Teos i Iouien 532 f. Kr.,
känd för sina muntra och skämtsamma sånger om vin och kärlek. — Lindarus,
född i Thebe i Bæotien 500 f. Kr., utmärkt för sina segerhymner m. m.,
hvar-uti alla slags dygder upphöjas och lofprisas. Vid vissa festliga tillfållen brukade
dertill utsedda personer till allmän förlustelse afsjunga de inhemska sångerna
och dervid mimiskt föreställa styckets innehåll, och sålunda uppkom skådespelen,
ät livilkas olika riktning vissa författare egnade sig. Sorgespelet sökte att
åskådliggöra hjeltars liögsinnade strid mot ett oblidt öde, och som författare af dylika
utmärka sig tvänne samtida, hvilka alltsedan knapt varit öfverträffade; dessa voro:
Sophokles, född i Athen 497 f. Kr., och Euripides, född i Salamis uti Ättika (Hellas)
480 f. Kr. Lustspelet eller Koinodien deremot var beräknad att lemna
dårskapen och lasten till pris åt allmänna åtlöjet; oeh den namnkunnigaste
författaren liäraf var Aristophanes i Athen, 420 f. Kr. — Bland utmärkto män i andra
vitterlietsgronar voro: Æsopus, 650 f. Kr., en slaf från Krygion, författare af
snillrika fabler; Isocrates och Eemosthcnes, bägge Athenare, på 300-talet f. Kr.,
namnkunniga vältalare; llerodotus från Karicn i Mindre Asion, 484 f. Kr., Thucydides,
f. 471 och Xenoplion, f. omkring 450 f. Kr., buda Athenare, liafva blifvit odödliga
för sina mästerverk i historien, äfvensom Hippokrates, född på ön Kos i
Arkipelagen 460 f. Kr., i läkarekonsten. — Såsom lagstiftare äro namnkunniga:
Tykur-(jus, från Sparta, 880 f. Kr.; Erako, 624 f. Kr., hvars lagar blifvit beryktade
för sin öfverdrifna stränghet; Solon, i Athen, f. 639 f. Kr., hvars författningar
deremot utmärkte sig för den högsta vishet. Solon var en af de skarpsinniga
statsmän, hvilka med resultaterna af sina forskningar betydligt inverkade pa folkets
offentliga lif, och af hvilka några äro kände undor namn af de sju vise.
Greklnnds sju vise tinnas stundom nfbildade pä gnmln monument, jemte de tecken och
deviser, som utmärkte grundsatsen i hvnrderas sedelära. Dessa män voro: Solon, hvars attribut är
en dödsknllo och hans devis: Xemo anle obitum felix (ingen är lycklig före sin död). Chilo, håller
cu spegel och har till devis: Noscc teipsum (känn dig sjolf). Cleobulus, bär ett par vågskålar,
utmärkande att vi alltid böra väga våra handlingar, samt devisen: Ignbscas aliis mult a, nikil tibi
(förlåt andra mycket, dig intet). Periander, har en lugnande ört, med orden: Sansa dig. Bias, kar
bredvid sig ett nät och en fågel i bur, utmärkande, att man aldrig bör gå i borgen för någon;
devisen är: Omnia mea mecum porto (jag bär all min egendom med mig). Pittacus, håller ett
ilnger på munnen, till tecken att man bör tiga mer än tala. Thales, åtföljes af en man med
elakt utseende, ridande på en ful mulåsna; meningen synes vara att visa, det inan, äfven. i
sällskap med det onda, bör vandra sin väg ostrafiligt.
Till den höjd af bildning och kunskaper i så väl litteratur som konster och
industri, hvartill grekerna under sin sjelfständighetstid huuno, bidrog äfven den
omständigheten, att de lyckades tillegna sig egyptiernas och österländingarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
