Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankrike: Pierre Corneillc, född 1606, död 1685, det Iranska sorgespelets fader;
Jean Itacine,: född 1639, död 1699; Jean Baptiste Moliere, född 1620, död 1673,
lustspelsdiktare; Jean de la Fontaine, född 1621, död 1695, sagoförfattare;
Marie-Francois Arouet de Voltaire, född 1694, död 1778, en af de mest produktiva författare
som funnits; Jean Jacques Rousseau, född 1712, död 1778; Victor Hiujo, född 1802,
med flere. Uti England: William Shakespeare. född 1564, död 1616,
verldslittera-turens störste författare; John Milton, född 1608, död 1674, mest bekant för sitt
episka skaldestycke “det förlorade paradiset11; Jonathan Swift, född i Dublin 1667,
död 1745; Burns, död 1796; den dystre ocli originelle Lord Byron, född 1788,
död 1824; den öfver bela den bildade verldeu bekante romanförfattaren
Waltei-Scott, född 1771, död 1832, mod flere. Uti Tyskland: Friedrich Gottliéb Klopstock,
född 1724, död 1803; Gotthold Ephraim Lessiny, lödd 1729, död 1781; Christoph
Mart. Wieland, född 1733, död 1813; Johann Wolfgang ron Göthe, född 1749, död
1832, Tysklands förnämste författare; Friedrich von Schiller-, född 1759, död 1805;
Hein. lleine, född 1799, död 1856; med floro. Uti Danmark; Johan Herman Wessel,
född 1742, död 1783; Ludvig Holberg, norrman, född i Bergen 1681, död 1754;
Jens Baggcsen, född 1764, död 1826; yldam Gottlob Oehlenschlæger, född 1779, död
1850; Johan Ludvig Heiberg, född 1791, död 1860; Christian Winther, född 1796,
död 1876; Hans Christian ylndersen, född 1805, död 1875; Fredrik Paludan Muller,
lodd 1809, död 1876; med flere. Uti Norge: Henrik Wergeland, född 1808, död
1845; Björnstjerne Björnson, född 1832; Henrik Ibsen, född 1828, m. fl. Äfven i
Ryssland har skönlitteraturen visat sig lofvande, och bland författare hafva
följande här vunnit förnämsta ryktbarheten: Derschawin, död 1816; Karamsin, född
1765, död 1825; Lermmtoto, död 1841 ; Puschkin, född 1799, död 1837; Gogol,
född 1808, död 1832; Turgcnjetv, född 1818.
Vart fädernesland liar ingalunda varit lottlöst i fråga om lärdom,
vitterhet och konst; tvärtom torde fä länder, i förhållande till sin folkmängd,
kunna framvisa så många snillrika personer, som Sverige, särdeles under nyare
tiden, ”helst här framstått män, som ej allenast med ära bearbetat hvad
mensk-liga vetandet förut haft sig bekant, utan äfven med nya upptäckter gjort epok
i vissa vetenskapsgrenar derigenom, att deras meningar blifvit antagne af alla
civiliserade folk.
Man indelar vanligen Sveriges litteraturhistoria på samma sätt som svenska
språkets, i fyr$ tidehvarf (se sidd. 60—64). Från första tidchvarfvet är
litteraturen fattig, åtminstone hvad skrift beträffar, ty ingen annan sådan finnes än
våra runristningar, hvilkas rätta ålder dock är osäker. Med afseende på
innehållet hafva vi likväl åtskilliga uppsatser, merändels satta i versform och oftast
innehållande de skönaste vislietsreglor, hvilka påtagligen härstamma från nordens
forntid, ehuru sagans anföranden om deras författare ej äro fullt tillförlitliga.
Sådana sånger äro: Havamal eller Odens höga sång, som skall vara diktad af Sigge
Fridulfsson eller Oden sjolf; Bjarkamal, sjungen af Ragnar Lodbrok i ormgropen;
Hjalmars dödssång, af Hjalmar den Hugfulle. Den företa författare, som svenska
historien namngifver, är Viger Spa, lagman i Upland under Ingiald Illrådes
regering, hvilken dock endast samlade till ett helt do lagar, som förut funnos,
fastän spridda. Folkets krigiska lynne älskade höra omtalas bragder och faror;
de långa vinteraftname förkortades vid brasans sken med sånger och sagor,
huf-vudsakligast innehållande berättelser om djerfva och manliga bedrifter. Skalden
var alltid en välkommen gäst i konungahof och bondehem; konungar och utmärkte
män hadc ge ma skalder med sig på sina härnadståg, för att sedan höra sitt
mannamod och sin ära af dem besjungas i nya sånger. Åtskilliga sådana hafva fött
sina namn förvarade i historien, och bland dessa äro: Thiodolf af Hvine, hofskald
hos Harald Hårfagre; Thormodr Kolbruna Skald, hos Olaf Haraldsson; Eivind
Skaldaspiller, med flere. Deras sånger och sagor hafva af senare tiders vetenskapsmän
blifvit samlade, och finnas hos Geijer, Afzelius och Arvidsson, hvarest äfven kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
