Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de heliga skrifterna; hans rätta namn är okändt, men han kallas Menu (Manu),
och hans tolkning af Yedas, kallad Menm Jagar, har alltsedan utgjort
Brahmi-nernas håde bibel och lagbok, liksom Koran hos mohammodanerna. Genom
Menus lagar äro Yedas religionsläror i vissa fall förändrade; Menus lagar lära:
att gud och verlden äro ett, att ande ocli materia äro oåtskiljaktiga, att allt är
gud och att gud är allt; att kastindelningen af menniskorna är en af religionen
helgad inrättning, som ej fur öfverträdas, och att således ingen tillätes att ingå
i någon annan samhällsklass än der han är född; att själavandring verkligen eger
rum, det vill säga att, då en menniska dör, lemnar hennes själ icke jorden, utan
öfvergår till en annan kropp, de goda i en bättre, de onda i en sämre än den
de förut haft, och sålunda få de belöningar eller straff för sina gerningar. Härtill
kommer Trimurti (treeniglietsläran), uppkommen deraf, att Yedas framställa den
allsmäktige såsom både Skapare, Uppehållare och Eörstörare (d. v. s. det
synligas ombildare till ett nytt och bättre); genom ett antal af 18 gamla, såsom
heliga ansedda legender, kallade Puranas, ha af dessa egenskaper bildats tre
gudomliga personer under namnen Rrahma (skaparen), Vischnu (upprätthållaren) och
Siva (förstöraren). Enligt Puranas hafva Yischnu och Siva nedstigit till jorden
i mensklig gestalt, för att frälsa vårt slägte från den onde andens allt mer
tilltagande välde. Yischnu hado varit menniska 9 gånger och tillbedes under alla
då burna namn, afhvilka de förnämsta äro Rama och Krischna, tvänne stora hjeltar;
Siva hade två gånger vistats på jorden; ehuru han var förstörelsens gud ansågs
han dock äfven som förnyelsens, i följd af den åsigt, att förgängelse är ett nytt
lifs begynnelse, och Siva dyrkades alltså under form af Lingam (sanskrit:
könsde-larae), den lifgifvande och alstrande naturens symbol. Derjemte blefvo sådana
personer, som utmärkte sig för mod, dygd, välgörenhet m. m., af poeterna förgudade,
gudinnor uppstodo såsom gudarnas makar, och personliga egenskaper tillades
na-turkrafter, elementer, himlakroppar, lioder, källor, träd m. m. På så sätt hafva,
jemte en enda allsmäktig gud, uppstått en sådan mängd undergudar, att deras
antal knapt kan räknas och den ursprungliga guden blifvit glömd.
Eralmiinerna (presterna) sjelfva och andra mer upplysta personer dela väl icke detta afguderi,
men motverka likväl icke folkets vantro; de anse läran om ett osynligt gudaväsen ej tjenlig, utan
tröttande och ofattlig för de okunnige, och massan af folket hvarken vill åtuöja sig med eller
kan vägledas genom någon annan gudalära, än en sådan, hvari för siuuena åskadliga föremål
framställas till beundran och vördnad. De olärda knnna ej nppgifva något skäl för det siitt, hvarpå
dc fira sin gudstjenst, utan åberopa endast fädrens bruk och föredöme. Vedanta har fortfarande
varit ansedd såsom rätta summnn af Vedas och hålles således i högsta vördnad nf alla Hinduer;
men denna skrifts innehåll är af folket okändt, ty endast Brnhmincrua ega rätt att tolka detta
och förbjuda alla andra att vidröra någon bok af detta slag, hvarför också denna luras
religious-utöfning till endast helt ringa grad pfverensstämmer med sin urkunds föreskrifter. Allmänheten
tror fullt och fast på tillvaron af oräkneliga gudar och gudinnor, hvilka hvar och cn inom sitt
område ega en fullkomlig och oberoende makt; att alla dessa från början varit allegoriska
framställningar nf den högsta gudomen, är nu glömdt, och presterna, som egn sin fördel af det
rådande religionssystemet, göra hvad de förmå att bibehålla folket i dess vidskepliga okunnighet.
Det vore önskligt, att en reformator kunde uppstå för att i denna del af verlden, likt Luther,
återföra gudaläran till hennes nrsprnngliga renbet; men härtill skulle behöfvas utomordentliga medel,
ty genom endast naturliga framstäilningar låta Hinduerna icke omvända sig; Engelsmännen, som
nu innehafva större delen af de indiska länderna, hafva häruti ingenting kunnat uträtta. En god
sida hafva likväl Brahmadyrkarne framför de Hosta andra religionsbekännare, nemligen att, ehuru
orubbliga de äro i sin tro och tillgifna sin gudadyrkan, söka de aldrig att fortplanta denna till
andra folk eller få sin lära vidare utbredd; Brahminen yttrar sig härom sålnnda: «om verldens
skapare velat gifva företräde åt någon viss religion, så skulle denna allena varit rådande på jorden;
att flere finnas bevisar den högstes bifall härtill, ty han har gifvit åt hvarje folk den för
detsamma bäst passande läran och ser med välbehag de särskilda sätt, på hvilka han dyrkas. Gud
är närvarande lika väl i mohammedanernas moskéer och de kristnas kyrkor Bom i Brahmas
tempel." — Månne dessa satser ej mera öfvercnssliimma med Kristi sanna lära, än den
ofördragsamhet, hvilken de så kallade kristne nästan alltid visat mot andra meuniskors trosläror, och som
förorsakat så ohyggliga grymheter mot inånga tusental af menr.iskor?
En af de förnämsta hufvudsatserna i Brahmas religion är lärun om själavandringen, hvilken
Brahminerna i första rummet söka bibehålla hos folket. Också torde deuna lära, ehuru född af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
