Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
villfarelsen, vara ett högst kraftigt medel till befordran af råa menuiskors sedliga vandel, ty om
redan begreppet om en andeverld, der belöning eller straff erhållas för bär begångna gerningar,
utgör ett starkt band på menniskosinnet, hurn mycket större verkan måste icke då bli en följd
af den tron, att redan i ett kommande jordiskt lif skola goda gerningar föra till sällhet, makt
och rikedom, men onda deremot till olycka, förtryck och fattigdom. Emellertid föranleder
ifrågavarande liira åtskilliga religionsbandlingar, som hos åskådande Europeer väcka ömsom
beundran och afsky: en del flickeburo dränkas i mjölk af sina fäder strax efter födelsen, i den tron,
att de snart skola återkomma i en lyckligare manlig gestalt. Vid en mans död anses det som en
helig handling af hans enka, att låta lefvande uppbränna sig, och modigt bestiger hon bålet i den
öfvertygelsen, att hon härför skall belönas genom lyckligare vilkor i en ny jordisk gestalt. Fromma
pilgrimer låta krossa sig under hjulen af en grof vagn, på hvilken en stor gudabild, kallad
Dschaggar-nath, framföres, och sjuka låta kasta sig i Iloden Ganges, för att bli bortförde af dess heliga böljor.
Men icke må man tro, att hvarken faderskärleken, eller kärleken till lifvet i allmänhet, är mindre
i Indien än på något annat ställe af jorden, utan allt är en följd af tron på själavandringen.
Denna nr likväl icke alldeles onndviklig; själens yttersta mål är nemligen Nirvana (salighet),
hvarmed förstås återgång till sitt höga ursprung, sjelfva det gudomliga väsendet, och det är för att
bli renad och värdig härtill, som själen måste genomgå dylika vandringar på jorden. Likväl äro
dessa vandringar icke ovilkorliga; genom fromhet, dygd och noggrann lydnad af religionens bud
kan mennisko-nnden bli värdig ntt genast efter kroppens död ingå i saligheten.
Utom förut niimnda är en af Brahmaismens åsigter, att menniskans
beståndsdelar äro tre, nemligen kropp, ando och själ. Kroppen har menniskan
gemensamt med de öfriga djuren; anden är också tilldelad djuren, ehuru i en
underordnad grad; men själen är en gnista af sjelfva gudaväsendet, gifven endast åt
menniskan, men icke åt något djur. Till denna menniskans trodelning syftar
äfven vår bibel (se Thess. 5: 23). Enligt Menus lagar skall qvinnan hällas i ära
och äktenskapet heligt; likväl tillätes en man att äkta fyra hustrur, hvilket tillägg
synes uppkommet af fruktan att dö utan arfvingar, ty det anses som en stor
olycka att lemna denna verld utan någon afkomma, som genom dygd och fromma
handlingar kan åt sina föräldrar förvärfva den eviga sällheten.
Brahmaismens religiösa lagur innehålla åtta Guds bud, hvilka lyda sålunda:
Det första: du skall icke döda något slags lefvande djur. Det andra: du skall
hvarken åse, höra på eller uttala något ondt, ej dricka vin, ej äta kött eller röra
vid något orent. Det tredje: du skall noga iakttaga de föreskrifna tiderna till
gudsdyrkan, till tvagning, till bön och öfriga gudaktiga handlingar. Det fjerde:
du skall ej ljuga i afsigt att bedraga någon i handel eller öfverenskommelser.
Det femte: du skall ömma för den fattige och gifva honom hans behof, i mån af
hans nöd och dina tillgångar. Det sjette: du skall ej förtrycka den fattiga,
hvarken sjelf eller genom andra, hvarken genom våld eller inflytande; du skall ingen
skada. Det sjunde: du skall ej begå utsväfhingar af något slag, då du förrättat
din gudstjenst; du skall fasta; du skall vaka, men njuta deremellan din hvila,
för att sä mycket bättre iakttaga din vördnad för Gud. Det åttonde: du skall
ej stjäla, ej röfva, ej tillegna dig något af hvad dig anförtros; du skall vara nöjd
med den lön dig tillkommer och ej tillegna dig något af hvad en annan tillhörer.
I följd af dessa lagbud tillhör det ifrågavarande läras religions-handlingar,
att aldrig döda något djur, följaktligen icke äta något slags kött, utan föda sig
med växtrikets alster, såsom frukter, rötter m. m., jemte mjölk; att ofta tvätta
kroppen i någon öppen flod, bland hvilka isynnerhet Ganges anses helig och
renande från alla synder; att, då Gud åkallas, verkställa detta i åsyn af solen och
månen, som kallas Guds ögon, samt inför något djur, bland hvilka oxen och kon
anses som de renaste och oskyldigaste; att verkställa sina offer under någon grön
buske, synnerligast under ett fikonträd; att anropa englar och afeomnade heliga
personer, emedan sådana äro af Gud satta till menniskans tjenst; att några
gånger under sitt lif göra pilgrimsresor till någon aflugsen stor flod, synnerligen till
Ganges, för att der rena sig, bedja och gifva floden offer. Brahminernas tempel
kallas Pagoder, och uti dem firas gudstjensten med böner samt dessas jemte andra
föreskrifters förklaring; men offer verkställas under ett utanför pagoden planteradt
fikonträd. Till pagoderna anställas processioner under musik och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
