- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
582

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Zend-Aresta. Detta namn, som på svenska betyder “det lefrando ordet“,
är benämningen på den bok, som innehåller troslärorna och ceremonierna vid en
religion, som fordom bekändes af det så kallade Zendfolket och ännu har några
anhängare i Persien och kringliggande länder, kallade Parser eller Guebrer. Denna
religion stiftades af en vis, vid namn Zoroaster, som lefde omkring 660 år f. Kr.
Hufvudgrunden i denna lära är tron på ett godt och ett ondt väsende. Det
goda väsendet kallas Ormuzd, gudomens af evighet förstfödde, den högste konungen,
verldens domare, i hvilken den eviges egenskaper hafva öfvergått och gjort honom
till ett aftryck af den oändlige, som kallas gud. Det onda väsendet benämnes
Ähriman, som i början var god, men afundades Ormuzds större herrlighet och
blef derigenom fördunklad samt nedsjönk sedan allt djupare genom högmodig
fräckhet uti mörker och elakhet; sålunda böljade fiendskap och kamp mellan godt
och ondt långt förr än de synliga tingen blefvo skapade. Denna strid skall
fortfara, tilldess det goda slutligen vinner seger, då allt orent blir förstördt och
sjelfva Ahriman genom luttring återgår till sitt ursprungliga ljus och himmelska
väsende samt tillika med Ormuzd ånyo sjunger den eviga godhetens lof. Till
detta mål åligger det menniskan att af alla krafter sträfva och alltså beflita sig
om den högsta yttre och inre renhet till både kropp och själ, ty härigenom
för-hérrligas Ormuzd och hans rike tillväxer, då deremot all orenhet och alla onda
gerningar bidraga till befästande och förökande af Ahrimans välde. Kela
skapelsen är ett verk af Ormuzd och bör alltså betraktas med vördnad; bland
djuren äro oxen och kon isynnerhet heliga, och deras kötts ätande förbjudet; ox-urin
är ett af de mest verksamma reningsmedel. Vissa djur anses likväl såsom alster
af Ahriman, bland hvilka äro hundar, kattor, råttor, ormar, vargar, grodor och
alla slags giftiga insekter, hvilka alltså böra utrotas. Hvad som anses mest
heligt af allt, är Elden; sådan anses vara af två slag, nemligen en ur-eld, hvilken
utgör sambandet mellan do skapade tingen och det högsta väsendet, från hvilket
han är utgången, samt en matcriel-dd, som är en bild af den förra. Eld är ett
utflöde från guds ande och kraft, don renaste symbol af den allt skapande,
verkande och lifvando gudomligheten. En följd af dessa åsigter är, att all eld visas
den högsta vördnad, och den far ej orenas, hvarför allt dödt, ruttnadt och
smutsigt måste undanskaffas, der eld brinner; man får ej blåsa derpå med munnen
eller släcka den med vatten, emedan han doraf orenas; kommer eld lös i något
hus, så qväfves den mod påkastad jord eller sand. Solen och månen kallas guds
ögon och stjornorna hans Izeds (englar), och äfven dessa dyrkas; då böner
förrättas vändes ansigtet mot östor, dor himmolons ljus synes gå upp, eller ock åt
brinnande lågold, och sådan fins alltid i templon. Likväl dyrkas hvarken eldon
eller himlakropparna såsom gudomligheter, utan tillbedjan gäller onsamt skaparen,
uti den förra hans allt lifvando egenskaper och uti de senare hans tjensteandar.

TJti kyrkorna eller templen, som kallas Derimlier (bönehus), finnas inga
bilder; altaret, som står i ett kapell vid venstra sidan från ingången, utgöres afen
med aska fyld urna, på hvilken old brinner. Gudstjensten består uti bön, som
folket förrättar framför elden, hvarjemte vissa delar af Zend-Avesta uppläsas af
prester, hvilka tillika böra underhålla eldon, hvarför två eller tre af dem måste
här vaka dag och natt. Till gudstjensten hör äfven rening, hvilken verlcställes
i en bredvid templet varande trädgård med af presterua dertill invigdt vatten.

Bön och rening begagnas dock ej onsamt vid templen, utan åtfölja alla
gö-romål, äfven de obetydligaste. Emedan vatten lika väl som eld ingår i alla
naturväsenden, anses äfven detta tillhöra ur-fröet i skapelsen och hålles således
lxeligt. TJti nästan alla gamla religioner påbjudos fasta såsom hörande till
gudstjensten; men Zend-Avesta håller sådan hvarken anbefald eller förtjenstgifvande;
tvärtom predikar denna lära väl måttlighet i mat och dryck, men som
nödvändigt att med tjenlig föda stärka kroppen till goda gerningar och lagens läsande.
Äktenskapet hålles i denna lära heligt; en man får endast taga en hustru; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free