Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt slags gift och befordra fruktsamhet hos djur och såldes till höga priser af
druiderna. Andra religionsbruk åter voro afskyvärda, emeden menniskooffer
der-vid som oftast förekommo. Druiderna, som ville anses skickliga i trolldom,
på-stodo sig Tid en menniskas slagtande kunna upptäcka kommande händelser uti
sättet huru hon föll, blodets flytning och kroppens sprittningar under dödskampen.
Då någon af de förnämste var sjuk, dödades en ringare under påstående, att den
sjukes lif skulle förlängas genom ett sådant offer. På samma sätt offrades
men-niskor, då någon allmän nöd var å förde eller krig skulle utbryta, och
krigsfångar voro sjelfskrifna till offer; sådana släpades fram till ett slags cistern, der
de stuckos i bröstet med en knif, och sedan blodet afrunnit, öppnades kroppen
för att undersöka inelfvoraa och deraf hemta spådomar, som sedan meddelades
arméen eller rådet. I dessa blodiga högtidligheter deltogo äfven qvinnor. Vid
märkligare tillfållen bygdes en jättefigur af rustvirke, som fyldes med menniskor,
omgafs med halm och ved, tändes och förtärdes med hela sitt innehåll.
Sedeläran stod bland folket på en ganska låg punkt: en hustru var gemensam för
mannens alla bekanta, och mannen hade lika många hustrur som qvinliga
släg-tingar, så att ingen far kände sitt barn eller barnet sin fader. Druidernas välde
inskränkte sig icke ensamt till det religiösa, utan omfattade alla hela staten och
lifvet i allmänhet; de föreskrefvo alla lagar och afdömde alla tvister. Dåromarne
underlade sig dessa länder, antog folket med begärlighet deras religion, för att
undandraga sig Druidernas tryckande ok; men deras inflytande, ehuru betydligt
inskränkt, fortfor länge, och spår af deras barbariska gudstjenst finnas ännu efter
det kristendomen blifvit införd och vunnit allmänt erkännande.
Egyptierna. Man har kallat det forna Egypten “de dödas land“, emedan
ännu befintliga minnen från gamla tider bekräfta hvad traditionerna förkunna,
nemligen att förnämsta omsorgen egnades åt de aflidnas qvarlefvor. De lefvandes
boningar kallades herbergen, i hvilka man vistades en kort tid, hvarför på dem
användes ringa möda; de aflidnas grafvar ansågos deremot såsom eviga hus, hvilka
skulle bobos i on tid utan gräns och derför på det präktigaste utstyrdes. Liken
icke allenast balsameredes, utan förvarades på det omsorgsfullaste, på det
ingenting måtte störa deras ro. En likbegängelse utgjorde en dryg del af deras
gudstjenst och verkstäldes med högtidlig ståt; bland annat offrades en oxo och
rökverk antändes åt gudarna, i likkistan nedlades de verktyg, som den döde i
lifs-tiden begagnat, jemte en förteckning öfvor hans egodelar, en papyrusrulle,
innehållande de bönor, med hvilka de döda borde vända sig till underjordens gudar,
med mera. Tanken på döden och tillståndet efter donna hade intagit ett så högt
rum i folkets sinnen, att till och med under gästabud kringfördes en mumiebild,
för att erinra om lifvets obeständighet; dock synes omsorgen om den förgängliga
kroppens bevarande hafva utgjort förnämsta ändamålet. För öfrigt begagnades
här vid gudstjenston lefvande djur, uti hvilka gudarna tillbådos; högsta guden
hette Ostris (landets första konung), hvilken dyrkades under skepnad af en oxe,
kallad Apis, hvilken var till förgen svart med en hvit fläck i pannan, hade en
växt lik en skalbagge under tungan, bilden af on öm på ryggen och dubbla hår
på svansen. En sådan oxe hölls i helig vördnad och bodde i ett präktigt stall
uti Osiris’ tempel; när han dog, uppstod on allmän sorg, och presterna gingo ut
för att söka on ny, hvilken, så snart han blef funnen, helsades med stor glädje
och infördes i företrädarens värdighet. Men utom Apis ansågos flere andra djur
heliga, såsom väduren, katten, hundon, sparfven, fågeln ibis, ormen, krokodilen
m. fl., af hvilka hvarje tempel hade sin. En af kyrkofäderna, Clemens
Alexan-drinus, beskrifver en dylik helgedom på följando sätt: “Egyptens tempel och
portiker äro präktigt bygda; deras gårdar omgifvas af pelare; dyrbara
marmorbilder af olika förger, förträffligt anordnade, pryda murarna; invändigt glänsa
templen af guld, silfver och dyrbara ädelstenar från Indien och Etiopien;
helge-domarne beskuggas af förhängen, inväfda med guld. Nalkas man fonden af templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
