- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
591

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och trösterika lära med Moses’ lagar och ansågo omskärelsen, offer m. m., såsom
icke i den nya läran förbjudne, höra bibehållas. De icke-judar, som antogo
kristendomen, lyssnade mera till hvad Paulus predikade och kommo till den
öfver-tygelsen, att judiska lagens ytliga fullgörande icke var nödvändigt för att vara
en Kristi bekänn are. Alla vördade stiftaren Jesus, icke som en gud, utan som
en med Guds anda och kraft utrustad menniska, en Guds son, sänd af den Evige
till mensklighetens upplysning, förbättring och pånyttfödelse.

Judalandet, der kristendomens ljus först upprunnit, blef likväl icke länge
denna läras hufvudort. Judarnas uppror mot deras öfverherre, romerska
kejsa-Ten, förorsakade snart hela statens upplösning; Jerusalems förstöring hadc ej varit
tillräcklig att qväfva deras förlitan på en snart kommande Messias efter deras
tro, med ett kraftfullt och lysande verldsligt välde; hvarje uppresning qväfdes
väl i deras eget blod, men uppstod snart ånyo. Ar 132 uppträdde en djerf
äf-ventyrare och utgaf sig för den väntade frälsaren samt kallade sig Bar Cochba,
“stjerneson" (stjeraan af Jakob, 4 Mos. 24: 17). Han lyckades genom
hjelte-bragder och grymheter göra landet fritt, men stupade sedan i ett slag mot
ro-marne och blef derefter kallad Bar Cosiba (lögnens son). Kejsar Adrianus
önskade skona folkets lif och beslöt derför att upphäfva judames nationalitet.
Sabbatsfirandet förbjöds och omskärelsen bestraffades såsom ett snöpning liknande
brott;’ alla judar blefvo vid lifsstraff förbjudna att beträda den under namn af
Ælia Capitolina uppbygda heliga staden, den de endast på afstånd tillätos att se.
Härunder hade de kristna mycket lidit, dels af den falske Messias, den de
vägrade att erkänna och följa, dels af romarae, af hvilka de ansågos såsom judar.
Emellertid hade, genom apostlarnas verksamhet, kristua församlingar uppstått på
många andra ställen; isynnerhet hade den outtröttlige Paulus bildat sådana uti
flere grekiska städer samt i hufvudstaden Kom, der då varande verldsspråket
grekiskan äfvon talades. Något presterligt embete fans icke, utan hvarje
församling utgjorde, enligt stiftarens föreskrift, ett fullkomligt bVoderskap, der alla
hade lika anseende; dock var ibland dem en s. k. presbyter (äldste), hvilken
församlingen anmodat att förestå dess angelägenhet, förrätte dopet samt meddela
undervisning i kristendomen och predika evangelium, vid hvilket allt han
biträddes af några dertill äfven af församlingen utvalde diakoner (tjenare).
Benämningen presbyter blef sedan förändrad till episkop (tillsyningsman).

Icke allenast bland judarna, utan äfven i andra länder, blefvo de första
kristendomens bekännare förföljde och på otaliga sätt plågade och dödade; detta
oaktadt växte församlingarna oupphörligt, och nya uppstodo alltjemt, så att
regeringarna slutligen måste bevilja dem frihet till utöfvande af sin religion. Sedan
detta skett, förändrades snart också den första enkelheten härvid; benämningarna
diakoner, presbyter och episkoper, som först voro af samma betydelser, blefvo nu
föremål för en rangskilnad, i det episkoperna (biskoparna) ansågo sig vara
apostlarnas omedelbara efterträdare och således stå högre än presbyterna (presterna),
hvilka åter i sin ordning ansågo sig förmer än diakonerna (kyrkotjenarne), ehuru
likväl alla ansågo hvarandra såsom embetsbröder.

Stridigheterna mellan apostlarna Petrus och Panlns, som endast gälde den gamla judiska
lagen, gjorde intet ingrepp i Jesu rena lära, i hvilken pnnkt de alltid voro fullkomligt ense;
men efter deras död dröjde det icke länge, förrän andra och vådligare strider nppstodo. De af
församlingarna tillsatta biskoparna och presterna predikade hvar och en efter sin åsigt, hvarvid
egna fördelar merändels intogo första rummet. Man började redan allt mer och mer förgäta den
lära Jesns lemnat och fastade sig i stället vid hans person, om hvilken hvar och en ansåg sin
mening vara den rätta. Sålunda uppkommo en stor mängd sekter, hvilka hvar och en förfäktade
sin mening. Först ansågo alla församlingens lärare sig ega rätt att för folket förklara och
bestämma trossatser; men sedan tillegnade sig hiskoparna ensamt denna rättighet, såsom de der voro
apostlarnas efterträdare, och snart blefvo prester och diakoner endast sina biskopars vasaller.
Kyrkomöten höllos, der vidlyftiga strider ntkämpades om frågor, som hade föga gemenskap med
Kristi lära, såsom om Jesns varit verklig menniska eller blott en skepnad af en sådan ; om Guds
ande bodde i honom från början, eller först kom, då han döptes, med mera dylikt. Från Zoroa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free