Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då romerska prästväldet vunnit seger öfver sina medtäflåre och påfven
genom länders afträdande till kyrkan äfven börjat vinna verldslig makt, uppträdde
i Arabien på 600-talet en farlig medtäflåre i Mohammed. Genom den lära lian
stiftade gingo, inom loppet af ett århundrade, för kristenheten förlorade ej
allenast alla länder i Asien och Afrika, utan de Islamitiska svärmarne inträngde
äfven i Europa och bemäktigade sig en stor del af Spanien; på östra sidan
hejdades do af grekiska kejsardömet. Åt norr och vester deremot fortfor romerska
läran att obehindradt utbreda sig, och vid slutet af 1100-talet lågo större delen
af Europas länder fjettrade under påfviska oket. Det oinskränkta välde, presterna
och deras öfvcrhufvud påfven vetat tillskansa sig öfver det okunniga folket och
sjclfva regenterne, väckte ej allenast öfvermod, utan äfven förakt för allmänna
omdömet, och snart var det ej mera någon hemlighet, att både munkar och
pre-ster, deribland sjclfva påfven, underhöllo ordentliga skökor såsom ersättning för
sin skyldighet att lefva ogifta. Ärelystnad och maktbegär förorsakade ofta de
mest skandalösa uppträden; ej sällan blefvo af särskilda partier flere påfvar på
en gång valde, hvil ka då sökte utrota hvarandra, hvarvid ej en gång mord
sparades; till och med uppenbara stråtröfvare och giftblandare upphöjdes på den
heliga stolen, ja, enligt en sägen, som likväl bör betviflas, blef till och med
ett fruntimmer från Mainz, som klädt sig i manskläder och egnat sig åt lärda
studier, år 854 vald till påfve under namn af Johan Jnglicanus, men röjdes
till sitt kön deraf, att hon i mars 855, under väg till kyrkan, midt på en
af lioms gator födde ett bara och dervid dog. Vid början af 1300-talet
flyttades påfliga residenset från Rom till Avignon i Frankrike och qvarblef der i 70
år; men romarno, härmed missnöjde, valde sig då en annan påfve, och således
fick kristonheten två öfverhufvud, livilka ömsevis bannlyste hvarandra. Genom
dessa och många flora skändligheter fördunklades alltmera den helighetsgloria,
som från början omstråludo både påfvar, prester och munkar. Den djupa
okunnighet, hvari folket var försänkt, och den derpå grundade blinda tron på de
andligas helighet gjorde det likväl möjligt för påfvarne att bibehålla sitt välde
öfver både folk och regeringar, livartill bidrog det skräcksystem, som bannlysning,
interdikt och inqvisition medförde. Emellertid kunde allt detta icke hindra en
ny tid att uppgå öfver mensidigheten. På 1400-talet hadc påfveväldet uppnått
sin högsta spets, grunden började redan svigta, och ett öfvermodigt missbruk af
makten- påskyndade dess fall. Gonom att i skolorna började studeras de gamla
grekernas och romarnes mästerverk, upplcommo finskare åsigter inom vetenskapen,
och de tätt på hvarandra följande uppfinningarna af kompassen, krutet och
boktryckerikonsten, samt upptäckten af Amerika och sjövägen till Indien, förändrade
meusklighetens åsigter om verlden och göto nytt lif i de af påfliga vidskepelsen
fängslade massorna. I religiösa frågor hade väl ända från början tid efter annan
uppstått sekter, som skilde sig från statskyrkan och blefvo derfor med eld och
svärd förföljde; men med upplysningens stigande blefvo dosse både flere och
mäktigare, så att påfliga makten slutligen ingenting mot dem förmådde.
Bland dem, som höjde protester mot påfliga väldets förvridna religionsläror, och soin för
denna orsak skull blefvo föremål för blodiga förföljelser af detta viilde, torde böra omnämnas
Paulicianerna, hvilka höllo sig strängt efter Pauli skrifter och Johanuis evangelium; sekten
uppstod i österlandet redan i 4:de århundradet oeh bibehöll sig, oaktudt alla förföljelser, ända in i
12:te seklet. Bogomilerita, så kallade efter sitt beständiga utrop «Bog milui« (herre förbarma
dig), voro egentligen en utgrening af Paulicianerna, som på 1100-talet började utbredn sig i
Bulgarien med flere länder. Katharerna (af hoi katharoi, de rene), utgingo i början af 1100-talet
från Lombardiet och framträdde enskildt i många ntgreningar i Tyskland, Italien, Kngland och
Frankrike. Walclenserna, efter en rik borgare Petrus Waldus i Lyon, död omkring 1180.
Be-tviflandc riktigheten af påfliga presternas kristuslära, lät han på egen bekostnad öfversätta bibeln
på sitt modersmål; genom denna bekräftad i sina åsigter, förkastade han alla romerska tillsatser
och bildade en församling efter apostoliskt mönster, hvars lefuadsreglor voro grundade på Jeou
bergspredikan. Denna lära vann talrika anhäugare både i Frankrike, Italien. Böhmen m. fl. länder
och sammansmälte med Katharerna och åttkilliga andra mot Bom stridiga partier, hvilka hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
