- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
599

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sia förnämsta tillhållsort uti staden Albi i södra Frankrike och deraf kallades Albigenser, mot
hvilka ett grvmt utrotningskrig börjades 1209, hvarunder många tusende meuniskor blefvo
uppoffrade af inqvisitionens fanatiska vansinne.

I England uppträdde, omkring 1366, en Johan WycJdiffe, professor vid
universitetet i Oxford, och predikade öppet mot påfvemakten ocli den förfalskade
kristendomen, förnekade påfvens egenskap af Kristi ståthållare, förkastade
helgondyrkan, prestsången, latinska messan, smörjelsen m. m., påstod, att bannlysningen,
öronbigten och dylika påfund voro en hädelse mot Gud, samt att munkväsendet,
ogifta ståndet, fastor och späkuingar tillhörde vanvettiga tiders falska begrepp
och gjorde våld på naturen och menskliga lifvets rättigheter. För sådana läror
hlef han naturligtvis antastad af katolska prestema och måste lemna sin
lärarebefattning; i ett annat land skulle han blifvit bränd som kättare; men i det
frisinnade England erhöll han skydd och fortfor att verka genom predikningar och
skrifter. Han var född 1324 och dog 1387. Kort derpå böljade en prest i
Böhmen, Johan Sus, född 1369, på sitt modersmål predika samma lära som
Wyckliffe, och gisslade skarpt så väl påfven som hela riktningen af den katolska
kristendomen. Han erhöll snart stort tillopp af anhängare och egde ett kraftigt
stöd af en redbar adelsman och riddare, Sieronijnms af Prag. Huss blef 1410
af erkebiskopen i Prag förbjuden att predika; men då han likväl fortfor att
utbreda sina läror, blef han 1413 af påfven bannlyst. Uti Constanz i Baden hölls
1413—1418 ett allmänt kyrkomöte, dit Hus stämdes för att stå till rätta för
sina “villomeningar". Försedd med ett af kejsar Sigismund utfardadt lejdebref,
innehållande försäkran om skydd till lif och frihet, infann han sig inför det
församlade mötet; tillfrågad, om han ville återkalla hvad han lärt, förklarade han
sig dertill villig, så framt han ur skriften blefve vederlagd; härom ville de
påf-liga icke höra talas, utan han kastades i fängelse. Då kejsaren anlände till
mötet, begärde han väl, att Hus skulle frigifvas, men lät öfvertala sig att han
ej behöfde hålla sitt löfte till cn kättare. Efter 7 månaders fängelse, der tortyr
och pinliga medel icke saknades instäldes han åter till förhör, der ingen fråga
blef om bevis, utan endast återkallande; då detta vägrades, blef han slutligen,
don 6 juli 1415, först i domkyrkan beröfvad siu presterliga skrud och sedan,
iklädd den vanliga med djefvulska figurer målade kättaredrägten, lefvande bränd;
frimodigt bestog han bålet med åkallando af Jesu Kristi namn, under det
pre-sterna förskrofvo hans själ åt djeflarna. Hans vän Hieronymus undergick samma
död den 30 maj 1416. De talrika anhängare, som Hus förvärfvat, voro likväl
icke härmed kufvade, utan fortsatte hans lära samt, när de härför förföljdes,
grepo till vapen, och långvariga oroligheter uppkommo, kända i historien under
namn af Hussitkrigen. På många andra ställen uppstodo nästan samtidigt
likartade rörelser; bland de många, som arbetade mot de påfliga religionsmissbruken,
förnämligast genom utgifha skrifter, och sålunda förberedde reformationen, voro:
Johan ReucJilin, äfven kallad Capnio, rättslärd och lärare i klassiska litteraturen
uti Ingolstadt, född 1455, död 1522; Erasmus af Rotterdam, mångsidigt lärd
författare, född 1467, död 1536; Ulrik von Sutten, tysk adelsman, född 1488, död
1525. Sålunda förberedd, måste en reformation inom kyrlcoväsendet inträffa,
och dess genomdrifvande skedde af Martin Luther.

Påfliga väldet hade nu vunnit sin höjd, ej allenast i yttre makt, utan iifven i skandalösa
handlingar, vidskepliga tillsatser och rent vansinniga upptåg. Den rättighet påfvarne sig tillcgnat,
att i religionens namn döma öfver regenters ej allenast handlingssätt, utan äfven personer och
riken, hadc nu gStt sä långt, att konunga- och furstekronor öppet tillerkändes den mestbjudande,
och med biskopsembeten jemte andra indrägtiga sysslor drefs äfven ordentlig bandel; biskoparne
i sin ordning siilde lägre prestsvsslor, o. s. v. Det var numera ej nog att .äkalla sådana allidna
personer, som blifvit förklarade heliga, utan äfven hvad som ansågs vara qvnrlefvor efter cn sådau
menniska blef ansedt som heligt; lemningar af husgeradssaker, gamla trasor, hår, ben och andra
kroppsliga qvarlefvor, hvilka af prestema försäkrades hafva tillhört något helgon, köptes såsom
stora dyrbarheter; träbitar, som påstodos vara tagna ur Kristi kors, voro särdeles begärliga, och
när cn prest behöfde penniugar skaffade han sig gammal halm, bedyrade, att den var densamma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free