Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommenderade honom till professor vid det nystiftade universitetet i Wittenborg,
dit han flyttade 1508 och böljade finna önskad ro i en rik och fri verksamhet.
Han blef nu filosofie doktor, akademi-lärare och predikant samt tre år senare
teologie doktor. I’ör sin ordens räkning gjorde han 1511 en resa till ltom; don
yppighet och sedeslöshet han härunder såg, ej allenast i de kloster han gästade,
utan äfven vid påfliga hofvet, väckte i hans af Kristi lära genomträngda själ en
djup afsky för den kristendom, som nu lärdes; dock höll han sig stilla, ända
tili-dess Tezel med sitt aflatskrämeri blef alltför skamlös. Nu kunde Luther ej
längre styra siu harm öfver gäckeriet med Guds nåd, utan uppsatte 95 theser eller
korta satser mot aflatshandeln, påfven och de påfliga kommissarierna; dessa
theser uppslog han på dörren till slottskyrkan i ÄVittenberg den 31 oktober 1517,
dagen före Allhelgonadag, då en mängd folk från alla håll strömmade till denna
kyrka, der silfver och reliker då visades och en vidsträckt syndaförlåtelse
utdelades af presterna åt alla besökande. Dessa theser väckte ett oerhördt uppseende;
Tezels ordensbröder, dominikanerna, skyndade att ej allenast med en motskrift
besvara dem, utan äfven offentligen bränna dem; men de voro lästa af för många
och spriddo sig i otaliga afskrifter, så att de inom 14 dagar lästes i hela
Tyskland och voro inom en månad i Kom, öfversattes på spanska och holländska samt
spriddes ända till Jerusalem. Luther skulle härvid kommit i stor fara, men
erhöll ett mäktigt skydd uti kurfursten af Sachsen, Fredrik den Vise, hvilken icke
blandade sig i religionsstriderna, men värderade Luther som en lärd och snillrik
man. Då regerande påfven Leo X tog i böljan saken för en obetydlig munktvist,
på den tiden icke ovanlig, men fann sig snart föranlåten utfärda befallning till
Luther att infinna sig i Kom, for att stå till ansvar för sina satser; detta
afböj-des likväl af kurfursten, som utverkade ett förhör med honom i Augsburg infor
päflige legaten kardinal Cajetanus, i okt. 1518; Luther erbjöd sig att med bibelns
ord bevisa sina satser; men kardinalen ville icke höra talas om bevis, utan
fordrade ovilkorlig återkallelse, hvilket Luther vägrade. Påfven, som ville bibehålla
vänskap med kurfursten, sände derefter on sachsisk ädling. Karl von MUtitz,
påf-lig kammarherre, till Sachsen för att bilägga tvisten; Luther mötte honom i
Al-tenburg i januari 1519, der Miltitz medgaf rättvisan af de gjorda
anraärknin-garne öfver aflatshandeln, för hvilken Tezel redan fått tilltal, och bad Luther ej
vidare oroa kyrkan. Luther, godsint och fredsälskande, lofvade att tiga, så framt
han ej sjelf blefve anfallen, helst lian aldrig haft för afsigt att antasta den
romerska kyrkans privilegier; härom skref han också ett ödmjukt och vördnadsfidlt
bref till påfven. En af tidens mest beryktade män, doktor Johan Eck, professor
i Ingolstadt, hade emellertid råkat i tvist med en af Luthers vänner, professor
Karhtadt (Andreas Bodenstein) i Wittenberg, och inbjöd både honom och Luther
till en offentlig disputation i religionsfrågan. De mera försigtiga bland katolikerna
ville afråda från denna frågas vidare upptagande, men besegrades af förtroendet
till Ecks höga lärdom, snille och oratoriska förmåga. Disputationen egde rum i
Leipzig, inför en högst ansenlig folksamling, och fortfor från den 27 juni till den
16 juli. Eck utvecklade härvid hela förmågan af sin vetenskapliga talang; men
Luther försvarade sina satser med bestämdhet och kraft samt afvisade med klok
försigtighet alla snärjande spetsfundigheter. Båda partierna tillräknade sig segern;
men Luthers anhängare voro talrikast; förtörnad häröfver, beslöt Eck att med ett
slag tillintetgöra denne sin motståndare och reste till Kom, hvarifrån han
återkom mod on banulysningsbulla mot Luther och alla hans anhängare; men Luther,
som nu förlorat sin forna åsigt om påfvens helighet, tågade den 10 december
1520, i spetsen för studenterna, genom Elsterporten, utanför hvilken ett bål var
antändt, och kastade här påfvens bannlysningsbulla jemte den kanoniska lagen i
lågorna. Genom detta högst djerfva steg, för hvilket äfven Luthers vänner
förskräcktes, hade han nu omöjliggjort all förlikning med påfliga partiet. Kejsar
Karl V utlyste en allmän riksdag, som öppnades i staden Worms den 28 januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
