Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stades af p&fven Paul III den 27 sept. 1540. Dcnna ordens medlemmar ailägga samma löften
som andra ordensbröder, med tillägg af en ovilkorlig lydnad för påfven och sin general; det [-instängda-] {+in-
stängda+} klostcrlifret var icke deras mal, utan de spridde sig ibland alla samhällsklasser, för att
öfverallt kunna verka för sina afsigter, och i följd af deras grundsats: ändamålet helgar medlen,
tillätos hos dem de allra ohyggligaste illbragder, om någon fördel derigcnom kunde beredas ät
päfvcn eller deras orden. Dä Ignatius, som 1541 blef ordens förste general, 1556 aflod, bestod
detta samfund af omkring 1,000 medlemmar, spridda i olika länder, men uppnådde först
seder-rneru sin fruktansvärda makt. Genom att med den mest instuderade slughet begagna alla sig
yppande tillfällen, visste de innästla sig öfverallt; ytterlig skenhelighet, frisinnade ntl&telser, list och
ränker, smygnndc försåt, lockelser och bot, mutor och penningar, allt användes efter
omständigheterna. Skolor inrättades för ungdomen, der undervisning lemundes gratis och en uiorul lärdes,
som af folket mer älskades än klosterskolornas torra stränghet. Genom hycklad undergifvenhet
för biskoparne vunno de inträde i högre läroverk, och medelst smicker och förställning visste de
tillegna sig regenters och högre embetsmäns förtroende och förde sålunda alla i ledband. Allt
livnd för menniskan är kärt, såsoln fosterland, blodsband, slägt, vänskap, ärä och gods, var för
dem utan betydelse; de heligaste eder brötos, mord begingos och uppror tillstäldes utan tvekan,
dä ordens fördel så fordrade. Bland svärmare de frommaste, bland liberala de mest frisinnade,
bland hofmiiu de smidigaste, bland folket de populäraste, kunde jesuiterna öfverallt vara säkra om
yttre seger; och inom dem kunde ingen fiende uppstå, ty utom alt hvarje ledamot före sitt
upptagande måste undergå mångåriga prof, voro alla spioner på hvarandra, och ingen vågade svika
af fruktan för de hårdaste straff. Det kan väl ej nekas, att jesuiterna verkade något godt i vissa
riktningar: konster och vetenskaper idkades och ryktbara lärde funnos bland dem; kristendomen
fördes af dem till långt aflägsna länder, ehuru mycket vanstäld; från skolorna bannlyste de den
dystra strunghetsandan och gåfvo första mönstren af mer naturenliga uppfostringsanstalter; men
dessa förtjenster försvinna till intet vid jcmförelse med detta samfunds oerhörda förbrytelser.
Trettioåriga religionskriget i Tyskland, Bnrtliolomei-natten och konungamorden i Frankrike,
krutkonspirationen i England, svenska drottningen Kristinas affall från sina fäders tro, de falska
De-metriorun i Ryssland voro endast ringa delar af de frukter, som jesuiternas konstgrepp framkallade
i alla länder. Också blefvo de tid efter annan särskilda gånger fördrifna nr sina stater: i
Frankrike 1594 och 1764; i England 1601. 1610 och 1689; i Nederländerna 1595; i Sverige 1607;
i Portugal 1759; i Neapel, Sicilien, Malta och Spanien 1767; i Kyssland 1611 och 1820; i
Tyskland efter 30-åriga krigets slut. Jesuiternas antal hade vid början af 1750-talet stigit till 22,800
personer, deras namn nämndes öfverallt med både vördnad och fruktan, deras flaggor svajade på
alla kaf, fnrstar täflade om deras gunst, och sjelfva pafvarne tycktes stå i ordens tjenst. Deras
af lyckan väckta öfvermod förberedde dock deras fall, sedan folken börjat inse deras förderflighet
och äfven påfvens vänskap blifvit förverkad. Genom en af påfve Clemcus XIV den 21 juli 1773
utfärdad bulla förklarades hela samfundet för alltid upplöst. Men ett inrotadt ondt låter icke pä
en gäng afvisa sig; likasom förut, då jesuiterna blifvit ur något rike förvista, de snart ånyo der
innästlade sig, så fortfor detta afgmndssällskap att verka öfverallt, der katolska religionen bekändes,
till och med öppet i vissa länder, såsom i Prenssen och Ryssland, der det gynnades af regeringarne.
Efter Napoleous fall, då påfven Pius VII inträdt i sina forua förhållanden, utfärdade han den 7
augusti 1814 en bulla, hvarigenom jesuiterorden åfcfupplifvades, icke med tidsenlig reform, utan
sådan den förut varit. Uti Spanien, Sardinien, Neapel, Belgien, Irland och de katolska
kantonerna i Schweiz upptogs den, men fördrefs ur Ryssland 1820. Gcuom de politiska oroligheterna
1830 blef deuua orden väl skakad, men uppstod derefter med förnyad kraft. De nya jesuiterna
tyckas väl änuu besitta de gamlas hela skaplynne, deras seghet, hersklystnad, smidighet och
innast-lingsförmåga; men, öfverflyglad af nutidens anda oeh allmiinua upplysuingsbegär, kan denna orden
unmeraj svårligen betraktas annorlnnda än som ett förbrukadt verktyg i deu om sitt fortfarande
välde misströstande påfvemaktens händer, hvilket möjligen knu fördröja, men icke hindra dess fall.
Då påfven uti den nybildade jesuit-orden funnit ett verksamt stöd för sin
hotade makt, fattade han ånyo hopp att återvinna sitt forna välde öfver
kristenheten. Uti flera riken hade protestanterna erhållit rättighet till fri
religionsut-öfning, äfven der regeringen sjelf var tillgifven katolska läran; men genom
jesuiternas inverkan började sedan i flere länder grymma förföljelser mot alla dem,
som icke erkände romerska stolen, och blodiga krig uppkommo mellan de olika
trosbekännarne. Kejsar Karl V försökte genom en medelväg förena katoliker och
protestanter, men utan att deruti lyckas; under en hans efterträdare, Rudolf II,
utbröt oenigheten i öppet våld, hvaraf slutligen uppkom det namnkunniga
trettioåriga kriget (se sid. 434 o. f.). Uti Frankrike blefvo protestanterna, som här
kallades Hugenotter, den 24 augusti 1572 på det mest lömska sätt öfverfallna
och mördade (se sid. 442 . Först efter trettioåriga krigets slut erhöllo alla re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
