- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
612

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pluto, såsom konung i skuggornas rike, afbildas med en bister uppsyn och yfvigt skägg,
sittande pä en tron af ebenholts eller svafvcl; i högra handen häller han en svart spira, och den
venstre hvilar pä den bredvid honom sittande Cerberus, en hund med tre hufvudeu; till hans
attributer höra äfven ett svärd i form af en skara samt en nyckel, säsom tecken att lifvets portar
ii ro stängda för dem, som komma i hans rike. I egenskap af rikedomens gud föreställes han blind
och haltande, då han nalkas, men vingad, då han aflägsnar sig. Plutos giftermål berättas af sagan
sålunda: emedan hnn sjelf var så dyster och linus rike så bedröfligt, ville ingen qvinna dela hans
tron, hvarför han med våld bortröfvade Proscrpina, då hon en dag gick på en äng och plockude
blomster. Ceres, häröfver mycket bedröfvad, reste vida omkring för att söka sin dotter, och när
hon slutligen fick vela hvem röfvaren var, begärde hon af Jnpiter, att dottern skulle få
återkomma till henne, hvilket han beviljade, blott hon icke i underverlden ätit någonting; men som
hon der redan förtärt några granatkärnor, måste hon stanna qvar, dock med tillåtelse att, sedan
hon halfva året varit der, det andra halfäret vistas hos modern. Såsom underjordens gudinna
föreställes Proserpina med ett allvarsamt utseende, sittande bredvid sin gemål och hållande i hunden
en fackla, som brinner med en svart rök, eller sitta de båda i en vagn, dragen af svarta hästar.
Alla djur, som offrades ät detta par, skulle hafva svart färg. Särskildt voro helgade åt Pluto
cypressen och narcissen, åt Proserpina vallmon samt ofruktsamma qvigor.

Diana, hos grekerna Artemis, skogsgudinnan, Tar Apollos tvillingsyster och
alltså dotter af .Jupiter och Latona. Såsom egentligen och allmännast jagtons
gudinna hade hon alla skogar och vildmarker under sitt välde; men hon ansågs
derjemte såsom en sinnebild af månen, under namnet Luna, och som sådan
bo-skyddarinna af kärleksmöten, trollkonster och andra nattliga hemligheter. Äfven
dyrkades hon i Ephesus såsom symbol af naturen och dess fruktbarhet. Utom
dessa tre egenskaper betraktades Diana också som dödens gudinna, hvilken med
sina milda pilar sände till Elyseen de dödliga, som lefvat dygdigt, hvaremot de
brottsliga och lastfulla medelst hennes förskräckliga pilar förpassades till Tartaron.

Såsom jagtgudinnu afbildas Diana lik en ung flicka i fullt lopp, håret uppknutet i nacken,
klädningen uppskörtad med cn gördel, ett pilkoger på ryggen och en båge eller ett kastspjut i
handen; högra bröstet nr bart, på fotterna har hon ett slags halfstöflar, och bredvid henne synes
en hund eller cn hjort. Namnet Diana uppkom hos romarne af hennes personifikation med månen,
emedan de vördade solen under namnet Janus och kallade hans maka Den Jana. Som sådan
afbildas hon klädd i en fladdrande underklädning, hållande i händerna en lätt slöja, som sväfvar
kriug bennes hufvud, hvilket är prydt med en halfmåne. I båda dessa egenskaper beskrifves
Diana såsom en kysk jungfrn, den ingen man vågade ostraffad nalkas. Som den fruktsamma
naturen var hennes bild i Ephesus försedd med flere rader af qvinnobröst samt omgifven af blommor
och frukter, bland hvilka hvarjehauda slags djnr voro synliga.

Mars, hos grekerna Ares, krigets gud, son af Jupiter och Juno; andra säga
att Juno utan mans tillhjelp och blott genom vidrörande af en viss blomma blef
h afvande med honom. P. om arne kallade honom Fader, dels emedan de vunnit
sin storhet genom krig, och dels emedan han föregafs vara far åt ltomulus, staden
lioms grundläggare. Mars var en symbol af kriget i doss vildaste och
förfärligaste gestalt; de llesta af alla kända gamla folkslag hade sin Mars, under andra
namn ; men i Grekland var likväl hans dyrkan mindre allmän.

Det är både möjligt och troligt, att i äldsfa tider någon kraftfull och snillrik person lärt
folket att med vapen anfalla och öfvervinna andra folkstammar, hvaraf dikterna om krigets gud
fnrst uppkommit, ehuru närmare kunskap derom saknas. Mars afbildas som en ung man i sin
fulla styrka, oftast utan skägg, än naken, än i krigsdrägt, hufvudet täckt med en hjelm, i handen
ett spjut eller svärd och på armen en sköld: än synes han gående i marsch och bredvid honom
en tupp, symbolen af vaksamhet eller stridslust, än åker han på en stridsvagn, dragen af vilda
hästar, som köras af Bellona, hvarvid Eris (tvedragten) springer framför, och Deimos (fasan) jemte
Pliobos (förskräckelsen) synas bredvid vagnen.

Minerra, hos grekerna Athena eller Pallas Athene, vishetens, krigets samt fria
konsters och vetenskapers gudinna, född ur Jupiters hjerna. Sagan härom
berättar, att Jupiter uppslukat sin gemål Metis (klokheten), som då var
haf-vande, men derefter fått så stark hufvudvärk samt bedt Vulkanus undersöka
orsaken härtill; Vulkanus klöf da Jupiters hjessa med en slägga, hvarvid Minerva
sprang ut ur öppningen, klädd i full rustning. Som krigsgudinna var hon
sinnebild af tapperhet i förening med klokhet och list, i motsats till den råa styrkan,
som tillräknades Mars. I egenskap af ’konsters och vetenskapers beskyddarinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free