Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skap for menniskor, hvilkas goda genier de blefvo. Senare begagnades denna
benämning i samma mening som döda brottslingars vålnader, och slutligen liar
dermed förståtts fallna englar, som söka göra menniskor skada.
Sirenerna, sinnebilder af förföriska lockelser till förderf, voro tre systrar,
som bodde i branta klippor vid hafsstränderna mellan ön Caprera ocli italienska
kusten och der med sin ljufliga sång så förtrollade alla sjöfarande, att intet fartyg
kundo passera der förbi, utan alla, som nalkades, krossades mot klipporna och
förgingos. Sirenerna afbildas till kroppens öfre del som sköna flickor, till nedre
•delen som foglar; några säga fiskar, men ingen sådan bild har varit känd.
Jlarpyierm, symboler af laster och brott, voro äfven tre systrar, döttrar af
Neptunus och Elektra, Oceani dotter. Beras namn voro Ce/ceno (mörkheten),
Ooypete (snabbflygerskan), och Aello (stormen). Be åstadkommo hungersnöd, hvar
de foro fram, emedan de borttogo all mat och lemnade efter sig en olidlig stank.
Bå do blefvo bortjagade, återkommo de alltid på nytt. Be afbildas med kroppar
af roffoglar, käringansigten med näbb, krokiga klor och fladdriga bröst.
Furierna, plågoandar, hämndgudinnor, qvalmör, af grekerna kallade Erinnyer,
äfven benämnda Diræ och Eumenider, voro också tre systrar, döttrar af natten,
med namnen Tisiphme, Megcera och Alekto. Beras syssla var att utföra gudarnas
straffdomar och plåga alla brottslingar, särdeles efter döden, men äfven medan
•de lefva, genom sönderslitande samvetsagg, hiskliga drömmar och syner m. m.
Furiorna afbildas som qvinnor med bister uppsyn, hotande blick, öppen mun,
svarta och blodiga kläder samt flädermusvingar; på hufvudet hafva de ormar i
stället för hår och hålla i ena handen en brinnande fackla, i den andra en gissel,
sammanflätad af huggormar.
Gmgonerna, likaledes tre systrar, döttrar af Xeptuns son Phorkys och hans
syster Ceto; do hette Stheno, Euryale och Medusa. Be beskrifvas med ett sa
hemskt utseende, att folk dogo af deras blotta åsyn. Alla tre hade blott ett öga
och en tand, som de skiftevis begagnade. Ben mest omtalade af dem är
Medusa, sinnebild af vederstyggligheten i brottsliga handlingar. Som ung
flicka var hon så skön, att hon påstod sig öfverträffa alla gudinnor, särdeles uti
sitt vackra hår; bland en stor mängd friare lät hon Neptunus öfvertala sig till
ett möte i Minervas tempel. Gudinnan, uppbragt öfver detta vanhelgande,
straffade Medusa på det sätt, att hennes vackra hår förvandlades till ormar och
hennes uppsyn blef så stygg, att hvem som såg på henne genast af fasa förvandlades
i sten. Sedan många menniskor blifvit offer för hennes åsyn, beslöt Perseus
(se nedanför) att befria jorden från detta missfoster, hvartill han fick låna af
Miuerva en sköld, af Pluto en hjelm och af Merkurius hans fotvingar. Perseus
träffade Medusa och afliögg hennes hufvud; af det blod, som dervid utflöt, föddes
en bevingad häst, kallad Pegasus, på hvilken Perseus satte sig upp och flög
derifrån, medtagande Medusas hufvud; af do bloddroppar, som föllo derifrån,
växte ormar, och hufvudet bibehöll den egenskap, det förut haft, att alla, som
sågo derpå, blefvo förstenade. Sedan Perseus begagnat detta för att öfvervinna
sina fiender, skänkte han det åt Minerva, på hvars sköld det sedan syntes.
Perseus. En konung Akrisius hadc af ett orakel blifvit spädd, att han skulle dö för en
dottersons hand, hvarför han länge förblef ogift, men slutligen förmälde sig och tick en dotter,
•den han kallade Danae. Då hon blef fullväxt, inspärrade fadern henne i ett koppartorn, der
Jupiter besökte henne i skepnad af ett gnidregn, hvaraf hon blef hafvande och födde Perseus. Moder
och barn blefvo då lagda i en kista, soin kastades i hafvet; men denna flöt i land vid en ö, der
båda blefvo lefvande upptagna och gossen uppfostrad. Sedan Perseus dödat Medusa och med
tillhjelp af hennes hufvud befriat sig från många fiender, kom han till konnng Atlas: men då
denne vägrade honom begärd gästfrihet, blef äfven han förvandlad t’ll den bergklippa, som ännu
bär hans namn. Efter flere andra äfventyr och bragder återsfälde Perseus sin morfader till hans
värdighet, den han för en inkräktare måst lemna; men oraklets förutsägelse gick anda i fullbordan,
ty då Perseus en gång kostade diskus, ett slags vapen, som bestod i en stenskifva, träffades
Akrisius af våda så hårdt deraf, att han dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
