Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bpåqvinnan i Delphi, emedan ordet, som är grekiskt, betyder inspirerad eller af
gudarne begåfvad. Sedan Delphiska oraklet (sid. 611) förlorat sitt anseende, hade
romarne en i nio böcker, kallade de Sibyllinska, förvarad samling af spådomar,
dem de vid alla vigtiga företag rådfrågade, för att sålunda inbilla det okunniga
folket, att hvad som gjordes var en följd af gudarnes tillkännagifna vilja.
Lyrer, Maner och Penater. Med dessa benämningar, uppkomne af den tron,
att hela naturen var befolkad med andeväsenden, förstod man sådana, som
närmast omgåfvo menniskan, på samma sätt som nymferna hade sin vistelse uti vatten,
berg, träd o. s. v. Larerna voro husgudar, hvilka hade uppsigt öfver inre
boningar och allt hvad der förehades, äfvensom öfver vägar och stigar; Manerna
voro nflidnas andar, som vistades på samma ställen, der de under lifstiden haft
sin verksamhet; Penaterna voro skyddsherrar öfver länder, städer eller enskilda
hus. Deras befattningar äro likväl ofta svåra att bestämma, emedan namnen icke
sällan finnas blandade om hvarandra. Dessa slags gudar voro ej heller bestämda
till person, utan det stod hvar och en öppet att till sin Lar eller Penat välja
hvilken annan, öfver- ellor undergud, han behagade; till och med ännu lefvande
kejsare utvaldes och dyrkades genom bilder. Sådana bilder dyrkades ej allenast
inom hus, utan medfördes ofta till och med på resor.
Den religionslära, i hvilken här anförda trossatser voro rådande och ofvanför
omnämnda jemte ännu många flere gudaväsenden blefvo dyrkade, hade stora
företräden framför många andra läror om menuiskaus förhållanden till ett allsmäktigt
väsende; religionshandlingarne bestodo merändels af helt oskyldiga lekar, dansar
m. m., och till offer användes vin, blommor, frukter och andra naturens alster,
på sin höjd djur, som slagtades till någon gudomlig persons ära. Visserligen
omtalas äfven här menniskooffer, ett bruk, som från Fenicien kommit till Grekland
och Italien; men den högre bildning, som dessa länders folk innehade i jemförelse
med andra hedningar, gjorde snart dessa grymheter mindre brukliga, och der ett
sådant offer ansågs nödvändigt, användes ofta en bild i stället för en lefvande
menniska.
Om tillståndet efter döden innehöll denna lära följande: Så snart lifvet
upphör, anträder själen sin färd till det i underjorden belägna skuggornas rike, der
hon kommer till en stor flod, kallad Styx. der en färjkarl, vid namn Karm,
mottager henne i en liten bräcklig båt och för henne öfver såväl denna som en
annan flod, Akeron, och landsätter henne i Ilades. Här äro två vägar, af hvilka
den ena leder till Elyséen eller, som det oftast benämnes, Elysciska Fälten, der alla
hjeltar och andra dygdiga menniskor få vistas i en oföränderlig sällhet, och på
det denna mätte bli så mycket mer fullständig finnes här en flod, kallad Lethe,
hvars vatten har den egenskapen, att hvem som dricker deraf glömmer allt hvad
han förut upplefvat. Den andra vägen går till Tartarus, utanför hvars port hunden
Cerberus hållor vakt; hit komma alla ogudaktiga och lastbara, för att lida straff
för sina under lifstiden begångna brott.
Styx uppgifves ömsom såsom en källa, ett träsk eller en flod, med grumligt och etterbiandadt
vatten, vid hvilken gndarnc svuro, och en slidan ed kunde icke brytas utan ganska svårt straff,
fabeln har uppkommit af ett i Egypten varande vattendrag, kalladt Styx, på hvars strand
rättegångar utfördes och äfven stundom döda begrofvos.
Karon var en son af Natten; han mottog i sin båt endast deras skuggor, som blifvit
be-grafne, allo andra måste i 100 år irra fridlöse omkring pä stranden af Styx eller, som det äfven
heter, Stygens stränder; men dessutom skulle han också hafva betalning för öfverfarten, hvarför
en penning alltid lades under tungan på den döde. Äfven cn lefvande person kunde få besöka
Plutos rike, mon måste då medhafva och uppvisa en qvist med guldlöf, innan han fick stiga i
båten. Denna myt förklaras på det sätt, att Karon tros hafva varit en nmktig furste, hvilken
påbjudit en viss skntt för hvarje begrafning. Mohammeds lära sammanför Karon med den Korah,
som enligt bibeln blef uppslukad af jorden (4 Mos. 16: 32). Karon afbildas som en stnrk och
kry gubbe, med lifliga ögon och majestätiska, ehuru något stränga anletsdrag; hans skägg är hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
