Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balder, oskuldens, saktmodets och godhetens gud, son af Oden och Frig. Han
var fager och dägelig saml den mildaste, visaste och mest vältalige bland asarne;
hans borg hette Brejdablik (den vidtstrålande), dit intet orent eller besmittadt
kunde inkomma. Hans maka hette Nanna och synes vara en symbol af den
sanna äktenskapliga qvinnotroheten.
Balders person synes vara en allegori af det oskyldighetstillstånd, som bibeln omtalar att vara
första föräldrar njöto i lustgarden Eden, hvarför här torde vara stället att anföra hvad Asaläran
berättar om syndafallet: Balder hade svåra drömmar, att hans lif sväfvade i fara: häröfverblefvo
alla gudar oroliga och lade råd om hvad härvid vore att företaga, då hans moder Frig lofvade
att taga cd af eld, vatten, jern, alla slags malmer, stenar, jorden, träd, sjukdomar, djur, foglar
och ormar, att de icke skulle skada Balder. Sedan detta skett och alla kunnigt, föllo asarne på
det skumt, att Balder skulle framstå midt i församlingen, och alla begynna skjuta, sticka, hugga
och kasta på honom; sa skedde, men ingenting rörde honom, hvilket alla tyckte vara för honom
mycket ärofullt. När Loke (det ondas gud) såg på denna lek, förtröt den honom; i en gammal
qvinnas skepnad begaf han sig till Fensal och lyckades af Frig få veta, att en liten telning kallad
Mistelten, ansetts för späd att kräfra ed af. Loke nppsökte derpå denna telning, uppryckte den
med rötterna och gick dermed till församlingen; ytterst i mannaringen stod lludei•, som var stor
och mycket stark, men blind. Loke frågade honom, hvarför ej äfven han bidrog till Balders ära.
"Dels kan jag icke so honom, dels har jag intet vapen,« svarade Ilödcr. Loke återtog då: «Jag
skall visa dig hvnr han står, skjut på honom med denna käpp.« Hödcr sköt, och skottet
genomborrade Balder, så att han föll död till jorden. Häraf intogos alla gudarna af den bittraste sorg,
och Balders maka Nanna tog dot så bårdt, att hennes hjerta brast och hon dog. En af Odens
söner, flermod den snare, åtog sig på uppmaning att rida till de dödas rike, för att söka utverka
Balders återkomst; han fick löfte derom, så framt alla ting, både lefvnudc och döda, ville
begråta den fallne. Nu sändes bud ut i hela vcrlden, med begäran att gråta Balder tillbaka till
lifvet; alla efterkommo uppmaningen, med undantag af blott en jättcqvinna, vid namn Thok,
hvilken vägrade gråta, och derför måste Balder för alltid blifva borta.
Brage, skaldekonstens och vältalighetens gud, lifvade gudarnes glädje genom
sånger, beledsagado af ljutva toner från sin guldsträngade harpa. Efter honom
tingo do, som utmärkto sig uti vältalighet och skaldskap, namnet Bragurauin.
Det var hos våra förfäder ett bruk, att, då någon höfding eller annan kämpe utfästc sig till
utförande af något djerft företag, beseglades ett sådant löfte med att utdricka ett af deras
vanliga dryckeskärl, hvilket kallades att «töinraa Bragebägaren«. Man anser anledningen till denna
benämning vara den upprymda sinnesstämning, som vid ett sådant tillfälle rådde.
Idun eller Iduna, oförgänglighetens gudinna, var Brages maka. Hon hadc
i sitt förvar en ask, hvari lågo ett slags äplen, som hade den egenskapen, att,
då någon kände sig åldras och bet i ett sådant äple, blef han ung på nytt.
Medelst dessa äplen bibehöllo gudame alltid sin ungdom och kraftfullhet.
Niord eller Niärd, vädrets och hafvets gud, rådde öfver vindens gång, stillade
haf och eld samt åkallades på sjön och vid fiske. Han var så rik och mäktig, att han
kimde gifva egendom och öfverflöd åt hvem honom behagade. Hans boning hette
Noatun, belägen nära hafvet. Hans maka hette Skade, dotter till en jätte Tjärn,
som blifvit dödad af asarne. Af detta par föddes Frö och Fröja.
Niord tillhörde icke asarncs ätt, utan var född och uppfostrad hos Vanerna och blef vid en
förlikning af dessa lemnad åt gudarne. Hans giftermål roed Skade berättas på följande sät*:
Loke hadc lofvat jätten Tjasse att förmå Idun begifva sig utom Asgårds murar, medhafvande
sina äplen; en dag berättade han för benne, att han i skogen fnnnit utomordentligt sköna frukter,
dem han ville skänka henne, om hon ville gå med honom dit och för jemförelse skull medtaga
sina äplen. Utan att ana något försåt, samtyckte hon, men var knappt kommen utom murarna,
förrän Tjasse i en örns skepnad kom och bortröfvade henne. Då gudarna derefter begynte åldras,
blef fråga om hvart Idun tagit vägeu, då Loke tvangs erkänna sin andel i hennes försvinnande
och måste lofva återskaffa henne, hvartill han på begäran fick låna Frejas falkhamn. Loke flög
då norrnt till Jotnnhem och träffade der Idun, förvandlade henne till en svala, den han tog mellan
klorna och flög till Asgård; då Tjasse saknade Idun, tog han sin örnhamn och flög efter; men
gudarna, som sågo dem komma, samlade cn hög med spånor, den de påtände, så snart falken
med svalan kommit inom murarna, då örnen, som ej nog hastigt kunde hejda farten, kom öfver
elden och svedde vingarna, så att han ej kunde flyga längre, hvarpå han blef dödad. Skade påtog
då hjelm och hrynja och begaf sig till Asgård, för att bämnas faderns död. Asarne erbjödo henne
förlikuing, och det blef afgjordt, att hon bland dem sknlle få välja sig en man, dock etan att
förut se annat än fotterna på den hon valde. När hon då såg ett par mycket vackra fötter, sade
hon: «d«nne väljer jag. Balder är utan lyte,« men det var icke Balder, utan Niord. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
